Även om Rise of Venice är ett nytt namn bland handelssimulatorer är det svårt att behandla det som ett helt eget. Likheterna med spel som Port Royale 3 eller Patrician IV är påtagliga och inte speciellt förvånande. Det är nämligen tyska utvecklarstudion Gaming Minds som ligger bakom alla tre titlar. Varför har de då gjort ett tredje, snarlikt spel?

I Patrician-spelen ligger fokus på att bygga ett Hansa-liknande affärsimperium under nordeuropeisk medeltid medan Port Royale-serien låtit spelaren hissa piratflagg i Västindien under sent 1600-tal. Rise of Venice flyttar spelplanen till 1400-talet och området kring Medelhavet. Det kan låta som en ytlig förändring men i maskineriet döljer sig faktiskt en del intressanta skillnader från tidigare titlar.

Till att börja med följer kampanjläget nu en hel familjs strävan att klättra i Venedigs societet. Familjeträdet är i och för sig relativt ytligt, rent mekaniskt, men det hjälper ändå att ge lite mer identitet åt berättelsen. I kampanjen behandlas stegvis spelets alla möjligheter och det känns lite som att det är en aningen för lång introduktion inför sandlådeläget som är den klara höjdpunkten.

"Men eftersom politiker är som de är, går det ibland ändå bra att just köpa även de röster som behövs".

Ett annat intressant inslag är senaten i Venedig som jag måste blidka genom att hjälpa de olika ledamöterna med ärenden. Det ökar chansen att de ska ge tummen upp när det är dags för mig att ansöka om utökade handelsrättigheter. Det ger en välkommen extra dimension till spelandet att behöva tänka på mer än bara köp och sälj - men eftersom politiker är som de är, går det ibland ändå bra att just köpa även de röster som behövs.

Kravet att vara tillräckligt omtyckt både av senaten och i de olika städerna förändrar tempot i spelet en hel del. Det går betydligt långsammare att expandera mitt imperium nu än det gjort i Gaming Minds tidigare titlar. I huvudsak gillar jag att framstegen kommer i lite lugnare takt men i själva kampanjen går det lite väl långsamt.

Det tar en hel del timmar in i berättelsen innan jag låst upp tillräckligt med funktioner för att det ska kännas varierande och roligt att spela. I början får jag bara åka runt med min enda konvoj och köpa och sälja ett begränsat antal varor, vilket gör att det mest känns som jag väntar på att mina skepp ska lägga an i någon hamn. Senare i spelet finns det en mängd olika saker att pyssla med. Bygga egna produktionskedjor, planera självgående handelsrutter, jaga pirater och leta skatter för att nämna några. Det är en riskfylld balansgång de gör som bjuder på Rise of Venices allra tråkigaste stunder de första speltimmarna.

About the author

Mattias Holmberg

Mattias Holmberg

Skribent

Göteborgsbaserad smålänning som varvar familjeliv i radhus med fältkampanjer över hexindelade kartor. Mattias första stapplande steg in i spelens förlovade värld var på familjens ZX81 med 1k i RAM och sedan dess ligger PC:n närmast hjärtat. Försöker påstå att han har bred spelsmak men menar antagligen att han både gillar realtids- och omgångsbaserad strategi.