Förtitt: Bloodborne

Eurogamer Danmarks chefredaktör Mark Elsberg har spelat den första timmen.

Text: Mark Elsberg (EG DK)

Översättning: Andréas Göransson

Även om förra årets Dark Souls II blev mottaget med stående ovationer så var det något som kändes fel. Glöden, som hade brunnit så klart under både Demon's Souls och Dark Souls, var svagare än någonsin och även om Dark Souls II blev det hittills bäst säljande spelet i serien, så stod det snabbt klart att det inte skulle få samma kultstatus som sina föregångare.

Dark Souls II var så klart den första dedikerade uppföljaren i Souls-universumet, vilket mycket väl kan förklara varför många fick en bismak av besvikelse i munnen. Serien har på rekordtid kammat hem erkännande, sopat vägen för en självständig genre och vi kan inte få nog. Eller kan vi? Det andra Dark Souls-spelet var ganska familjärt och även om det obarmhärtiga David mot Goliath-gameplayet är löjligt beroendeframkallande, så finns det gränser för hur mycket vi kan spela innan nog är nog.

1

Det vet Dark Souls-skaparen och tillika From Software-presidenten Hidetaka Miyazaki mycket väl, och därför arbetade han vid sidan av med ett helt annat projekt - Bloodborne.

Bloodborne är Miyazakis första spel sedan Dark Souls och i verkligheten den egentliga uppföljaren till en av vår tids största spelsuccéer. Vi fick i onsdags chansen att testspela den första timmen av spelet som släpps exklusivt till Playstation 4 i slutet av månaden. Och även om det luktar Dark Souls lång väg, så har Bloodborne mer och annat att bjuda på.

Det första som sticker ut är ett något snabbare gameplay i jämförelse med Dark Souls-serien. Utan en sköld finns det få möjligheter att försvara sig, vartill spelet tvingar en ut i en offensiv spelstil bestående av angrepp och undanmanövrar, som påminner oss om populära hack and slash-spel som Devil May Cry och God of War. Av den första timmen att döma finns det i genomsnitt fler fiender att bekämpa, men även mer potenta vapen som gör det till en smal sak att hugga sig igenom en hel grupp åt gången.

Det första som sticker ut är ett något snabbare gameplay i jämförelse med Dark Souls-serien. Utan en sköld finns det få möjligheter att försvara sig, vartill spelet tvingar en ut i en offensiv spelstil bestående av angrepp och undanmanövrar.

2

Där högra handen är dedikerat till det primära slagvapnet, allt från svärd till yxor och kedjor, så bär man i vänstra handen en pistol som kan användas till att paralysera fiender. Pistolerna är inte särskilt skadliga och ska snarare ses som ett verktyg för att komma nära inpå eller genera fiender under strid.

Bloodborne ställer ytterligare krav på ens finmotorik, men om man först mästrar det hektiska och böljande gameplayet är det omedelbart tillfredställande att komma segrande ur en strid. De stora bossarna, som är själva kännetecknet för Souls-spelen, kommer självklart tillbaka i Bloodborne. Men precis som i spelets övriga gameplay så är de snabbare och smidigare än någonsin. Resultatet är kanske inte nödvändigtvis ett svårare spel, men ett spel som flyter på snabbare och som omedelbart kräver riktigt bra reflexer för att man ens ska ha en suck.

Strukturellt så är Bloodborne mer en tillbakagång till Demon's Souls; den labyrintliknande sammanvävda världen från Dark Souls är ersatt av en central.

3

Ser man bortom stridssystemet så fungerar Bloodborne mer eller mindre som Dark Souls. Det finns bål, i detta fallet lampor, som ska tändas för att spara ens bedrifter och själar (här blod) används för att stiga i nivå. Om man dör i strid så förlorar man blodet, men det kan vinnas tillbaka genom att man kämpar sig fram till sitt lik eller slår ihjäl den person som stulit det.

Strukturellt så är Bloodborne mer en tillbakagång till Demon's Souls; den labyrintliknande sammanvävda världen från Dark Souls är ersatt av en central där man kommer åt spelets många avskilda banor, och som man hela tiden kommer tillbaka till för att interagera med olika personer.

Om det är bra eller ren skit kommer säkert avgöras beroende på vem man frågar, men kort sagt känns Bloodborne mer som ett Demon's Souls II än ett Dark Souls III.

4

Helt unikt för spelet är själva universumet; ett gotiskt och victorianskt London kallat Yharnamn, som är färgat i mörkröda orangea nyanser och fyllt till bristningsgränsen med spöken där det ena är värre än det andra. From Software mästrar depressiva stämningsbilder även om Bloodborne verkar vara mer än skräck och melankoli. Vanan till trots används tystnad till att hinta om mystik, och endast när en gigantisk boss faller ner från himmeln så drar soundtracket igång.

Även om vi bara hade en timme i Bloodbornes sällskap var det mer än rikligt för att konkludera att Hidetaka Miyazaki och From Software har något stort på gång. Bloodborne känns som ett Souls-spel - fängslande och djävulskt svårt, men bidrar även med nytt blod till en serie vars senaste kapitel allt för ofta gick i igenkänningens fotspår.

Bloodborne släpps den 25 mars till Playstation 4.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Eurogamer Nordic

Eurogamer Nordic

Contributor

Relaterat material

FeatureFörtitt: Mario Tennis: Ultra Smash

Vår älskade Mario med vänner är tillbaka i ännu ett hysteriskt sportspel.

EA på E3, live

Klockan 22.00 drar EAs presskonferens igång. Vi på redaktionen streamar konferensen och kommenterar den i vår live-chatt som du hittar nedan. Häng gärna med!

FeatureFörtitt: Tom Clancy's The Division

Lucas har dykt ner i virushärjade New York och blivit smittad av online shooter-sjukan.

FeatureFörtitt: The Sims 4 Dags Att Jobba

Sheila Stormfeldt från danska Eurogamer har testat den kommande expansionen.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading