Nier

Nier av Tier?

Square Enix är ju veteraner när det gäller rollspel, och denna gång släpper de actionrollspelet NIER från Cavia - ett företag som mestadels utvecklar uppföljare och mindre spel. NIER är många saker, och utmanar ständigt spelaren att se saker ur olika perspektiv, både berättelsemässigt och speltekniskt. Det är en desperat berättelse om en far som gör allt för att bota sin sjuka dotter Yonah, men även sorgsna dagboksinlägg från en sjuk Yonah som bara vill tillbringa några timmar med sin pappa. Det är även ett spel som friskt blandar intressant dialog och hemskt bakåtsträvande och rätt vulgär karaktärsdesign. Men allra mest är det ett actionspel med rollspelsinslag som helt plötsligt kan bli ett frenetiskt skjutspel eller ett 2D-plattformsspel förbehållningslöst och utan varsel.

1

Man vet med andra ord aldrig var man har NIER, men som tur är finns det i alla fall vissa grundpremisser. Som fadern NIER är du på jakt efter botemedlet som ska rädda din dotter Yonah från en förbannelse som täcker hennes kropp med svart skrift. I sedvanligt rollspelsmanér inleds äventyret i hembyn, där man tilldelas uppdrag och skickas ut i världen, där det ena leder till det andra och den stora handlingen börjar nystas upp. Man hittar den magiska boken Grimoire Weiss, som blir den första följeslagaren, och hans krafter utgör en stor del av spelet tack vare de magiska besvärjelserna han besitter. Spelet visas i tredjepersonsperspektiv, och till sin hjälp har man inledningsvis endast vapen, undanmanövrer och blockeringar. Men i och med Weiss intågande får man magiska attacker och försvar som visar sig vara oumbärliga. Attackerna kan vara allt från en snabbskjutande kanon och skarpa magispjut till sköldar och områdeskrossande skuggnävar. Alla ens attacker och färdigheter kan enkelt uppgraderas med ord från besegrade fiender, så det finns en del uppgraderingsmöjligheter.

2

Striderna sker mestadels mot skuggliknande monster som inte kräver allt för mycket tankekraft, men vid ett tiotal tillfällen under spelets gång dyker det upp bossar, och de tillhör några av de bättre bossarna jag har sett i ett spel. De är varierade, kräver olika taktik och behöver besegras med olika vapen och mönster utan att vara alldeles för svårförstådda, och brukar inte sällan skjuta en ofattbar mängd kraftklot mot NIER. Dessa klot kan ibland slås eller skjutas sönder (främst med kanonen), men det finns även klot som bara måste undvikas med snabba hopp och undanmanövrer. Använder man Weiss krafter saktas tiden dessutom ned litet grand, vilket bara ökar till den Bullet Hell-inspirerande känslan, alltså ett skjutspel av klassiska mått där man tillbringar mer tid åt att undvika att bli träffad än att faktiskt skjuta mot fienderna. Mig veterligen är det första gången detta har gjorts i ett actionspel, och jag applåderar Cavia för utförandet.

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!