På utsidan är jag lugn medan jag sitter och spelar, men på insidan så har min haka sedan länge slagit i golvet. Jag styr Geralt genom White Orchard; en by som en gång tillhörde Temeria, men som nu är Nilfgaards kommando. Han går in i ett värdshus och bevittnar hur värdinnan motvilligt tar ner prydnadsskölden med de gyllene liljorna - Temerias vapensköld. Invånarna är arga, rädda och frustrerade. Det genomsyrar allas dialoger, handlingar och detaljerna runt omkring mig.

Det som fört Geralt hit är ett spår. Han söker efter någon, en person från sitt förflutna. Han frågar de lokala invånarna om de vet något. Flera vill inte hjälpa honom. De kallar Geralt för en mutant och missfoster. Men efter lite envishet och användande av Axil, en trollformel som låter honom påverka andras tankar och sinnen, får han svar. Kvinnan vi söker har varit här. Detta leder oss mot den lokala garnisonen norr om byn.

3
Byarna och invånarna känns levande och trovärdiga.

Jag styr Geralt längst med vägen och följer floden. Medan han rider på min häst, Roach, ser jag mig omkring. Spelvärlden är magnifik. Åkrar av guldfärgat vete kantas av fylliga skogar. Vinden piskar upp grenar och gräs. En grupp med hjortar springer mot ett skogsbryn. Allt känns levande och dynamiskt. Längre bort skymtar jag en väderkvarn och bortom denna ser jag en tilltalande kulle med ett enormt träd. Om jag vill kan jag ta mig dit utan problem. Att utforska är fritt och lockande.

Men något annat fångar mitt intresse. På minikartan i hörnet ser jag ett litet utropstecken. Ett uppdrag väntar vid en liten stuga bredvid vattnet. En äldre dam står och försöker kika in genom fönstret. Geralt frågar henne vad som pågår. Hon är uppspelt och vill ha tillbaka sin stekpanna. Jag småskrattar lite för mig själv när hon berättar om hur en främmande man, ägaren av stugan, kommit in mitt i natten och lånat den.

Geralt erbjuder sig att hämta tillbaka stekpannan och går mot dörren. Med trollformen Aard kan jag slå in den skruttiga dörren som flyger i bitar. Innanför väntar dock lite mer än den "fetch quest" jag förväntat mig. I ett hörn ligger det en död man och flera förstörda dokument hittas i en spis. Med det uppgraderade "Witcher Sense", Geralts sinnen och instinkter som hjälper honom att se detaljer andra missar, börjar jag luska fram vad som hänt. Det är något jag inte tänker avslöja, men det är en av flera småsaker som fortsätter att bygga upp världen och stämningen.

1
Världen är enorm och öppen med en massa variation.

Det var måhända ett litet uppdrag, men samtidigt en söt liten spark mot andra rollspel och deras hantering av sidouppdrag. The Witcher III tvekar inte att leka med ens förväntningar. Som exempelvis uppdraget där den lokala smeden, en dvärg, fått sin smedja nedbränd. Geralt letar upp förövaren, tvingar honom med sig och får honom att erkänna sitt brott. En god tjänst tänker jag, han kommer att lära sig en läxa. Men istället blir han dömd till döden genom hängning. The Witcher III får en att skratta lika mycket som det påminner mig om att ens handlingar påverkar andras liv. Spelvärlden kan vara oerhört oförlåtande och tvekar inte med att påminna om det.

Jag spelade ett par timmar The Witcher III och fick känna på överraskande mycket. Bland annat testades det uppiffade stridssystemet som känns förvånansvärt dynamiskt. Att ta sig an flera fiender medan Geralt dansar runt med sina svärd är snabbare och roligare än i seriens tidigare delar. Jag fick även prova på monsterjakten som var minst lika ingående som tidigare delar med förberedelser innan det är dags att utmana villebråden.

Ett exempel är gripen. Geralt stöter på den tidigt i demot, och får sedan reda på att det finns ett pris på dess huvud. I utbyte mot pengar och information tar Geralt sig an uppdraget och börjar direkt att förbereda sig. Detta innebär att han letar upp en jägare i skogen som hjälper honom att hitta varelsens gamla bo, för att sedan ta reda på gripens ålder och vanor. Efter detta söker han upp lite örter som kan hjälpa honom att gillra en fälla. Det är flera moment och steg där monsterna är utmanande samt belönande att besegra.

Jag hade kunnat skriva spaltmeter efter spaltmeter om spelvärlden, detaljerna och de olika funktionerna. Till exempel testade jag en session som finns längre fram i spelet - regionen Skellige. Det är en isig skärgård med politiska intriger och vikingadesign. Spelets olika regioner har olika teman som färgar både uppdrag och den visuella stilen. The Witcher III verkar verkligen bli proppat med båda variation och innehåll.

2
Det finns gott om monster för Geralt att dräpa.

Men det som tilltalade mig mest var att det var så lätt att bli distraherad. Vart jag än sprang så fanns det alltid något i närheten att upptäcka; till exempel en kärra som sänkts i floden med värdefullt innehåll, eller en mystisk kista under ett litet vattenfall. Eller sidouppdrag som kan variera mellan 20 minuter till över en timme beroende på ens val och handlingar.

CD Project har stort självförtroende för spelet och dess innehåll. De påminde oss om att det fortfarande inte är färdigt, vilket märks. Mitt spel kraschade en gång och jag var inte den enda som råkade ut för det, och buggarna kunde dyka upp ganska ofta. Men det är också därför spelet försenades till i maj - just för att arbeta på dessa problem som förhoppningsvis är borta när spelet väl släpps.

The Witcher III är riktigt ambitiöst och lyckas CD Project nå sina mål och polera spelet tillräckligt kan detta utan tvekan vara en kandidat för årets spel.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (4)

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.