Eurogamer.se

DOOM II

Ännu DOOMare

De första DOOM-spelen har definitivt haft stor påverkan på hur våra spel ser ut idag. Kommer själv ihåg när jag satte mig ned och spelade DOOM II: Hell on Earth (för nu har vi flyttat från Mars till Jorden) på familjens första PC. DOOM II var, tillsammans med Star Wars: Dark Forces, det spel som blev min inkörsport till skjutspel i förstapersonsperspektiv då jag aldrig fick chansen att spela föregångare som Wolfenstein 3D. Att springa runt och slakta monster och demoner från helvetet med motorsåg fick mig att inse vart framtidens spel till slut skulle hamna.

Nu har det 16 år gamla spelet hamnat på dagens konsoler och det är dags att se om det en gång så storslagna spelet klarat tidens tand eller om det borde stannat kvar i minnets guldkantade retroskimmer.

DOOM II på Xbox Live är en exakt portning från originalet, på gott och på ont. Det är alltid kul att dagens spelare får chansen att uppleva de spel som jag själv växte upp med - jag var 20 år när spelet släpptes så ”växte upp” är en lätt överdrift - men de brister som finns i spelet blir så övertydliga idag att det blir lite jobbigt efter ett tag.

Att grafiken är daterad och att kontrollerna är uppenbart begränsade känns inte som ett problem. Visst saknar jag funktionen att titta uppåt och nedåt, men så var det ju på den tiden, och jag har inga svårigheter att räkna antalet pixlar som fiender är uppbyggda av men det som till slut får mig att ledsna är hur spelet är uppbyggt. Det är här som de 16 åren gör sig som mest påminda.

1

Spelet går i princip ut på att leta upp knappar att trycka på eller nyckelkort att hitta för att låsa upp nästa del av banan och i din väg står en hel drös av fiender. Det är inte fienderna som suger musten ur mig det är det ständiga letandet efter nästa knapp eller nyckelkort. På de första banorna är det inga problem men längre in i spelet springer jag allt som oftast omkring och försöker leta rätt på den förbaskade knappen jag missat någonstans. Detta accepterade jag förr, även om jag märkte av det redan då, men nu blir det ett ständigt frustrationsmoment.

Jag ska inte förringa id Softwares klassiker eller vad DOOM-serien har gjort för utvecklingen av spelindustrin men FPS har svårt att åldras med värdighet till skillnad från till exempel plattformsspel i 2D a la Super Mario Bros. där mekaniken bakom spelen inte förändrats nämnvärt de senaste 20 åren.

Du får ett ganska långt spel för pengarna då du förutom DOOM II:s originalbanor dessutom får nio extra banor kallat DOOM II: No Rest for the Living som utvecklarna Nerve Software har lagt till samt ett enklare flerspelarläge i form av deathmatch för upp till fyra spelare och ett samarbetsläge.

Retro kan vara svårt. Det finns många spel som format spelindustrin och som tack vare sin speciella stil eller klassiska utformning fortfarande fungerar än i dag. Sedan finns det spel som varit revolutionerande och nydanande men som inte riktigt överlever tidens gång. Som ett interaktivt museum funkar DOOM II utmärkt men de sammanlagda bristerna gör detta till en ganska knagglig spelupplevelse som inte åldrats allt för väl.

6 / 10

Läs vår betygspolicy DOOM II Mikael Åkesson Ännu DOOMare 2010-06-07T11:00:00+02:00 6 10

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!