Recension: DmC: Devil May Cry - Definitive Edition

Combos har utförts och demoner har tillintetgjorts inför Jonas recension av DmC: Devil May Cry - Definitive Edition. Frågan kvarstår om versionen verkligen är definitiv.

Liksom med Sleeping Dogs och rebooten av Tomb Raider så har DmC: Devil May Cry hakat på trenden att hoppa över till Playstation 4. Ninja Theory har med det sett till att den nya versionen packats med så mycket mer än bara kosmetiska förbättringar.

Jag hade inte äran att spela DmC: Devil May Cry när det begav sig första gången. Istället har spelet nu fått agera som mitt debutspel på nästa generations Playstation och känns närmast som det perfekta spelet att börja med. Jag har alldeles för många favoritspel överlag för att kunna utnämna mitt absolut bästa, men just i de ögonblicken jag greppar kontrollen och levererar absurt sköna combos i DmC:s hektiska strider så är det här spelet något av det bästa jag har upplevt.

1
Jag kan verkligen inte få nog av spelets briljanta bandesign.

Spelet inleder med ett rejält spektakel till intro i sin nya härliga bildhastighet och upplösning. Det är fantastiskt snyggt, flytet är ständigt närvarande och jag upplever aldrig att spelet tappar i bilduppdateringen. Desto lättare är det att lägga märke till de lågupplösta texturerna som dyker upp här och var - i synnerhet i mellansekvenserna - men i slutändan blir detta en droppe i havet när jag väl introduceras till spelets väldesignade banor.

Just i de ögonblicken jag greppar kontrollen och levererar absurt sköna combos i DmC:s hektiska strider så är det här spelet något av det bästa jag har upplevt.

Min väg från startpunkt till slutmål är, som förväntat, en linjär historia men spelets bandesign får det att kännas som något helt annat. Banorna är många gånger massivt uppbyggda med stor dos kreativitet och skapar en slags öppenhet till spelvärlden. Tack vare detta är blandningen av action och plattform fullkomligt ljuvlig då mycket handlar om att svinga sig, hoppa och nästan flyga fram mellan spelets stridsmoment på marken. För den som gillar att utforska finns även en drös hemligheter strödda längs vägen, bland annat i form av nycklar som låser upp dörrar till miniuppdrag och så kallade "lost souls". De sistnämnda uppmuntras jag hacka sönder för att få mer valuta att köpa föremål för. De ger också en boost för min score i slutet av varje uppdrag.

2
Dante i sitt esse.

Även i denna version är det ängel/demon-hybriden tillika demonjägaren Dante jag spelar som - en karaktär jag trodde skulle irritera mig, men som i själva verket passar spelets ton alldeles utmärkt. Dante är jagad av demoner sedan barnsben på grund av sitt övernaturliga ursprung och en dag ses hans potential av hans tvillingbror, Vergil, som Dante inte ens visste fanns. Vergil tänker ta fighten till helvetet självt som för längesedan förslavat världens invånare utan större oväsen.

Jag påbörjar slakten av fiender med mitt kraftfulla svärd - Rebellion - till ett utsökt soundtrack av Combichrist och Noisia som markant ökar adrenalinhalten.

Dantes bakgrund detaljeras längs spelets väg, så endast med vetskapen att han mer än gärna dödar demoner dagligen slängs jag omedelbart in i actionfesten. Jag påbörjar slakten av fiender med mitt kraftfulla svärd - Rebellion - till ett utsökt soundtrack av Combichrist och Noisia som markant ökar adrenalinhalten. När jag vant mig vid spelsättet och mina vapen varieras med en yxa, en lie och diverse skjutvapen är spelupplevelsen närmast gudomlig. Helt plötsligt kan jag inleda en strid med mitt svärd, slunga min fiende i luften, peppra den några gånger med bly, för att slutligen splittra fienden i atomer med ett tungt yxhugg. Det är bara en av många combos jag kan göra och ju mer jag blandar desto mer tillfredsställande är det, vilket skapar det konstanta delmålet att förbättra min rank.

Mötet med spelets bossar utförs på ett klassiskt vis där jag i regel plockar ner deras försvar och attackerar deras svaga punkter tills deras hälsomätare tickat till sista droppen. Redan på det viset är det bra nog, men en extra krydda har lagts till som fungerar som en bättre motsvarighet till vad vi idag kallar för quicktime events. På vissa ställen måste jag använda mig av en änterhake för att svinga mig vidare till nästa plattform men jag kan också använda den mot mina fiender och måste i vissa fall använda mig av den mot bossarna. Detta fungerar faktiskt och känns inte påträngande i och med att mekaniken är väl inarbetad och mångsidig.

3
Demoner i mängder är vad jag möter.

Mer värt att notera är "Turbo Mode", vilken gör spelet 20% snabbare och ungefär lika mycket roligare.

Som sagt så gör Definitive Edition skäl för sitt namn då versionen kommer fullsmockad med material som ger valuta för pengarna. För den som saknade det så har ett "lock on"-system i stil med tidigare titlar i spelserien satts in för att tackla fiender i den ordning jag själv vill. Personligen fann jag sällan anledning att använda den men det är beundransvärt att funktionen finns på begäran av seriens fans. Mer värt att notera är "Turbo Mode", vilken gör spelet 20% snabbare och ungefär lika mycket roligare. Jag springer snabbare och striderna blir mer intensiva utan att det egentligen blir svårare. Däremot för att försvåra och stegra utmaningarna har nya spellägen slängts in för att komplettera de redan existerande svårighetsgraderna.

"Must Style" gör inte direkt spelet svårare men gör fienderna odödliga tills jag kommit upp i en viss rank genom att helt enkelt utföra så många galna combos som möjligt.

"Hardcore Mode" balanserar om style-systemet på ett sätt som gör det svårare att få höga ranks, fiender köttar mer skada på mig och det är svårare att undvika fienders attacker samt utföra pareringar.

"Gods Must Die" är en förlängning av originalspelets "Dante Must Die" och ser till att jag inte får använda helande föremål, alla fiender börjar i sitt "Devil Trigger"-tillstånd och levererar mer än dubbelt så mycket skada än vanligt.

4
Även Vergil matar på bra med slag och hugg.

Med spelet kommer också all tidigare släppt DLC, inklusive kampanjen Vergil's Downfall som fungerar som epilog för huvudspelet där jag spelar som Vergil med nya vapen och specialattacker. Och som det inte vore nog har utmaningsläget "Vergil Bloody Palace Mode" implementerats där jag återigen som Vergil får ta mig an vågor av fiender på tid för att få en så bra score som möjligt.

Det märks att Ninja Theory har byggt DmC: Devil May Cry - Definitive Edition på grunden av ren spelglädje och lagt främsta fokus på att få till just det. Spelet bådar för gott om omspelningar genom sina olika svårighetsgrader, spellägen och alla de hemligheter som jag inte lyckades få tag på första gången. Jag älskar kombinationen av tempot, musiken, striderna och fiendernas enorma variation och jag uppskattar tilläggen som gjorts för att göra detta till den absolut definitiva versionen av DmC: Devil May Cry.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Jonas Pettersson

Jonas Pettersson

Redaktör / Assisterande chefredaktör

Ingen på redaktionen vet exakt var Jonas härstammar, men trots sin uppväxt i de värmländska skogarna har han inte undkommit det magiska mediet som är dator- och tv-spel. Hans vanligaste genres rör sig inom FPS, actionrollspel och skräck.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Call of Duty Black Ops 3

Det udda syskonet i Call of Duty-familjen är tillbaka.

Kampanj för att få HeatoN till Let's Dance

Vill ni se HeatoN skaka rumpa på dansgolvet?

FeaturePåskäggen vi älskar

Många spel har gömda påskägg att bjuda på för den som är tillräckligt ihärdig i sitt letande. I denna artikel berättar redaktionen om sina personliga favoriter!

FeatureAndréas krönika #7: Fem spel jag vill se på E3

Andréas spekulerar i vad som kommer under årets E3 och vad han vill se.

Nintendo: Vi gör våra grymma IP:n fräscha

Nintendo-chefen Reggie Fils-Aime bemöter kritiken från E3-eventet.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading