Förtitt: Rainbow Six Siege

Alex har opererat multiplayer i kommande storspelet

Rainbow Six får anses vara en långkörare i spelsammanhang. Seriens intåg skedde redan 1998 på PC, och bantades ned något till Playstation och Nintendo 64 året efter. Kvalitetsmärkta av den nu bortgångne författaren Tom Clancy roade de operationsfokuserade actionspelen spelare världen över. Själv var jag aldrig tillräckligt nyfiken för ens doppa i tårna, så Siege blev faktiskt mitt allra första möte med serien.

Det finns två olika uppgifter i den stängda multiplayer-alfan jag har fått tillgång till: Att rädda en fångad gisslan och att bevara en gisslan fångad. När du skall rädda den tillfångatagna känns det ganska traditionellt - storma in och skjut på allt du ser tills alla, förutom gisslan, har dött. När du skall bevara den fångade fångad är det ungefär samma upplägg, men skillnaden att du nu får spika igen lite fönster och dörrkarmar för att försvåra för de instormande trupperna. De finns olika klasser att välja mellan i båda spellägena, vilket mestadels innebär olika typer av vapen.

Den defensiva delen är något mer spännande än den anfallande då det blir en lite pirrig väntan att sitta och trycka tills fienden dyker upp. Det intressanta är att de kan komma från vilket håll som helst. Ibland stormar någon in genom ett fönster, ibland från taket. De flesta material i spelet är förstörbara vilket skapar en ovisshet som är ganska spännande. Oftast slutar det visserligen med att jag får en kula i huvudet innan jag hunnit blinka, vilket blir ganska tjatigt och omotiverade.

Grafiken är snygg men lite opersonlig. Inget vi inte sett förut helt enkelt. Actionspel tenderar ofta till att lägga mer fokus på att designa vapnen än miljöerna. Det blir lite som att sätta på en helt ny sadel på en gammal skraltig moppe - vid första anblick kan det te sig ganska fräscht, men skrapar du lite på ytan märker du att det faktiskt inte ser något vidare ut. Bilduppdateringen rullar på ganska stabilt i 60 på min dator, och det enda som egentligen orsakar bildruteförlust tycks vara de mänskliga med och motspelarna.

Jag är inte överdrivet imponerad över vad Ubisoft Montreal lyckats få ihop hittills, även om alfan bara visade ett mindre flerspelarläge. Rainbow Six Siege kan säkerligen bli ett roligt spel för redan invigda, men Ubisoft måste snart motbevisa det faktum att identiteten filtreras bort varje gång Tom Clancy-ettiketten åker på omslagen. Just nu känns dessvärre Rainbow Six Siege mest operation: uttråkning.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (3)

About the author

Alex Pettersson

Alex Pettersson

Skribent

Alex är en allätare och lapar i sig det mesta inom spel. Dark Souls, Metroid och Uncharted får helt enkelt slåss med FIFA om uppmärksamheten i sladdljungeln under tv:n. Och eftersom han är så förbaskat gammal har han också minst 25 års erfarenhet av spelande.

Relaterat material

UndvikRecension: Homefront The Revolution

Efter fem år, tre olika utgivare och stora ekonomiska problem - är den här revolutionen värd att delta i?

RekommenderatRecension: Doom

Eurogamers chefredaktör har besökt helvetet.

BlizzCon 2015: Här är nya hjältar från Overwatch

Tre nya, färgglada typer introducerades

Det här är Battlefield 1

Upplev det första världskriget...

Andra saker på sidan...

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading