Recension: Destiny: House of Wolves

Bungie försöker rätta till sina misstag. Lyckas de?

Jag och Destiny har inte alltid kommit överens. När spelet dök upp i sin betafas fastnade jag timmar efter timmar och drömde mig bort till hur bra det fullständiga spelet skulle bli. Sedan släpptes det och var… ja, vad ska man säga? Bungies mastodontäventyr var ett tomt och utdraget försök på att revolutionera inte bara en utan flertalet genrer. Tappert försök, men inte utan skavanker.

Sen dess har de jobbat hårt på att rätta till sina misstag och tro det eller ej - de är faktiskt på god väg.

prisonofelders
Träna på din egyptiska för Trials of Osiris är en utmaning som heter duga.

House of Wolves introducerar en hög nya aspekter men dess absoluta kärna är Prison of Elders och Trials of Osiris, två vilt skilda aktiviteter som ger Destiny en variation som saknats sedan släppet.

Prison of Elders är ett hordeliknande läge där tre spelare ska överleva vågor av fiender för att till sist nå den mytomspunna priskammaren. Trials of Osiris är istället ett PVP-läge där spelarens level spelar in och lagen måste återuppväcka sina medspelare för att överleva.

Båda nytillskotten levererar i en aspekt som Destiny tidigare föll helt platt för - mer saker att göra i spelets end game. Tidigare fanns de enorma Raids:en, och inte speciellt mycket mer. Tillsammans med förra expansionen Dark Below har nu variationen ökat ordentligt och även om spelet fortfarande i sina stunder känns tomt och livlöst är det ett ordentligt kliv framåt.

thereef
Hej Mass Effect! Vänta, nej, det är ju Destiny.

I House of Wolves besöker du till sist The Reef, den mystiska rymdstationen som skimrade förbi i spelet huvudberättelse. Här ges spelaren möjlighet att precis som i spelets primära hubb ta på sig uppdrag och köpa prylar. Onödigt med ännu en tom och rätt grå hubb? Absolut. Skönt med någon slags förnyelse? Om det är!

Tillsammans med massvis av nya vapen, utrustning, uppdrag och en aning mer sammanhängande historia gör House of Wolves att Destiny till sist börjar kännas som ett fullfjädrat spel mer än ett tomt skal. Synd bara att det är två expansioner senare och efter dryga 300 kronor extra som det känns så. Huvudsaken är att Bungie verkar lära sig av sina misstag och förhoppningsvis kanske Destiny 2 kan bli spelet vi hoppades att ettan skulle bli.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Robin Stjernberg

Robin Stjernberg

Redaktionschef / Försäljningschef

"Är du en förrädare?" frågade de sura jämtarna när Robin red ner till Hallandsskogarna på en älg för att plugga film. "Nej", svarade Robin och tog sig en ordentlig prilla. "Jag infiltrerar södermarken" sa han. Förutom att snusa, och att vara en norrlänning, gillar Robin konstiga filmer, bastant hiphop och att spela episka äventyrsspel och hårda skjutare.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Call of Duty Black Ops 3

Det udda syskonet i Call of Duty-familjen är tillbaka.

UndvikRecension: Homefront The Revolution

Efter fem år, tre olika utgivare och stora ekonomiska problem - är den här revolutionen värd att delta i?

Recension: Doom: Unto the Evil

Mer ondska åt folket

RekommenderatRecension: Overwatch

Robert har gått bananas med apan Winston och spelat Overwatch.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading