Recension: Life is Strange Episode 3: Chaos Theory

Tredje delen i sagan om Max är här. Vi har spelat och betygsatt.

Detta är en recension av tredje avsnittet av det episod-baserade spelet Life is Strange. Texten kan därför innehålla spoilers från tidigare avsnitt. För recensionen av första avsnittet, Chrysalis, klicka här. Vill du läsa recensionen av andra avsnittet, Out of Time, så klickar du här.

Life is Strange Episode 2: Out of Time lämnade mig andlös. Episodens chockerande avslut höll mig vaken långt in på natten och de kommande sex veckorna kändes som en pina. Och med facit i hand är jag minst lika upprörd efter cliffhangern i Chaos Theory, trots avsnittets ganska lågmälda ton.

Spelets styrka så här långt är utan tvekan designen och Max superkrafter. Att spola tillbaka tiden är ett lika intressant koncept nu som då och i Chaos Theory får Max nyttja dem ännu längre än vad som tidigare var möjligt. Utan att spoila för mycket så är slutet minst sagt oförutsägbart och en enorm risk för Dontnod. Antingen blir tvärvändningen en succé eller så innebär den att spelets två sista avsnitt tappar det som utvecklaren tidigare byggt upp.

1
Mänskliga realtioner är ett av alla teman

Chaos Theory inleds med att Max går upp mitt i natten då Chloe vill gå till grunden med händelserna kring Kate Marshs självmordsförsök och Rachel Ambers försvinnande. Av en "slump" har Chloe kommit åt nycklarna till Blackwell Academy och lyckas övertala Max att följa med. Följaktligen slutar det i ett inbrott där de två vännerna hamnar i trubbel och får veta saker om både skolan och Chloes styvfar som de tidigare bara hade misstankar om.

Life is Strange fortsätter att briljera med smarta pussel, intressanta monologer och jag får gräva djupare i personligheterna som är Max och karaktärerna runt omkring henne. Tempot i Chaos Theory är lägre, vilket faktiskt inte gör någonting, men spänningselementen är desto fler. Att smyga runt på Blackwell Academy mitt i natten letandes efter ledtrådar är nervkittlande och atmosfärisk. Bara tanken på att jag riskerar att springa på en viftande ficklampa med tillhörande ilsken vakt får mig att svettas.

Okej, dialogerna är fortfarande ganska käcka och stundtals lövtunna, läppanimationerna fortfarande styltiga och stela, men det berör mig faktiskt inte särskilt mycket. Dontnods skickliga berättande kompenserar allt detta och lite till, och dessutom känns Max superkraft inte längre som en billig gimmick, utan mer naturligt. Det märks att Max som karaktär växt sedan de första minuterna i Chrysalis då hon nu känns bekväm i rollen som tidsmanipulerare.

2
Sekvensen i Blackwell Academy är nervkittlande.

Chaos Theory trycker även på humanism, trasiga bakgrunder och mänskliga relationer. Vi får bland annat veta mer om vad som hände med Chloes pappa och om Rachel Ambers minst sagt märkliga relation till knarklangaren Frank. Enkla medel som lappar, inredningsdetaljer och rent ut sagt skräp hjälper storyn att veckla ut sig likt en vacker blomma. Genom att ta mig tid och leta igenom allt från lådor till skåp, album och smutsiga diskbänkar får jag lära mig mer om de karaktärer jag tycker om och de jag lärt mig ogilla. Inget är svart och vitt och episoden bidrar med en välbehövlig gråskala.

Den negativa aspekten med Chaos Theory är att den kreativa friheten, tro det eller ej, stundtals blir för mycket. Många av episodens pussel involverar dialog där jag testat ett sätt, spolar tillbaka, provar ett nytt och spolar tillbaka igen. Under en sekvens ska jag sno ett par nycklar och gömma undan dem från ägaren. Momentet kräver att jag spolar tillbaka en hel del i omgångar vilket bidrar till en känsla av onödig utfyllnad. Nog för att episoden är ganska kort med sina dryga två och en halv timmar, men jag saknar det fokus som fanns att finna i Out of Time.

Om sex veckor kommer nästa avsnitt av Life is Strange. Då får vi äntligen veta om Dontnods plötsliga twist tillför något som saknats till storyn eller om de bara har tappat tråden. Oavsett vad längtar jag tillbaka till Max sällskap och jag ser fram emot att gå ännu djupare in på den nya förutsättning som slutet på Chaos Theory banar väg för.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Call of Duty Black Ops 3

Det udda syskonet i Call of Duty-familjen är tillbaka.

Kampanj för att få HeatoN till Let's Dance

Vill ni se HeatoN skaka rumpa på dansgolvet?

FeaturePåskäggen vi älskar

Många spel har gömda påskägg att bjuda på för den som är tillräckligt ihärdig i sitt letande. I denna artikel berättar redaktionen om sina personliga favoriter!

FeatureAndréas krönika #7: Fem spel jag vill se på E3

Andréas spekulerar i vad som kommer under årets E3 och vad han vill se.

Nintendo: Vi gör våra grymma IP:n fräscha

Nintendo-chefen Reggie Fils-Aime bemöter kritiken från E3-eventet.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading