Recension: Naughty Bear

När jag först såg trailern för spelet Naughty Bear från 505 Games skrattade jag. Idén att springa omkring som en nallebjörn och göra överbrutala olydigheter mot andra gosedjur kändes som en skön parodi på alla andra actionspel och filmer, med den där glimten i ögat som många andra saknar.

När jag väl fick lägga vantarna på spelet ändrade jag dock snabbt uppfattning. I stort sett hela titeln är en enda lång upprepning av det lilla vi fick se i trailern. Det är samma bana genom hela spelet, med några få estetiska skillnader. Det är alltid samma fiender du ska ha ihjäl, för även om de har olika färger och förklädnader är de alltid lika korkade och beter sig på identiska sätt. Alla föremål och vapen fungerar på exakt samma sätt, och spelmomenten på sista uppdraget skiljer sig inte nämnvärt från dem i introduktionsbanan.

Som ni förstår är det här inget bra spel. Det är lika bra att nämna det direkt så ni inte känner er snuvade mot slutet av recensionen när jag ger den olydiga björnen ett lågt betyg. Hela spelet känns som ett dåligt skämt, och jag ska berätta varför.

Brum brum, finns det några snälla barn? Eller vuxna? Eller barn?

Först och främst är jag väldigt konfunderad på vilken målgrupp utvecklarna vill nå ut till då spelet är på tok för våldsamt för en yngre publik men alldeles för barnsligt för vuxna människor. För att mula ansikten i grillar, spräcka skallar mellan bildörrar och driva andra till vansinne tills de begår självmord borde väl knappast klassas som barnvänligt ens om det är gosedjur som gör det. Vuxna spelare däremot ser det knappast som tillfredsställande att begå dessa brott mot nallebjörnar, och det hade på sin höjd varit underhållande någon minut som ett humoristiskt minispel i exempelvis No More Heroes 2 (7/10).

Det känns ärligt talat som att de enda som skulle kunna njuta av det här spelet är småbarn som vill spela det där fräcka spelet men inte får för sina föräldrar, och istället lurar till sig den där sockersöta titeln med nallebjörnar på framsidan. Det är också den bilden jag fått av spelet när jag provat flerspelarläget över nätet, de få gångerna det faktiskt gick att hitta någon att spela mot vill säga.

Någon ska snart få för att jag inte stod med på inbjudningslistan...

För bortsett från några minderåriga snorungar strax före läggdags är det näst intill omöjligt att hitta matcher mot andra spelare. Det gör mig i och för sig nästan stolt, då det kan ses som ett bevis på att folk faktiskt har den goda smaken att hålla sig borta från smörja av det här slaget.

Om vi går in lite mer på de speltekniska delarna är Naughty Bear indelat i sju kapitel, som samtliga består av en bana man ska spela om fem gånger med olika regler. Varje kapitel har en egen handling; i första kapitlet ska du exempelvis mörda alla andra gosedjur för att hämnas på björnen som inte bjöd in dig på sitt födelsedagskalas, och i senare kapitel måste du rädda världen från zombies, utomjordingar och robotar, samtidigt som du har ihjäl alla andra invånare i spelet på samma gång.