Pillars of Eternity är ett av de mest intressanta spelen som lanserat de senaste åren. Inte för att spelet blivit hypat till skyarna för dess grafik eller nyskapande spelstil, utan för att spelet finansierats av fans och fick spelstudion Obsidian Entertainment att landa på fötterna igen rent ekonomiskt.

Pillars of Eternity startade som Project Eternity på Kickstarter. Obsidian ville ha 1,1 miljoner dollar för att utveckla ett rollspel som skulle vara en spirituell uppföljare till klassiker som Baldur's Gate, Icewind Dale och Planescape: Torment. För varje 200 000 dollar extra som trillade in så skulle spelet byggas ut med diverse saker som fler spelbara raser, nya områden, grottor och en hel del andra saker.

Med hjälp av 77 000 fans lyckades Obsidian samla in strax under 4 miljoner dollar, och utvecklarna verkar ha jobbat hårt för att tillfredsställa fansen.

Pillars of Eternity startar som vilket rollspel som helst. Du får skapa din karaktär från scratch och du får välja mellan sex olika raser att köra som: människa, alv, orlan, dvärg, godlike eller den Avatar-liknande Aumaua. Sedan måste du välja någon av de två till fyra subraserna som din karaktär ska vara. Och slutligen får du välja någon av de elva klasserna. Det finns helt sjukt många olika val att göra, och givetvis kommer din spelstil skilja sig rätt rejält beroende på vilken väg du väljer att gå.

Efter denna insikt är det upp till dig att lista ut varför din karaktär fått denna gåva.

bild5
Helt ärligt så är ser Aumaua ut att vara tagen direkt från James Camerons Avatar.

När den perfekta karaktären är färdig så kastas man in i storyn omgående. Efter att den karavan man reser med blir attackerad av skurkar så möter man en mystisk trio som utövar en ritual vid en massiv stenpelare. När ritualen är över åker en tryckvåg över området som får din karaktär att däcka. När man vaknar har man blivit begåvad med förmågan att kunna se andra personers själar, levande som döda, och få en inblick i deras liv. Efter denna insikt är det upp till dig att lista ut varför din karaktär fått denna gåva.

Detta själsgranskande tar dig till nya områden som städer, små som stora, och på vägen stöter du på karaktärer som ger dig ledtrådar och guidar dig genom spelvärlden. Det är en väldigt välskriven story som ständigt ger dig små pusselbitar som räcker gott och väl för att få dig att fortsätta granska världen efter fler bitar till pusslet.

bild1
Miljöerna är riktigt snygga och välritdate och lyckas verkligen fånga den nostalgiska känslan som saknats i andra rollspel.

Tröttnar du på huvudstoryn och vill utforska någon av de olika städerna, stora som små, så är det bara ta en tur dit, prata med någon random person i baren och börja hjälpa till. Oavsett om det handlar om att jaga ett troll, lösa en fejd eller hitta en bortsprungen person så märker jag att spelet är rätt oförlåtande, speciellt när det kommer till sidouppdragen. Under vissa uppdrag gick det kanonbra under första halvan, men när jag nått en viss punkt har jag fastnat och spenderat ett par timmar med att förgäves försöka ta mig vidare. Vilket ofta har lett till att jag lämnat sagda uppdrag för stunden och fortsatt på mainäventyret för att sedan komma tillbaka till just dessa sidouppdrag, fast då lite mer kraftfull och betydligt visare.

Utöver de klassiska sidouppdragen så finns det en hel del andra grejer att göra. Efter ett par timmars spelande får man tillgång till sin Stronghold som du kan uppgradera får att få tillgång till diverse butiker, bounties och andra nödvändiga saker som sovplatser. Det tar dock lite tid att uppgradera och det känns som att Obsidian sneglat lite väl mycket på mobilspel som Clash of Clans när utvecklarna tog fram Strongholdkonceptet. Köper du en ny del till din Stronghold så får du inte tillgång till den direkt, utan måste vänta i ett visst antal dagar i spelet. Själva väntandet ska väl göra processen mer "realistisk", men det känns mest som en jävligt onödig vänteperiod.

bild6
Pillars of Eternity: Clash of Clans-edition.

Till skillnad från Baldur's Gate och Icewind Dale är inte Pillars of Eternity baserat på Dungeon & Dragons, utan har egna regler. Det har sina fördelar och nackdelar. Fördelen är att det är ett helt nytt system som du kan utforska för så att du kan bli bättre i just PoE, men nackdelen är att du inte kan referera till "de gamla spelreglerna" för att försöka förstå hur spelmekaniken fungerar.

Det är lite Dark Souls-känsla över det hela: har du inte stenkoll på vad som händer på skärmen så kommer du troligtvis dö.

Jämfört med andra rollspel som släppts den senaste tiden, typ Skyrim eller Dragon Age: Inquisision, är Pillars Of Eternity betydligt långsammare och det krävs en hel del tid innan man inser att man inte bara kan springa in i ett rum och börja spöa upp fiender. Även på normal svårighetsgrad så måste du ständigt hålla ett vakande öga på dina sex karaktärer för att se hur de presterar i striden.

bild7
Även de minsta striderna kan bli dödliga om du inte har stenkoll på vad som händer.

När jag har slagits med diverse fiender har jag spenderat mer tid i det pausade läget för att planera, justera och möblera om på slagfältet för att hitta den bästa lösningen. Och det handlar inte bara om större strider med bossar och liknande, utan även vanliga fighter med monster jag stöter på i skogen. Det är lite Dark Souls-känsla över det hela: har du inte stenkoll på vad som händer på skärmen så kommer du troligtvis dö.

Något som spelet gör väldigt bra är gränssnittet i sagda strider. Det må kännas aningen plottrigt till en början, men efter ett tag börjar man få en känsla om hur världen är uppbyggd och hur man ska gå tillväga för att ta sig vidare i fighten.

bild3
Givetvis har Obsidian Entertainment valt lagt in ett Big Head Mode som finns tillgängligt via grafikinställningarna.

Nostalgi är ledordet när det kommer till Pillars of Eternity. Nostalgi till en tid då samtliga rollspel hade en isometrisk vy och krävde en hel del kunskap om Dungeons & Dragons för att du skulle överleva. Jag som i tidig ålder blev introducerad till Baldur's Gate och Icewind Dale kan se charmen i Pillars of Eternity, och jag tror att de 77 000 fans som donerat pengar till projektet också kommer att uppskatta spelet. Det känns dock inte som att spelet kommer bli en kommersiell succé, men det spelar inte så stor roll då Obsidian redan fått in rätt mycket kosing tack vare Kickstartern.

Något jag är helt tvärsäker på är att de som väljer att sätta sig in i Pillars of Eternity kommer lära sig att älska det. Oavsett bakgrund.

About the author

André Stray

André Stray

Skribent

André Stray är till vardags teknikjournalist, men håller alltid ett öga på vad som händer och sker i spelvärlden. Spelar allt han kan lägga vantarna på och tycker att alla borde spela igenom Chrono Trigger och Grim Fandango minst en gång om året.