För tredje året i rad gör Retrospelsmässan i Göteborg kär comeback.

Det märks att gänget bakom har lyckats etablera sig bland folket för när jag anländer en kvart efter öppningstid ringlar kön hundra meter runt hörnet medan folket står och stampar i den ännu lite kyliga morgonluften (Lägg den i Malmö och alla hade burit shorts /red.anm.).

Innanför portarna är det dock redan varmt, nästan kvalmigt, och det är full fart på både scen, marknad och spellokal. Gamlestadens medborgarhus står för väggar och tak i år igen, men det märks snabbt att mässan redan hunnit växa sig för stor.

1

Det blir snabbt huggsexa och armbågsgnuggande över alla bord och lådor som står rad på rad fyllda med Nintendo-kassetter, kläder, konsoler och andra spelrelaterade prylar.

Det är trångt, hög volym och nästan lite irriterat när flera par händer gräver i lådorna samtidigt. Stämningen är trots allt på topp när gelikar från hela landet pratas vid om Zelda-spel, den bästa Amiga-joysticken och om alla andra favoriterna från förr.

Retrospelen står bevisligen fortfarande pall för tidens tand och deras popularitet tycks aldrig sina. Bland alla gamla hemdatorer och konsoler som man kan testa på ser jag människor av alla åldrar och kön. Här står pappan som låter sin femåring testa på att spela på en Commodore 64. Och där sitter tioåringen som nöter Robo Army på NeoGeo som om han aldrig gjort något annat.

Lobbyn är fortfarande välfylld när jag kikar ut från entrén till spelsalen. Husbandet spelar undervattenslåten från Super Mario Bros. och kön av väntande människor tycks aldrig tunnas ut. En dator står utplacerad bakom kassan och på den körs Monkey Island II: LeChuck's Revenge med förhoppningen om att besökarna ska lösa det under dagen. Med van hand utför jag några nyckelsekvenser på Scabb Island och ger andra deltagare ett bra försprång.

2

Några utklädda ungdomar traskar förbi mig - "deltagare i cosplay-tävlingen", tänker jag för mig själv och drar på smilbanden när en kille utklädd till Commander Keen rör sig mot scenområdet.

Från cafeterian sprider sig en bekant doft av varmkorv och kaffe. Jag beger mig dit för en stunds vila och sätter mig ner och bläddrar i ett exemplar av Datormagazin från 1991. I den bifogade plastfickan ligger en diskett kvar med en gratisversion av en filhanterare, oöppnad och oönskad, men inte helt bortglömd.

Ute bland folket pågår speltävlingarna för fullt. Arkanoid, Super Mario Bros. och Micro Machines 2 är bara några av utmaningarna som väntar. Den stora höjdpunkten blir ändå att utmana 1992 års vinnare av Nintendo-SM, Laurent Kollberg. Och spelet är samma som 20 år tidigare; en specialkassett vid namn Super Nintendo Campus Challenge 92 som består av tre spelmoment ur Super Mario World, F-Zero och Pilot Wings.

3

En tuff nöt att knäcka för vem som helst.

När halva dagen gått och min energi börjar sina inser jag att retrospel helt enkelt inte bara är till för köpstarka 80-talister, även om den här åldersgruppen kanske är överrepresenterad bland inbitna samlare. Faktum kvarstår - mässan är älskad av alla, och jag tänker att det inte finns några tendenser som säger något annat när jag greppar min nyinhandlade NES Advantage och hör det elektroniska ljuden klinga ut när dörrarna stängs bakom mig.

Jag sneglar en sista gång på kön - den är fortfarande lika lång som i morse.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Robert Johansson

Robert Johansson

Skribent

Robert slänger sig snabbt och gärna på retroutgåvor och nyversioner enligt devisen "det var bättre förr". Håller SNES varmt om hjärtat, och tycker Brütal Legend var legendariskt brutalt.

Fler artiklar av Robert Johansson

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material