Recension: Tiger Woods PGA Tour 11

En svensk Tiger. Så brukade mina vänner tilltala mig tills jag för första gången tog mig ut på golfbanan tidigare i somras. Nu lyssnar jag inte längre till det namnet, utan är mer känd som golfens motsvarighet till Eddie The Eagle. Tiger Woods PGA Tour 11 är här och för alla er som väntar är en strid ström av ordvitsar så blir det tyvärr inte mycket av den varan. Även om jag ska försöka få in något mot slutet.

Golfspel har alltid varit en favorit hos mig, och även om Tigers tidigare alster inte direkt har körts varma på mina konsoler så spelades det fantastiskt mycket NES Open Golf i min ungdom. Golfspel brukar vara rätt så lätta att komma in i, men svåra att bemästra då det i princip alla har en liknande slagmekanik och styrning. En knapptryckning för att starta din slagmätare, ytterligare en för att bestämma hur hårt du slår, samt en tredje för precisionen. Nu har då turen kommit till lite mer upp-och-röra-på-sig-sport då jag har fått möjligheten att testa på spelet till Wii.

Extratillbehöret Wii Motion Plus finns det fullt stöd för, även om det inte är något måste. Jag har dock använt mig av möjligheten till mer realistiskt golfspelande i denna recension.

I årets spelsläpp av EA Sports har vi för första gången chansen att försvara din världsdels färger (är vi blå i Europa?) i tävlingen Ryder Cup. Förutom detta finns det en mängd spellägen där alla säkert kan hitta sin favorit. Förutom nämnda Ryder Cup där du kan välja sida i matchen, samt även spela online mot andra Wii-ägare så finns det som vanligt ett karriärläge, slagträning, matchspel och minispel. Men förvänta er inga minispel inspirerande ifrån verklighetens händelser som killarna bakom South Park föreslog lite lättsamt i episod 1 i den senaste säsongen av serien.

Det jag först slås av är att det faktiskt är rätt så imponerande, rent grafiskt, även för ett Wii-spel. Snygga panoreringar över banorna, verklighetstrogna karaktärer och svingar. Ett av de snyggaste spel jag har sett på Nintendos vita lilla låda. Ljudmässigt är det väl inte mycket att tala om. I vanlig ordning är det ljudet av en stilla vårmorgon med kvittrande fåglar, dämpande applåder och övriga naturljud. Precis som det ska vara med andra ord. Frågan är hur spelet hade känts om man hade spelat bredvid en dånande motorväg?