Pusselspel har en tendens att vara näst intill fulländade redan från första spelet, ändå brukar de följas upp av tiotals – ibland nästan hundratals – uppföljare och nyversioner. Vem har exempelvis inte spelat minst tio olika varianter av spel som Tetris och Bejewled, där skillnaden från originaltiteln på sin höjd är marginell?

Ett tredje exempel på detta är Puzzle Bobble, eller Bust-A-Move som det kallas för på andra sidan Atlanten. Har du inte spelat originalspelet med drakarna från retroklassikern Bubble Bobble i huvudrollen har du garanterat spelat någon av alla uppföljare eller kloner som dykt upp på i stort sett varje konsol sedan Super Nintendo, hundratals olika mobiltelefoner och som finns i tusentals flashvarianter ute på internet.

För dig som är osäker på vilket spel jag talar om går det ut på att avfyra bubblor i olika färger med en kanon från mitten av skärmens nedre del. Dessa bubblor ska du försöka skjuta på andra sfärer i samma färg, och när tre av samma kulör snuddar vid varandra spricker bubblorna och du är ett steg närmre målet, som likt Tetris går ut på att städa skärmen från "pusselbitar" innan de tar upp hela spelplanen och det blir Game Over.

Då det redan finns så många varianter av detta spel förväntade jag mig nästan något revolutionerande i spelväg till seriens 3DS-debut, eller åtminstone bli erbjuden väldigt mycket mer av det vi redan sett. Som så många andra av konsolens hittills släppta titlar blir jag dock snabbt besviken, och Puzzle Bobble Universe är inget annat än ett extremt nedbantat pusselspel med 3D-effekter som utvecklarna slängt in i sista minuten för att kunna kalla det "ett helt nytt spel".

3D-effekten som många säkert undrat hur den kan tillföra något till ett bubbelspräckarpussel-spel fyller tyvärr ingen som helst funktion i denna titel, mer än att du får vackra bakgrundsbilder med härligt djup till ditt pusslande. Om du som jag vill hålla ett högt tempo i den här typen av spel lär du dock inte hinna titta särskilt mycket på de tredimensionella miljöerna, och efter en stunds koncentration på bubbelskjutandet märker du antagligen knappt av effekten.

Själva bubbelskjutandet sker alltså fortfarande i ett helt tvådimensionellt plan, och det häftigaste som kan hända i 3D-väg är att texten som dyker upp när du klarat en bana, nu befinner sig några centimeter närmre ditt ansikte än du var van vid med traditionellt DS-spelande.

Spelet innehåller inte mer än två futtiga spellägen, där Puzzle-varianten går att bli helt klar med på mindre än två timmar, och Challenge-läget varar mellan allt från 100 sekunder tills ditt tålamod tryter, vilket förmodligen inte är speciellt mycket längre.

About the author

Kristoffer Nyrén

Kristoffer Nyrén

Skribent

Speltok från den stora ön i väst som just nu klädd i läderlappsdräkt varvar svettande i dansspel till Kinect med bilspel och galen japansk strategi.

Fler artiklar av Kristoffer Nyrén