Recension: Grand Theft Auto V PC

Alex har besökt Los Santos - för tredje gången gillt. 

Jag kan inte påstå att jag stämde in i den falsksjungande hyllningskör som utsåg GTA V till årets bästa spel - 2 år i rad. Visst fanken var det ett jättebra spel, men det var samtidigt svårt att släppa spelets rätt tydliga brister.

En del av min kritik mot GTA V var relaterat till de tekniska begränsningarna i samtliga konsolversioner. Bilduppdateringen hade svårt att leverera vilket blev problematiskt då inte minst bilkörningen blir lidande - 30 bildrutor per sekund tenderar göra även mina ögon åksjuka. Den hackiga bilden gjorde även att hektiska biljakter rent av blev trappades upp i svårighetsgrad - av fel anledning. Även om jag trots detta spelade en hel del, så valde jag att avsluta äventyret i väntan på en PC-version.

Även om jag låter väldigt negativ så uppskattade undertecknad GTA V, liksom de flesta andra, för det enorma hantverk det faktiskt var. Även om Rockstar aldrig gjort sig kända för att spara på krutet så var detta något ut över det vanliga. Los Santos pulserade och andades på ett sätt vi aldrig sett en digitaliserad stad göra tidigare. Aktiviteterna var till synes obegränsade och de solgassande platser som gick att besöka framstod som oräkneliga. En och en annan familjeutflykt fick nog stryka på foten, för varför bege sig ut i verkligheten när vi hade hela Los Santos några knapptryckningar bort? Jag blev inte mindre imponerad när jag inför Playstation 4 och Xbox One-lanseringen samtalade med en kille, större delen av livet bosatt i Los Angeles, om hur stadens mest obskyra gränder faktiskt gick att besöka i spelet.

Variationsmöjligheterna och de fantastiska vyerna överträffades bara av de ibland sanslöst spektakulära uppdragen, åt vilka vi fick agera den allsmäktige. Halsbrytande bankrån, öronbedövande explosioner och hissnande biljakter satte färg på gangstersagans redan breda färgpalett.

När jag startar igång PC-versionen så går det genast upp för mig varför spelet var låst till 30 bildrutor per sekund på konsolversionerna - GTA V är ett dåligt optimerat spel. Det kanske inte kommer som någon chock då del IV väl räknades som ett av de sämst optimerade PC-spelen när det kom ut 2008, men det är fortfarande ett bittert konstaterande. Att något i datorn skulle flaskhalsa upplevelsen betvivlar jag, då Nvidias GTA V-anpassade drivrutiner ligger installerade. Hur otroligt snyggt spelet än må vara så ser till exempel ansiktsmodellerna inte allt så imponerande ut. Tjejen som blir tagen som gisslan i spelets första minuter är till exempel fortfarande omöjlig att åldersbestämma - 14 eller 84 år? Den övergripande grafiken är dock nu närmast en fullpoängare, och det nya flytet gör att fartkänslan och lättheten i körningen blir mycket mer påtaglig. Kort fattat; GTA V har nu blivit ett ännu vackrare spel - inte minst i rörelse.

Det mesta spelmässiga tycks ha lämnats orört sedan Playstation 4 och Xbox One, med den förbättrade grafiken som enda egentliga nyhet. Bortsett från videoredigeringsfunktionen Rockstar Editor så är PC-versionen utan tvekan exakt samma spel som tidigare. Rockstars tjänst Social Club är ett lika obligatoriskt som irriterande steg vid första uppstarten. Lyckligtvis är registreringen en tämligen snabb och smidig process.

Rockstars taktik att skjuta upp sitt livsverk inför varje formatlansering får såhär i efterhand ses som ett sanslöst lyckat drag, åtminstone för dem själva. Att som en bieffekt av att fylla hajpmätaren till bristningsgränsen - få extra tid till polering - lär även göra PC-versionen till en bästsäljare. PC-versionen är i slutänden den klart bästa versionen av GTA V - den är vrålsnygg och flyter på en på en helt annan nivå - för de som har datorkraft så det räcker. Oavsett så rör sig denna lansering inte om något 2008-fiasko, men jag hade kanske förväntat mig lite mer nytt under huven.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Alex Pettersson

Alex Pettersson

Skribent

Alex är en allätare och lapar i sig det mesta inom spel. Dark Souls, Metroid och Uncharted får helt enkelt slåss med FIFA om uppmärksamheten i sladdljungeln under tv:n. Och eftersom han är så förbaskat gammal har han också minst 25 års erfarenhet av spelande.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Star Wars: Battlefront

Robert har skjutit skumma rebeller och Ewoker har kastat sten på hans huvud. Läs vad han tyckte om det här!

RekommenderatRecension: Fallout 4

Robin har besökt det söndertrasade Boston för att undersöka om Bethesdas senaste äventyr är lika bra som det verkar.

Recension: Assassin's Creed Syndicate

Gängkrig och ångmaskiner i den industriella revolutionens London.

RekommenderatRecension: Halo 5: Guardians

Microsofts gröna supersoldat är redo för en ny generation.

RekommenderatRecension: Gears of War 4

Dra igång motorsågarna igen.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading