Japan är ett isolerat land. Det är någonting som mina japanska bekantskaper ofta upplyser mig om. Önationen, som är ungefär lika stor som Sverige men hyser en nästan 15 gånger större befolkning, har som de flesta av er säkert redan vet en kultur som på många sätt och vis skiljer sig från det vi är vana vid borta i väst. Enligt japanerna beror detta till stor del på geografin. Isolerat och med aningen kantstötta relationer till grannländerna har befolkningen en tradition av att hellre blicka inåt än utåt. Ett av många sätt detta yttrar sig på handlar om lokalbefolkningens syn på det här med att spela spel tillsammans med andra.

I så gott som alla västerländska länder har arkadhallarna gått ett tragiskt öde till mötes, men inte här i Japan. Till viss del kan nog arkadspelsdöden förklaras med onlinespelens framfart, vi västerlänningar föredrar ju spel som World of Warcraft och att spela tillsammans över Xbox Live eller PlayStation Network framför att faktiskt träffas på riktigt för att spela spel tillsammans (även om spel som Singstar och Rock Band på senare tid så sakteligen har fått oss att ändra uppfattning). Onlinespel lockar naturligtvis gott om spelare även här i Japan, men det är ändå till arkadhallen många spelare går för att få sin dagliga fix.

Även genrer som traditionellt inte förknippas med arkadhallar har spelföretagen lyckas anpassa till de offentliga spelinstitutionerna. Här hittar man t.ex. såväl managementspel som rollspel och FPS bredvid de mer konventionella fighting- och shoot 'em up-titlarna.

En av de absolut mest populära genrerna är dock musikspelen. När Konami släpper en ny version av något av sina omåttligt populära musikspel ringlar köerna långa med folk som villigt betalar 200 yen (17 kr) per kredit för tre-fyra låtar i DDR, Beatmania IIDX (som senare i höst släpps i sin 18:e version), Pop'n music eller det senaste tillskottet, Jubeat (Whack a mole i takt med musik, ungefär).

Det finns naturligtvis många anledningar till arkadhallarnas popularitet. En väldigt viktig faktor är naturligtvis det faktum att många japaner, i synnerhet här i Tokyo, bor trångt i hus med papperstunna väggar en timmes resväg från stadens centrala delar. Knappast idealiskt för att lite spontant bjuda över vännerna på en runda Guitar Hero alltså. Men än viktigare tror jag är japanernas syn på underhållning i allmänhet, och tv-spel i synnerhet.

Där vi svenskar fortfarande ofta har en syn på spel som lägre stående form av underhållning och inte riktigt som en rumsren hobby för vuxna människor att hängivet ägna sig åt, så är spelen här en helt normal del av landets kulturarv. Min flickvän (som är japansk men tämligen ointresserad av spel) trodde t.ex. inte sina öron när jag berättade för henne att Final Fantasy var ett relativt "nördigt" spel hemma i Sverige, ett spel som förvisso har en hel del fans även i väst, men knappast kan anses vara särskilt mainstream.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (7)

About the author

Said Karlsson

Said Karlsson

Japankorrespondent

Said är inte bara Japankorrespondent åt Eurogamer.se, utan även åt Sydsvenskan och RES. När han inte tar snygga foton pluggar han japanska och spelar på sitt alldeles eget rytmactionspel till iOS-plattformarna.