Joe Danger

Precis som med Heavenly Sword så var det via Edges utvecklardagböcker jag fick upp ögonen för Joe Danger första gången. Via små anspråkslösa bloggar fick jag läsa hur fyra före detta anställda på Criterion, Kuju, Electronic Arts och Sumo Digital hade startat sin egen studio och börjat utveckla sitt eget spel. Drygt två år senare är Hello Games nästan klara med Joe Danger, och vi på Eurogamer.se har hårdtestat en förhandsversion av spelet.

Eller hårdtestat är kanske att ta i, för det är svårt att inte bara sitta och le när man spelar Joe Danger.

Sköntestat kanske? Skrattestat? Charmtestat? Ja, under de förutsättningarna får spelet mer än bara godkänt. Vi kan säga väl godkänt, för Joe Danger dryper av skön charmighet, och manar till glada skratt!

Snygga trick krävs om du vill få upp poängen. Och den kan stiga rejält med enkla kombinationer

Du spelar rollen som den motorcykelåkande våghalsen Joe Danger som ska göra en comeback i stuntracingvärlden efter en rejäl krasch för många år sedan, och detta sker genom att man bränner genom banorna och uppfyller kriterierna som satts upp för dem. Det kan vara att klara banan på viss tid eller att fånga in alla mynt eller bokstäver (som stavar ordet D-A-N-G-E-R) för att få ihop tillräckligt med stjärnor för att man ska gå vidare i spelet. Allt som oftast ska man försöka uppnå en kombination av många saker, och för att klara detta måste man kedja samman snygga stunttrick, höga hopp och en hel del körande på bakhjulet för att hålla kombinationsmätaren i topp.

Styrningen är bitvis enkel men kan även kräva att man håller tungan rätt i mun. Gasa med L2, ducka genom att hålla ned fyrkant och hoppa sedan genom att släppa den och volta framåt och bakåt genom luften med R1 och L1. Det är grunderna, men för att få den höga poängen krävs det som sagt att man kedjar samman stunthopp och att man håller sig på bakhjulet (med hjälp av balanserande med höger spak). Snygga trick och allmänt farligt beteende fyller dessutom på turbomätaren, vilket skapar ännu högre hastigheter och ännu värre hopp. Det går liksom runt i cirklar.

I sitt första utskick skrev Hello Games 3nd i stället för 3rd. Det är fortfarande en av de roligaste sakerna jag har sett, men det verkar dessvärre ha åtgärdats

Det gäller dock att inte vurpa, för om man kraschar får man börja om från den senaste kontrollpunkten med återställd poäng, men man vill inte heller komma till nästa kontrollpunkt med för låg poäng. Det sistnämnda går att åtgärda tack vare återställningsknappen Select, som snabbt återstartar delloppet. Det blir en hel del memorerande av banan, och det är imponerande hur tajta kontrollerna är. Ibland kan de vara lite väl förlåtande när man drämmer in i ramper eller landar hårt, men det bidrar bara till den smått galna känslan när man snurrar fram i turbofart och landar perfekt efter femton stuntrörelser.

Det är mysigt och färgstarkt och påminner om mina barndoms dagar. Även om inte Trials HD fanns då. På den tiden fanns det dock Excite Bike, som spelet känns som när man kör tävlingarna. Jag får även starka KickStart 2-vibbar från banskaparläget, som fungerar som en förenklad LittleBigPlanet-verktygslåda där man kan bygga sina egen dödsföraktande spår.

Men det är för tidigt att gå in på alldeles för många detaljer i detta förhandstest, och vi får nästan avsluta med en förhoppning om att den färdiga versionen av Joe Danger - med fler än 50 banor och spel på delad skärm - håller samma höga nivå. För i såna fall kan detta lilla PSN-spel vara en riktig juvel. Vi håller tummarna och hoppar över en eller annan haj på våra motorcyklar så länge.