Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: UFO: Enemy Unknown (PC, 1994)

Det fanns en tid då de bästa strategispelen var turordningbaserade och du kunde tänka igenom varje drag och fundera på konsekvenserna snarare än att ha reflexer som en katt. Jag vet - otroligt, men sant.

Under den ärofyllda eran gav simulatorgudarna MicroProse, vars spel jag haft uppe flera gånger i denna artikelserie, ut ett lite annorlunda spel kallat UFO: Enemy Unkown.

1
Berättelsen i UFO startar 1998. Det var då värsta framtiden eftersom spelet självt är från 1994.

Spelet, som gick under namnet X-COM: UFO Defense i USA, blandade global strategi med basbyggande och forskning med taktiska strider på marken när det var dags att sätta in dina elitsoldater mot de elaka utomjordingarna. Just denna blandning var vad som gjorde detta spel intressant; de två momenten var så pass annorlunda, men båda lika underhållande.

På den globala nivån gäller det att bygga upp ett övergripande försvar mot fienden samt se till att de resurser du har till ditt förfogande används på bästa sätt.

Försök hålla dig väl med de nationer som ger dig skyddspengar, forska fram nya utrustning för att hålla dina soldater vid liv när dreglande monster försöker slita dem i stycken samt se till att bygga upp ett försvar av din bas. Det hela blir en balansgång som ger dynamik i spelet.

Men detta var bara en del av spelet; den andra handlar om att ta tag i fienden mer handgripligen, antingen i nedskjutna rymdskepp eller etablerade baser. Du ser bara vad dina soldater ser och i byggnader eller under nattetid gäller det att hålla tungan rätt i mun för att inte få hela styrkan utplånad.

Serien blev populär med flera uppföljare men försvann strax efter millennieskiftet - för att först nu återuppstå i och med XCOM samt en uppiffad version av denna gamla klassiker från 1994.


Veckans Retrokalkon: Narco Police (A500, 1991)

När jag först såg Narco Police hos en kompis blev jag mycket imponerad. Förutom att jag tyckte det såg bra ut fick vi planera hur våra grupper skulle vara utrustade samt varifrån de skulle attackera knarkkungens välbevakade ö.

2
Många håller med Mikael om att Narco Police bygger på en trevlig idé, men är generellt ospelbart.

När jag väl spelade spelet själv dök alla brister upp på löpande band.

Till en början finns det faktiskt ingen taktik alls, utan hela spelet går ut på att springa genom en tunnel och skjuta på hundratals hantlangare som hoppar ut från varenda sidogång.

Dessutom är det notoriskt svårt. Antingen dog vi för att vi inte hann skjuta fienden (vanligt) eller på grund av att vi inte ens kunde skjuta för att ammunitionen var slut (ännu vanligare).

Dålig speldesign helt enkelt.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (3)

About the author

Mikael Åkesson

Mikael Åkesson

Artikelredaktör

Prylnörd som spelat tv- och datorspel sedan början av 80-talet. Har en förkärlek till spel med mycket smyg- och stealth-inslag och håller Thief II som höjdpunkten i genren och ett av de bästa spelen genom tiderna.