Recension: Ori And The Blind Forest

Andréas har spelet igenom ett av årets absolut mysigaste spel.

Denna veckan har jag varit tvungen att gå upp 06.00 varje dag. Vanligtvis är det inga problem - allt som krävs är sex timmars sömn, en kanna kaffe och en skön dusch för att få mig på rätt kurs. De sex timmarna har dock kapats ner till fem och vidare till fyra. Jag har skurit ner på sömnen å det grövsta och nu med facit i hand var det värt det. Anledningen stavas nämligen Ori And The Blind Forest och är årets vackraste upplevelse.

Det är sällan jag kapitulerar så hårt för ett indiespel som jag gjort för Ori And The Blind Forest. Redan under spelets inledande minuter är jag såld. Med minimalistiskt men ack så gripande berättande introduceras jag till Oris värld. I frid lever Ori tillsammans med sin vän Naru - en kramgo varelse som närmast kan beskrivas som en karaktär direkt hämtad ur Studio Ghiblis filmer. Tillsammans bedriver de dagarna med att gå i skogen, chilla under träd och äta frukt. Men så en dag faller ett mörker över landskapet. Sakta men säkert tynar Naru bort och ensam kvar är Ori. Han måste klara sig själv nu och det hela berättas skickligt med en fiktiv röst som sagolikt förklarar storyn.

1
Ett spel eller en tavla? Ibland är det svårt att avgöra.

Ori kan inte mycket till en början. Han kan hoppa och springa men det är också allt. Jag får inte förklarat för mig vad jag ska göra härnäst utan det är upp till mig själv att helt upptäcka världen jag befinner mig i. I en tid då de flesta spel inleds med bombastiska tutorials är det oerhört befriande att få tänka själv, och jag beger mig raskt på upptäcktsfärd för att snabbt inse att den tidigare kulörta skogen nu är full av ruskiga monster som vill mig allt annat än väl.



Ori And The Blind Forest är rysligt snyggt, det bara måste betonas. Sedan spelet utannonserades under E3 förra sommaren har snacket om spelet för det mesta kretsat kring det grafiska. Och absolut, det är väl förståeligt. Spelet går som närmast att jämföras med Rayman Legends vilket utseendemässigt påminde om en pastelltavla. Så är även i fallet med Ori And The Blind Forest där jag bokstavligt talat spenderat timmar endast på att studera spelets genombriljanta design. Det tekniska är det heller ingen fy skam på. Allt flyter på fint och effekterna är noga genomtänkta och välpolerade. Addera ett fantastiskt soundtrack och bollen är i mål.

Men styrkan i spelet ligger främst i stämningen. Ori And The Blind Forest är rejält mörkt på sina ställen och många gånger ryser jag av rent obehag. Oris historia är sorglig och utvecklaren Moon Studios gör ett utmärkt jobb med att påverka mig på ett emotionellt plan. Tårarna är sällan långt borta och jag tvekar varje gång jag lägger ifrån mig handkontrollen. Att spela vidare blir plötsligt mer självklart än att gå och lägga sig.

2
Under sina mörkaste stunder är spelet rysligt stämningsfullt.

Under spelandets gång samlar jag på mig poäng som används för att uppgradera Oris förmågor. Illustrerat via ett stort träd lär jag mig stegvis att skjuta blå eld, hoppa på väggar och andas under vatten, för att nämna ett par. Jag blir även bättre på att hantera slag, attackera och försvara mig. Level-systemet är minst sagt sömlöst där varje steg är noga genomtänkt för att inte kännas överflödigt. Varje steg är logiskt och bidrar till att jag ändrar taktik från att vara defensiv, till att våga ta det där extra steget. Att låsa upp förmågor är även belönande då jag, när jag tröttnat på att spela mig framåt i spelet, kan gå tillbaka till tidigare passager och upptäcka platser jag tidigare inte kunde nå.

Det krävs mycket för att göra ett plattformsspel bra. Bandesignen måste vara noggrant polerad och kontrollen ska sitta perfekt. Moon Studios har gjort ett utmärkt jobb även här, och jag blir förvånad över hur exakta mina rörelser faktiskt är. De gånger jag dör är det helt och hållet mitt fel. Inga ursäkter här inte.

3
En session blir lätt en hel natt.

Och det är tyvärr även spelets största svaghet, det här med att dö. Cirka fem timmar in i spelet växlas svårighetsgraden upp i topp och vissa sekvenser blir minst utsagt outhärdliga. Jag skriker av frustration, hotar min konsol med storstryk och stänger av. Sedan går jag ett varv för att lugna ner mig, sätter mig ner och fortsätter att få obarmhärtigt med smisk. Jag säger inte att det egentligen är en dålig sak. Spel i dag är i regel för lätta och jag kan uppskatta utmaningar precis lika mycket som de som lider sig igenom Dark Souls, men i Ori And The Blind Forest blir det ibland lite för mycket.

Tur är väl att Ori And The Blind Forest har ett riktigt finurligt sparsystem. Genom att samla på mig energi kan jag själv välja när jag ska slänga upp en checkpoint. Detta ger mig möjlighet att vara lite strategisk med vart jag sparar. Om jag på förhand vet att kommande session blir olidlig så är det bara att dänga upp en portal, spara och spela vidare. Att spelet även har minimala laddningssekvenser gör det inte lika djävulskt att tvärdö. Jag slipper vänta längre stunder innan det är dags att ge sig på spelet igen. Perfekt.

Med en underbar atmosfär, läcker grafik och stämningsfull musik är Ori And The Blind Forest ett av de bästa spelen i år. Ingen bör missa detta, men förbered er på en skopa skoningslös utmaning.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (1)

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Quantum Break

Tillbaka till framtid... Nutid... Adam har spelat Quantum Break!

FeatureFörtitt: LEGO Marvel's Avengers

Vi har lekt bland dansk plast och amerikanska superhjältar.

Följ Eurogamer.se på Närcon Vinter 2016!

Med packade väskor slänger sig Gabriel iväg till Närcon Vinter 2016.

FeatureSåhär var PC Gaming Show

Det här är vad sjutton PC Gaming Show var.

FeatureAndréas krönika #6: Om Jonas Pettersson

Det sker lite ändringar på redaktionen och Andréas berättar om vad som sker, rent praktiskt.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading