Veckans Retrokanon är en numera återkommande torsdagsföljetong (tidigare fredagar) här på Eurogamer då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är en kort jämförelse med motsatsen.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och denna gång tänkte vi kika lite på rollspel från Nintendos fantastiska 8-bitarsmaskin. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. FIFA 07 duger alltså inte.
Veckans retrokanon: Faxanadu (NES, 1990)
Faxanadu - exempel på bra NES-rollspel.
Under 80-talets glänste Nintendo med sin 8-bitsmaskin och de fullkomligen spottade ur sig succé efter succé. Actionrollspel var de dock inte särskilt stora på om man bortser från det supersvåra och supersköna Zelda II: The Adventure of Link.
Faxanadu är den bortglömda guldklimpen som många underskattar enormt. Spelet självt är inte utvecklat av Nintendo, men när de insåg att det kunde bli något tog de över distributionsrättigheterna. Egentligen är Faxanadu en avstickare till Xanadu som är uppföljaren i den japanska långköraren Dragon Slayer. Namnet Faxanadu kommer från en mashup av Famicom och Xanadu (som i sin tur är namnet på en mytomspunnen stad i mongolriket /red. anm.).
Du tar rollen som en namnlös hjälte och ska rädda en alvby från den onda magin som sakta förgiftar dem alla. För att vinna kampen måste du besegra den som endast kallas för "Den onde" och det är här Faxanadu sticker ut. Den onde gömmer sig i något som kan liknas vid vikingamytologins världsträd Yggdrasil. Ett enormt träd som rymmer alla världar, grottor, städer och gömda skatter. Världsträdet är naturligtvis enormt och rymmer flera lager av nivåer (där det finns tre stycken huvudnivåer - rötterna, trädkronan och inuti trädet). Det är dessutom vackert och innehåller mängder med miljöer samtidigt som dess invånare och musik lämnar ett bestående intryck. Spelet är precis som Zelda II en sidscrollande plattformare med rollspelsinslag och detta är också en av de bättre genrer som NES (och SNES) kunde bjuda på.
Fin grafik, sköna miljöer, massor med monster, stora bossar, rustningar, prylar, magi och en klassisk hjältestory. Vad mer kan man önska sig? Inget enligt mig i varje fall. Det är nöje ut i fingerspetsarna.
Klicka här för att minnas Faxanadus storhet.
Veckans retrokalkon: Hydlide (NES, 1989)
Hydlide - så repetitivt att det gör ont i de små alvöronen.
Jag börjar med att citera The Angry Video Game Nerd - "Shitlide!" - för det är precis var det är; inget annat än rent skräp. Det ska dock poängteras att Hydlide är mer av ett traditionellt rollspel med en vy ovanför och själva spelet är kraftigt inspirerat av Ultima III.
Hydlide är däremot allt som Faxanadu inte är. Det har en tämligen usel grafik och att det är äldre än Faxanadu är ingen ursäkt. Musiken är hemsk, precis som AVGN poängterar är den förmodligen tvärstulen från Indiana Jones. Den är dessutom hiskeligt repetitiv och ger inte alls samma sköna stämning. Nej, Hydlide är något ni mycket väl kan ignorera helt och istället insupa atmosfären i Faxanadu.
Klicka här för att själva döma om musiken är stulen.
Nå, minns du? Var det bättre förr?
