Gumbo, alligatorer och svängig blues är det första jag tänker på när jag hör New Orleans.

Detta vill spelstudion Ubisoft Sofia ändra på. Istället för att följa mina associationer vill de att vi ska klä oss i tunga underkjolar, bemästra gifter och nyttja kvastar som kamouflage.

Assassin's Creed III: Liberation till PlayStation Vita är helt fristående från sina föregångare. Det har dessutom bara en ytlig koppling till det kommande Assassin's Creed III. Istället har man här förlagt historien till New Orleans i nådens år 1771. Träskstaden var då en del av en spansk koloni och därför finns här vare sig rödrockar eller rebellerande kolonialister. Men där det vankas minsta vink till historiskt signifikanta händelser finns det såklart tempelriddare och lika självklart deras svurna fiender.

Spelets producent Martin Capel berättar att det var själva konceptet med en historia som står utanför och blickar in som var det lockande med att förlägga spelet i New Orleans. Att stå vid sidan av den stora konflikten, precis som Liberation står precis vid sidan av Assassin's Creed III. Men även utanförskap var grunden när man valde spelets huvudperson.

Lönnmördarnas representant i Assassin's Creed Liberation är Aveline. Hon är inte bara den första kvinnliga huvudrollen i AC-serien; hon är dessutom resultatet av ett äktenskap mellan en fransk aristokrat och en afrikansk kvinna. Detta kallades plaçage och var ett vanligt förekommande "giftermål" då det var få europeiska kvinnor som flyttade till kolonierna. De rika kolonialisterna kunde med omgivningens goda minne ta sig en "kolonifru" utan att för den delen förstöra sitt goda rykte hemma i Europa. Ibland ledde detta inte bara till avkomma, utan i flera fall även till att denna avkomma uppfostrades som en fin dam. Aveline har alltså ganska mycket resurser att tillgå i sin kamp mot tempelriddarna.

"Som Aristokraten kan Aveline vandra runt nästan helt obehindrat i staden. Soldaterna bugar för henne och är fullt öppna för både mutor och smicker."

Men Aveline har inte bara en helt egen historia och en väl tilltagen börs; hon har även givits en helt egen spelmekanik. Spelet är byggt på samma AnvilNext-motor som ACIII men med vissa förändringar. Till en början är hon beväpnad med en piska som kan nyttjas både i närstrid och för förflyttning över hustaken. Men mer intressant är de olika roller hon kan ikläda sig.

Den första är den vanliga lönnmördarrollen som Altaïr, Ezio och även Connor använder sig av. Ni vet, skutta runt på hustak i vit kåpa och kniva folk i ryggen. De två andra rollerna är dock de nya.

Som Aristokraten kan Aveline vandra runt nästan helt obehindrat i staden. Soldaterna bugar för henne och är fullt öppna för både mutor och smicker. Med en charmad soldat vid sin sida kan Aveline både starta bråk och skydda sig för hangemäng. Ingen ifrågasätter en fin dam med stål i blicken och stadig röst.

Hennes stora kjolar förhindrar springande och klättrande, men hon är ändå att anse som långt från ofarlig. Ett till parasoll förklätt blåsrör utgör ett "osynligt vapen". Med det kan hon sänka offer bland vittnen mitt på ljusa dagen utan att åka dit. Genom att låtsas kämpa med att få upp parasollet prickar hon med lätthet sina fiender och ingen antar att det är en adelsdam som står bakom det olyckliga dödsfallet. Blåsröret är dock inte bara för avlivningar; det går nämligen att välja flera olika sorters gift. Ett av dem är "berserk", som får den förgiftade att gå i vild bärsärk. Perfekt för att starta bråk och distrahera vakter.

Slutligen kan hon även klä ut sig till tjänare, något kanske kan bli problematiskt med tanke på hennes hudfärg - och Martin Capel blev lite ställd när han fick frågan om slavkopplingen. Han menar att det finns delar av historien som "med respekt" berör ämnet men trycker hårt på att detta är ett spel som handlar om tempelriddare och lönnmördare i första hand.

"Balansgången mellan att både kunna tillhöra den sociala eliten och dess motpol är ett intressant grepp och skapar ett stort potentiellt omspelsvärde."

Hur som helst handlar det här om att gömma sig bland dem ingen tittar åt. Aveline kan ställa sig och sopa gatan för att undkomma förföljare. Ska hon ta sig in i ett befäst fort är det bara att plocka upp en låda och helt sonika gå förbi vakterna. Men hon kan också nyttja de fattigas solidaritet och få dem att attackera soldaterna; vilken kan behövas då hennes arsenal som tjänare är begränsad i jämförelse med när hon klär sig i den vit kåpan.

Balansgången mellan att både kunna tillhöra den sociala eliten och dess motpol är ett intressant grepp och skapar ett stort potentiellt omspelsvärde. Att det gick väldigt fort att svida om är ett stort plus. Vita-kontrollen känns inte som ett hinder utan jag tycker mig ha samma kontroll på Aveline som jag haft i tidigare spel.

Demoversionen jag fick testa visade inte upp alla finesser med tryckkänslig skärm, men det gick väldigt fort att byta vapen och rota runt bland Avelines övriga arsenal. Framöver ska det gå att ficktjuva med hjälp av den tryckkänsliga skärmen samt att märka ut flera personer ur en grupp för en spektakulär slakt.

Intrycket av det jag fick se och provspela under Gamescom får mig att undra om inte Assassin's Creed III: Liberation kan bli det som får många att införskaffa en Vita. Själv blev jag mer än lovligt sugen.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)