Till slut tappade vi räkningen över antalet handkontroller vi tagit sönder. De trasiga kontrollerna med sina slappa, oanvändbara spakar blev ett nödvändigt ont av att spela Mario Party till Nintendo 64. Det fanns nämligen minispel som gick ut på att snurra joysticken så snabbt man kunde. Och som man snurrade.

Idag symboliserar de trasiga handkontrollerna det fantastiska som var Mario Party. Med sitt enkla koncept där spelare turades om att gå på ett spelbräde, vilket varvades med simpla minispel - tog många spelare med storm.

Men tidens tand har inte varit snäll mot Mario Party. Av någon anledning har serien haft svårt att mäta sig med spel som Mario Kart och Super Smash Bros. Kanske beror det på att vi som växte upp med Mario Party blev äldre, eller att spelen helt enkelt blev sämre med åren. Förmodligen båda.

2
Mario Party 10 är fantastiskt snyggt med Nintendos patenterade charmdesign.

Nu är serien uppe i sin tionde installation. Utvecklingteamets ledord denna gång verkar vara "enkelhet". Hur tusan gör man en spelserie som Mario Party ännu enklare, frågar ni er kanske då? Jo, genom att göra spelet kortare och med mindre minispel per bana.

Mario Party 9 introducerade konceptet med en gemensam farkost. Spelare slog inte längre tärningen och gick sedan själva runt på brädet, utan nu skulle alla åka tillsammans. Detta används även i Mario Party 10. Det snabbar upp tempot, men eliminerar också brädspelskänslan som Mario Party bygger på. Den största nackdelen med det linjära spelbrädet är att nästan all möjlighet till strategi byts ut mot ren slump.

Mario Party har aldrig varit så här snabbt tidigare. En omgång kan ta en kvart, och antalet minispel per bräde har minskat. Har du otur kan du köra ett helt spel utan ett enda minispel. Det är ironiskt, med tanke på att själva minispelen är en av Mario Party 10:s höjdpunkter. De är fantasifulla, lättförståeliga och varierade. Det är förbluffande egentligen hur utvecklarna lyckas klämma ur så mycket ur den nästan nio år gamla Wii-kontrollen. I de flesta minispel håller du Wii-kontrollen som en traditionell NES-kontroll , och många spel bygger på plattformselement. Det finns fortfarande vissa minispel som använder sig av rörelsekontroller. Det känns något utdaterat, men den känslan överskuggas snabbt av den där Nintendo-patenterade spelglädjen.

1
Nintendo har förenklat konceptet till den grad av mycket av känslan är borta.

Den största nyheten är att man nu kan spela med en femte spelare. Denne använder Wii U-kontrollen för att styra Bowser, vars mål är att hinna ikapp övriga spelare innan de kommer i mål. Spelläget är lika nagelbitande som underhållande. Minispelen i Bowser-läget utnyttjar Wii U-kontrollen för grym assymetrisk gameplay som vi är så svältfödda på sen releasen av Nintendo Land.

Allt som allt är Mario Party 10 ett överförenklat spel, med på tok för lite innehåll. Förutsatt att du inte uppskattar att fota karaktärer mot bakgrunder du köpt med in-game pengar. Det är tydligt att serien riktar sig allt mer mot en ung publik. Och då pratar vi inte 12-åringar, utan fem-åringar. Det är en onödig utveckling. Jag förstår att Nintendos ambition är att göra spelet tillgängligt för alla, men istället har man offrat en stor del av underhållningsvärdet. Mario Party 10 är fortfarande roligt i goda vänners sällskap, och folk med lite spelvana kan lätt ta till sig av spelet. Men stimulansen blir på tok för låg när de strategiska elementen OCH minispelen blir färre.

När Mario Party 10 är som bäst påminner det om känslan från dagarna då vi brukade ha sönder Nintendo 64-joytsticks. Men de stunderna är för få för att bära upp resten av spelet.

About the author

Aldo Sartori

Aldo Sartori

Skribent

Aldo är en nyhetsreporter på dagen, spelskribent på kvällen, och Totoro på natten. Han ser sig själv som en Mother hen av spel. Alla spel är välkomna under hans famn. Från svettiga FPS till mentalt nedbrytande strategispel och allt där emellan. Legenden säger att han föddes med en Gameboy i handen. Har varit på Eurogamer sedan mars 2015.