"Det här är inte som alla andra filmspel. Vi har haft en ovanligt lång utvecklingstid på hela tre år". Detta säger Brian Miller, spelets producent tillika Senior Vice President för Paramount Pictures, på en minimal scen under ett event i London för både press och butiksansvariga från hela världen.

Han har helt rätt om utvecklingstiden. Normalt sett är den på tolv månader eller i värsta fall bara ett halvår. Däremot nämner han inte den största boven dramat - ständiga krav på förändringar från de som gör filmen.

Istället vinklas det till att hela filmteamet har varit där och gett värdefull information till dem, som de sedan kan välja och vraka mellan. Ifall detta skulle stämma hade Star Trek: The Game varit det allra första spelet baserat på en film som släpps ungefär samtidigt, där spelutvecklaren har haft relativt lösa tyglar.

Så är inte fallet, något som jag märker direkt när jag får greppa handkontrollen. Allt ser precis likadant ut som alltid inom denna genre. Generiska och tråkiga miljöer, uppenbara kompromisser och att allt är upplagt för att vara så pass enkelt och lättillgängligt som möjligt. Det senare bekräftas av Miller när jag frågar honom om ett par olika designval som har gjorts.

"Att kunna spela med en vän både via nätet och delad skärm är också något riktigt positivt, speciellt det senare som numera är utrotningshotat inom spel."

Bortom alla osynliga väggar och och fastklistrade objekt är det en specifik sak som jag stör mig otroligt mycket på - balansgång på smala ytor. Jag har absolut inget emot själv konceptet, men i Star Trek: The Game är det helt omöjligt att ramla eller ens hoppa ner. Att då dessutom lägga till så att allt går i snigelfart gör det till ett frustrerande segment som enbart resulterar i en onödigt sänkning av fart och intensitet.

Men det är inte det värsta, utan animationerna står för den bravuren. När jag ställer en fråga om det, där jag antar att ingen rörelseinspelning (motion capture) har skett, hävdar Miller starkt att det visst finns med. Fast inte så mycket. Gissningsvis rör det sig om max 20 minuters arbete, för det här var det sämsta jag har sett på väldigt länge.

Allt är dock inte nattsvart. Spelmekaniken, som är kraftigt inspirerat från både Mass Effect- och Dead Space-spelen, flyter på utan någon som helst negativ anmärkning. Att kunna spela med en vän både via nätet och delad skärm är också något riktigt positivt, speciellt det senare som numera är utrotningshotat inom spel. Sedan ska det, enligt Miller, vara skillnad på vilken karaktär du väljer. Jag testade att spela med båda två, och på de fåtal nivåer jag fick testa kände jag ingen större skillnad mellan dem, bortsett från minimala ändringar i vapenarsenalen.

En nyhet som presenterades är att du under vissa segment i spelet får ta kontrollen över din fiende. Detta är inkluderat för att berättelsen ska bli mer nyanserad, men jag är mer nyfiken på hur spelkänslan är när jag under tio minuter får vara en Vulcan.

Där tar dock det roliga slut. Som spelet är just nu förväntar jag mig ett mediokert spel som kan vara kul för stunden med en kompis, för att sedan ligga och damma tills någon nyfiken vill låna spelet för att ha någon titel som stödjer delad skärm. Tänka sig vad en så pass liten detalj kan göra för så många människor.

Star Trek: The Game släpps den 26 april till PC, PlayStation 3 och Xbox 360.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (3)