Jag har fått i uppgift att infiltrera en maskerad. Värdinnan för festen ska tas av daga. Vissa hinder finns på vägen, till exempel har jag ingen inbjudan, gatorna utanför kryllar av nitiska vakter och som grädde på moset finns det tre kvinnor på tillställningen som heter likadant och jag vet inte vem av dem som är mitt mål. Vad göra?

Det blir snabbt uppenbart att tjurrusning på vakterna går rätt bra, så länge de är en eller två. Min tidsstoppande magi och förmågan att frammana horder av råttor gör sylta av de två första vakterna. Tyvärr låter det väldigt mycket och jag är tvungen att fly då fler och tyngre beväpnade vakter rusar dit.

Jag upptäcker att denna mer direkta taktik målat in mig i ett hörn. För vakterna struntar inte bara i sina vänner utan väntar kvar vid liken en lång stund, tills dess att jag tappar tålamodet och försöker mig på ytterligare en attack. Mot tre fiender är jag chanslös.

"Vakterna struntar inte bara i sina vänner utan väntar kvar vid liken en lång stund, tills dess att jag tappar tålamodet och försöker mig på ytterligare en attack. Mot tre fiender är jag chanslös."

Nästa försök använder jag en mer smygande taktik. Den första vakten disponeras genom ett armborstlod med giftig spets. Den andra teleporterar jag in bakom och snittar upp precis över nyckelbenet med min kniv.

Kontrollen i Dishonored är väldigt tajt. Alla specialattacker, tyngre vapen och magi ligger på vänster axelnapp, närstridsattack på den högre. Striderna stannar upp när jag är inne i menyerna och väljer nya förmågor att använda. Det ger en känsla av full kontroll trots hektiska strider.

Efter en stunds trixande utanför festlokalen lyckas jag med distraktion och list ta mig in på festen. Här möter mig nästa hinder, som tacklas på ett helt annat sätt. Med hjälp av konversation och slutledningsförmåga tar jag reda på vem av de tre kvinnorna som ska tas av daga.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (5)

About the author

Anton Bjurvald

Anton Bjurvald

Contributor