Nu när hösten är här kommer även militärskjutarna som ett brev på posten. Call of Duty har sina årliga släpp, som kontras av Electronic Arts och deras alternerande av Medal of Honor och Battlefield. Detta år är det dags för Medal of Honor: Warfighter som är en direkt uppföljare till Medal of Honor (8/10) som släpptes för två år sedan. Föregångaren fick ganska blandat mottagande eftersom spelet enligt mig saknade lite karaktär och inte erbjöd speciellt mycket som fick mig att lägga det på minnet. Jag var därför väldigt nyfiken på hur de ska åtgärda detta när jag fick möjligheten att testa kampanjen.

När spelet startar berättar producenten Greg Goodrich för mig att sektionen jag spelar är i slutet av första akten. Uppdraget är baserat på en riktig operation som riktades mot fundamentalistgruppen Abu Sayyaf på Filippinerna och inleds med en tillbakablick i protagonisten Preachers liv.

"PC-versionen som visades på E3-mässan i somras ser fantastisk ut, och Xbox 360-versionen som jag spelar ser enbart okej ut."

Han ligger på en sjukhussäng som resultat av en skada åsamkad under attentatet mot pendeltågen i Madrid 2004. Sekvensen fokuserar mycket på Preacher som person istället för bara soldat, och detta tydliggörs med hjälp av hans familj som är vid hans sida. Om du mot förmodan skulle missa dessa undertoner bankas de in med all önskvärd tydlighet när Preacher och hans dotter utbyter blickar i slutet av återblicken.

En av de stora nyheterna i årets upplaga av Medal of Honor är att utvecklarna Danger Close har bytt motor till Frostbite 2, gjord av svenska DICE, och detta har två konsekvenser. PC-versionen som visades på E3-mässan i somras ser fantastisk ut, och Xbox 360-versionen som jag spelar ser enbart okej ut. Samma sak gäller för Battlefield 3 under förra året där det började synas att Xbox 360 och PlayStation 3 inte längre hänger med lika bra som förr. Däremot har utvecklarna lyckats fånga spelkänslan på ett bra sätt, och jag gled därför in ganska fort i en spelstil som fungerade. Detta fick Greg Goodrich, som satt bredvid mig att utbrista: "Wow! Du slaktar ju folk!"

Själva upplägget i uppdraget jag fick spela kändes inte så extraordinärt. Det följer det klassiska konceptet med att jaga kontrollpunktspricken på skärmen för att emellanåt bryta av med ett bakhåll eller två. Det känns märkligt att de valde att demonstrera detta som en säljpunkt eftersom jag känner att jag sedan tidigare har spelat detta exakta uppdrag i fyra eller fem andra spel. Sekvensen jag fick spela avslutas förstås med det klassiska "lys upp ett mål med laserpekare"-greppet som sen följs av en spelsekvens på räls där du är skytt i helikoptern som kallades in.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Johan Lindros

Johan Lindros

Skribent

Skåning, gamer och hockeyfan. Med Atari 2600 som inkörsport till spelvärlden skapades en i stort sett allätare när det gäller spelgenrer, dock med en förkärlek för rollspel, en passion som endast matchas av känslorna för Philadelphia Flyers. Tycker att spel med delad skärm är ett av de mest underskattade nöjena som finns.