Recension: Life is Strange Episode 1: Chrysalis

Max är en helt vanlig tjej som gillar att fotografera. Detta fram tills att hon blir inblandad i en komplott med en försvunnen tjej, magiska krafter och en analkande storm. 

Donnie Darko står sig som en av mina absoluta favoritfilmer, och Twin Peaks kvalar in på topplistan över de bästa tv-serierna jag någonsin sett. Jag gillar det skruvade, det jordnära och det samtidigt indieinfluerade. Min playlist består till största delen av lågmälda rockband - allt från Coldplays tidigare alster till The Killers bättre skivor. Och så klart The Shins på det.

Därför är det heller inte särskilt förvånande att Life is Strange, Remember Me-skaparna Dontnod Entertainments debut i episodspelens värld, tilltalar mig. Jag har följt spelet sedan dess utannonsering, detaljstuderat varje trailer och fullkomligt längtat ihjäl mig. Och med facit i hand är jag långt ifrån besviken. Tvärtom, för detta är början på något alldeles speciellt.

Detta är början på något alldeles speciellt.

Huvudpersonen Max är en småpretentiös tjej som älskar att fotografera med analoga kameror. Hon är introvert, kulturell och har en liten förälskelse i sin fotolärare. I början av Life is Strange har hon återvänt till sin hemstad för att utnyttja ett stipendium hon vunnit, och innan vi vet ordet av dras vi in i en bisarr soppa där en analkande storm, magiska krafter och tonårsångest är huvudingredienserna.

1
Life is Strange är snyggare, mer varierat och betydligt mer minnesvärt än Telltales The Walking Dead.

Max vän har försvunnit och genom spelets gång får jag söka efter ledtrådar, manipulera tiden (Max mystiska superhjältekraft) och konfrontera de olika karaktärerna som på olika vis spelar en roll i hennes liv. Vi möter Chloe som är Max rebelliska kompis med blått hår, Victoria - en dryg och bortskämd brud som gör livet surt för vår protagonist - och Warren som är Max bästa killkompis.

Det är lätt att dra paralleller mellan Life is Strange och den kult som Telltale Games dragit igång med The Walking Dead, The Wolf Among Us, Tales from The Borderlands och Game of Thrones. Episodspel är heta bananer dessa dagar och alla verkar vilja vara med på tåget. Men där Telltale Games spel inte är så avancerade rent tekniskt (hur spännande och beroendeframkallande de än är) sopar Dontnod Entertainment banan med samtliga i rent och skärt produktionsvärde. Life is Strange är inte bara snyggare, det är även mer varierat, bättre regisserat och dialogerna långt bättre än Telltales diton. Ett minus är dock karaktärernas stela ansiktsuttryck som inte ger rättvisa åt de känslor de förmedlar.

Episodspel är heta bananer dessa dagar och alla verkar vilja vara med på tåget.

2
Första episoden bådar gott. Om resterande håller samma klass kan Life is Strange bli en klassiker.

Vad Life is Strange och exempelvis The Walking Dead har gemensamt är dock hur spelet i sig fungerar. I Life is Strange löser jag pussel, tar ställning i moraliska val och påverkar på så vis hur storyn fortskrider. Den vane episodspelaren kommer snabbt att känna igen sig men skillnaden är att du till viss grad kan ångra beslut för att testa på andra. Detta gör du med hjälp av superkraften som till och med behövs för att lösa vissa pussel. I en sekvens ska Max försöka få undan Victoria och hennes vänner från en trappa för att kunna ta sig in i studentkomplexet. Detta kräver att jag stegvis testar olika val för att tillslut lyckas få en vattenspridare att blöta ned dem. Mitt tips är att testa så många val som möjligt, även om du på förhand känner på dig att de är fel, bara för att få njuta av den lågmälda dialogen.

Det är rekommenderat att ta god tid på sig och vandra runt, insupa atmosfären och verkligen studera alla detaljer. Att vattna en blomma kan på längre sikt påverka storyn i ett helt annat skede än om du låtit den vissna, för att dra ett exempel. Och genom att verkligen genomsöka allt uppdagas roliga popkulturella referenser som exempelvis "Cannibal Holocaust" - något jag ärligt talat aldrig trodde att en spelkaraktär skulle få för sig att prata om.

Men roligt är dessvärre kort och första episoden av Life is Strange är blygsamma två timmar lång. Å andra sidan är den fullsmockad av mysiga singer/songwriter-dängor, selfies och sexties (vad nu katten detta är) som kommer att både få dig att dra på smilbanden och vilja ploga igenom Twin Peaks ännu en gång. Nästa episod beräknas komma under mars månad. Jag kan knappt bärga mig.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Quantum Break

Tillbaka till framtid... Nutid... Adam har spelat Quantum Break!

FeatureFörtitt: LEGO Marvel's Avengers

Vi har lekt bland dansk plast och amerikanska superhjältar.

Följ Eurogamer.se på Närcon Vinter 2016!

Med packade väskor slänger sig Gabriel iväg till Närcon Vinter 2016.

FeatureSåhär var PC Gaming Show

Det här är vad sjutton PC Gaming Show var.

FeatureAndréas krönika #6: Om Jonas Pettersson

Det sker lite ändringar på redaktionen och Andréas berättar om vad som sker, rent praktiskt.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading