Vilka är egentligen spelbranschens tyngsta makthavare? Är det utvecklarna - slitvargarna som ägnar 18 timmar av dygnet åt att ge spelarna det de vill ha? Kanske är det utgivarna som med sina ekonomiska muskler kan handplocka vad som ska ges ut och när? Vissa kanske rent av hävdar att internettrollen är de som bestämmer? Om de bara skriker tillräckligt högt brukar ju branschen oftast spetsa öronen.

Jag skulle säga att den enskilt starkaste kraften att bestämma huruvida ett spel blir bra eller dåligt hittas inom oss själva; mina damer och herrar, år 2015 är det inget annat än våra egna förväntningar som bossar högst upp i hierarkin över spelupplevelserna. Hur osexigt det än låter så kvarstår fakta: vem har inte någon gång hajpat upp sig så till den milda grad att besvikelsen i princip blivit oundviklig?

1
Dead Island gjorde - sitt underhållningsvärde till trots - de flesta ganska besvikna.

Det var nog också första gången jag hörde talats om priset "årets bästa trailer", så när spelet sedan släpptes var även undertecknad förväntansfull.

Ett skräckexempel var spelet Dead Island. Under 2011 rullade en oerhört gripande trailer om en flicka som, till tonerna av stämningsfull musik, överrumplades av en skock hungriga zombies. En hel spelvärld höjde på ögonbrynen och förväntade sig något i samma klass som - då outgivna - The Last of Us. Det var nog också första gången jag hörde talats om priset "årets bästa trailer", så när spelet sedan släpptes var även undertecknad förväntansfull. Ett sinnestillstånd som snabbt krossades av en rasande spelvärld. Folk bespottade spelet och ansåg att det inte på långa vägar levde upp till den känslomässigt engagerande trailer de tidigare sett. Vad dessa helt lyckades missa var att Dead Island faktiskt var ett ganska bra spel. En rolig Zombie-slaktare som utspelades i en öppen värld med mängder av uppdrag - kryddat med massor av rollspelselement. Även om det var långt ifrån världens bästa spel så var det faktiskt inget större fel på det, speciellt inte efter att spelets alla buggar tvättats bort.

2
Alan Wake har en atmosfär som än idag saknar motstycke, men folk tyckte det var för linjärt.

Ett annat exempel på förväntningar som gick överstyr var Alan Wake - spelet som med sina ökända uppskjutningar gjorde spelvärlden tudelad vid sitt släpp. Många ansåg spelet vara alldeles för linjärt och enformigt medan andra (som undertecknad) tyckte det var fantastiskt. Jag är nästan övertygad om en sak: om spelet släppts helt utan förvarning hade det golvat mer eller mindre hela branschen och nu varit ihågkommet som generationens största överraskning, för att inte säga bästa spel.

Det hade varit roligt att se hur våra spelupplevelser påverkats om vi helt slutat matas med all denna förpepp och dessa otaliga mängder trailers.

Det i kritikersammanhang avrättade The Order: 1886, som jag själv tidigare i år sågade ganska hårt, blev också ett tragiskt offer. Inte en chans att spelet hade gått samma öde till mötes om våra förväntningar hade dämpats istället för att triggats. Här var visserligen utgivaren Sony lika skyldig. Sony sådde en tro om The Order: 1886 genom att på förhand visa upp spelet från sina absolut bästa sidor. De fick därmed spelet att framstå som något det knappast var - en enskild anledning att införskaffa ett Playstation 4.

3
The Order: 1886 var bara hopplöst och gjorde alla besvikna - förutom Thomas Arnroth.

Det hade varit roligt att se hur våra spelupplevelser påverkats om vi helt slutat matas med all denna förpepp och dessa otaliga mängder trailers. Föreställ dig att branschen i en gemensam överenskommelse bestämmer att inte delge någon information om något spel under, säg ett år. Självklart hade vi spelare gått på otaliga minor i form av dåliga spel vi mer eller mindre köpt på chans. Men bortsett från alla bottennapp, vad hade vi egentligen tyckt?

Vad kan vi då aktivt göra för att undvika svepas med i det rusande hajptåg som allt som oftast svischar förbi i 180? Före internet och Youtube var riskerna att överhajpas avsevärt mindre. En lätträknad mängd screenshots var ofta det som serverades i den enda kanalen som då fanns - papperstidningarna. Personligen brukar jag undvika att kolla för mycket trailers innan släpp eftersom jag vet hur det alltid slutar. Det är svårt att låta bli, men nog nästan nödvändigt för att undvika en av spelvärldens mest påtagliga epidemier - de falska förhoppningarna.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Alex Pettersson

Alex Pettersson

Skribent

Alex är en allätare och lapar i sig det mesta inom spel. Dark Souls, Metroid och Uncharted får helt enkelt slåss med FIFA om uppmärksamheten i sladdljungeln under tv:n. Och eftersom han är så förbaskat gammal har han också minst 25 års erfarenhet av spelande.

Fler artiklar av Alex Pettersson

Kommentarer (0)

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material

RekommenderatRecension: Until Dawn

Enda enda lång filmsekvens eller en spelbar skräckfest? Alex Pettersson har svaret.

Dead Island

Välkommen till dödens ö

Eurogamer.se lägger ner - tack för att du läste

Vi har kommit till vägens ände. Nu vänder vi blad.

Super Mario Run kommer inte till Switch

Men du har väll en smartphone?

Annons