Den unga kvinnan vaknar upp med ett halvkvävt skrik. Hon hänger upp och ned i en mörk grotta utan att vet hur hon kommit hit eller vem som försatt henne i denna rätt prekära situation.

Med inget att förlora lyckas hon få stearinljusen som lyser upp den dystra grottan att falla och som i sin tur får elden att sprida sig till en närliggande träbjälke.

Trots att hela hennes kropp säger emot lyckas hon antända repet som håller henne fången. Repet brister och den unga kvinnan faller tungt ned på grottans stengolv. Ett stengolv som obarmhärtigt välkomnar henne med en iskall gåva, en trägren genom revbenen. Stapplande tar hon sig på fötter och ger sig ut i det okända.

Lara Croft är tillbaka i ytterligare ett Tomb Raider-spel och denna gång ser det inte ljust ut för henne. För det är en 21-årig Lara vi denna gång får stifta bekantskap och detta är hennes första äventyr. Hon har lämnat sin trygga omgivning för att söka spänning i livet och spänning kommer hon att få uppleva. Fartyget hon befinner sig på förliser i en storm utanför Honduras kust och hon spolas i land på en ö där allt inte står riktigt rätt till.

Under det första uppdraget får vi följa Laras kamp för att ta sig upp till ytan. På vägen upp tvingas hon tackla både eld, vatten, trilskande burar och kollapsande grottak men även en fiende som gör sitt bästa för göra hennes vistelse så otrevligt som möjligt. Det som direkt slår mig är hur skitigt det hela verkar. Och med skitigt menar jag självklart atmosfären och huvudpersonens situation och inte spelet i sig som är oerhört snyggt.

Klaustrofobin slår till när hon kryper genom de trånga gångarna. De skador vår hjältinna drar på sig får omedelbara konsekvenser i spelet och är inget hon bara skakar av sig. Inget är glamoröst eller glättigt i Laras kamp för överlevnad. Döden lurar runt varje hörn och den är obeveklig. Inte grotesk eller spektakulär utan likgiltig vilket nästan gör den än mer obehagligt.

Väl ute i den nedåtgående solens sista stålar blickar den nykläckta hjältinnan ut över en stormhärjad bukt med vrak från flera olika tidsperioder. Hon är inte den första att hamna i denna mardröm.

Fyra dagar senare har hon fått kontakt med ytterligare en överlevare från fartyget hon reste med. När Lara väl möter upp med sin skeppsbrutne kamrat, den betydligt mer levnadsvane Conrad Roth, är denne fullt upp med att hålla ett antal vargar i schack. Vargarna får snart se sig besegrade men Conrad har blivit svårt sårad i benet och kräver vård.

Innan Conrad förlorar medvetandet berättar han att det finns en förbandslåda samt en sändare för att få kontakt med omvärlden. Föremålen är lokaliserade i vargarna grotta högt ovanför den övergivna posteringen där Conrad sökt skydd. Lara blir genom uteslutningsmetoden den enda som skaffa fram dessa föremål som ska rädda livet på dem.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (1)

About the author

Mikael Åkesson

Mikael Åkesson

Artikelredaktör

Prylnörd som spelat tv- och datorspel sedan början av 80-talet. Har en förkärlek till spel med mycket smyg- och stealth-inslag och håller Thief II som höjdpunkten i genren och ett av de bästa spelen genom tiderna.