Uppföljaren till Magicka heter, föga förvånande, Magicka 2. Iklädd rollen som magiker, påfallande och med största sannolikhet uppsåtligt lik Jawafolket från Star Wars, styr du din karaktär genom en fantasyvärld, löst baserad på fornnordisk mytologi.

Ditt uppdrag? Att slå ihjäl ett gäng styggingar.

Vid en första anblick påminner spelupplägget om Diablo 3, vilket visar sig ligga rätt långt ifrån sanningen. Vi talar inte om ett hjärndött Hack 'n' Slash, utan svenskbaserade Pieces Interactive har humor och finess överst på sin agenda. Spelet är fullproppat med referenser till fantasy i allmänhet och Sverige i synnerhet, samt annat smått och gott. Här dras inte vagnar av några slitstarka arbetshästar, utan av dalahästar i trä. Mot en husvägg sitter en Lisebergskanin och iakttar mina tappra men tröstlösa försök att bli vän med spelets magisystem. Magi är ditt vapen och du har åtta olika element till ditt förfogande: vatten, liv, sköld, kyla, blixt, arcane, jord och eld. Elementen kan användas enskilt eller kombineras för att uppnå andra effekter än de ursprungliga. Blandar du vatten och kyla får du is, vilket är ett utmärkt sätt att ta sig över ett lömskt vattendrag. En mix av eld och jord frammanar ett brinnande jordklot som du slungar mot dina fiender. Det går även att förstärka sin besvärjelse genom att välja samma element fler än en gång innan attacken fullbordas med musknappen.

2

Variationsmöjligheterna framstår som oändliga och är tålamodet och experimentlustan på topp spenderas ett antal timmar bara på att testa olika kombinationer. För egen del känns det mest som att jag tvingas lära mig det Walesiska alfabetet. Magisystemet är delvis genialt med sin finurlighet och logik, samtidigt som det är en källa till djup frustration. Vid ett tillfälle stöter jag på ett par bybor som ropar på hjälp och spelets humor gör sig påmind igen, i en mindre lyckosamt variant den här gången. Karaktärernas talar ett låtsasspråk, en blandning av svenska, engelska och möjligtvis tyska. Det är rena rappakaljan som får till följd att du måste läsa dig till all nödvändig information, som lyckligtvis är på engelska. Det skänker lite old school-känsla och jag kan förstå charmen, men det är samtidigt omständigt och tidsödande. Nåväl, med godheten som drivkraft kommer jag till bybornas undsättning. Ett av deras bord står i lågor och jag gör det enda naturliga och stackar upp fullt med vatten i pipelinen innan jag lägger an och fyrar av. Min insats resulterar i att jag släcker elden, samtidigt som jag spolar bort varenda en av bybornas pinaler. Kvinnan jag precis hjälpt muttrar något i stil med "det brinner i alla fall inte längre". Otack är världens lön! Mitt hjärta fylls av vrede och hat, jag beslutar mig för att hämnas hennes verbala förödmjukelser - straffet är döden. Jag laddar upp med jord och eld, siktar, skjuter. Givetvis står jag på tok för nära mitt tilltänkta offer och spränger både henne och mig själv i luften. En sådan typ av attack kräver givetvis ett säkerhetsavstånd på en halv datorskärm, det säger sig självt. I mitt bakhuvud tycker jag mig höra Lisebergskaninen skratta.

3

När jag en stund senare hamnar mitt en goblininvasion, under stridsropet tillika Zero Wing-referensen "all your villages are belong to us", sätts mina färdigheter på verkligt prov. På måfå kombinerar jag vatten med eld och blixt innan jag går till attack. Jag vet inte om kombinationen var lyckosam eller om den ens fungerade. Jag blev brutalt mördad under den tiden det tog för mig att försöka blanda olika element till min fördel. Vid mitt nästa försök spränger jag återigen mig själv i luften. Jag behöver vara betydligt kvickare i övergången från tanke till handling, och för att bli det måste jag veta vilken knapp som motsvarar vilket element och hur de bäst passar ihop. Det är något som kräver övning, rejält med övning. Det är möjligt att det är värt det i slutänden, kanske skänker det en känsla av att vara en äkta magiker när systemet sitter i ryggraden och besvärjelserna kastas på löpande band. I sällskap med tre stycken vänner som samtliga har stenkoll när ni stormar fram i onlineläget, kan jag med lätthet tänka mig att det blir hysteriskt kul. Fram tills att en sådan skicklighet uppnås är vävandet av de olika elementen allt annat än elementär.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (3)

About the author

Staffan Wallin

Staffan Wallin

Skribent

Staffan är en av få kvarvarande i livet som upplevde sverigereleasen av Super Mario Bros 3. Med största sannolikhet också den enda som blev besviken på det. Var Nintendo trogen fram till och med Gamecube, innan en uppgradering till Xbox 360 skedde. Konverterade till Playstation efter dubbla Red Ring Of Death och är kvar där ännu. Redaktionens klart vackraste medlem.