Homefront var blott en gäspning när det släpptes år 2011. Den generiska berättelsen om ett ockuperat USA var en historia vi sett förut i många andra medier. Därför var det med en viss skeptisk inställning som jag besökte Homefront: The Revolution under Gamescom 2015. Och mina farhågor besannades, om än delvis.

The Revolution är ingen regelrätt uppföljare. Det förklarade Deep Silver Dambuster Studios (före detta Crytek UK) redan under själva presentationen av spelet. I grunden är spelet dock detsamma som sin föregångare - USA har blivit ockuperat, denna gång av Korea, och det är nu upp till dig i rollen som gerillakrigare att slåss mot övermakten på dina egna premisser.

1

Homefront: The Revolution utspelar sig i en öppen värld där tungt fokus gäller på att bekämpa den övermäktiga fienden. Detta görs med tillhyggen, så som oljetunnor, skateboards med tillhörande bomber och hemmagjorda vapen. Deep Silver Dambuster Studios berättar för mig att ockupationsmaken har bättre utrustning som är mer modern vilket innebär att jag som krigare inte kan slå ner dem med enbart trubbigt våld, utan jag behöver även lägga stor vikt på min taktik.

Storyn utspelar sig i Philadelphia, platsen där amerikansk frihet föddes. Staden är indelad i olika zoner som alla har sin egen personlighet. Det finns gula zoner där stadens befolkning numera huserar. Dessa zoner bär en tung känsla av ghetton och människorna är under hård bevakning. Det finns också röda zoner - områden som är sönderbombade och väldigt aggressiva i sin design - dit Philadelphias befolkning absolut inte får röra på sig. Och det är i en av dessa som vår testsession med spelet också äger rum.

2

Studion har även lagt mycket krut på att få med de olika landmärkena som representerar staden - exempelvis kommer du att få se The Liberty Bell, bland annat. Deep Silver Dambuster Studios vill dock inte avslöja för mycket; det är helt enkelt upp till oss att själva utforska.

Under min stund med Homefront: The Revolution så slår det mig vilket hästjobb spelstudion lagt ner på att modellera en så dynamisk värld som spelet utspelar sig i. Jag serveras tunga miljöer som skriker av desperation och grafikmotorn levererar allt från dynamiska vädereffekter till riktigt snygga karaktärsmodeller. Jag får berättat för mig att tanken med spelet är att filmsekvenser och ren gameplay sömlöst ska smälta ihop för att ge spelaren en så komplett upplevelse som möjligt. Och nog tusan tycker jag allt att man lyckats.

3

Uppdragen jag testar på innefattar allt från att sparka ner en tunna med krut under en lastbil (och se den sprängas), till att fly snabbt från platsen på en motorcykel. Att min motståndare är vida överlägsen mig märks verkligen. Här fungerar det inte att skjuta ner allt som kommer i min väg, utan jag måste vara noggrann med alla val jag gör. Annars dör jag en ond bråd död.

Mitt stora problem med Homefront: The Revolution är dock att det emellanåt känns en aningen stelt och generiskt, inte helt olikt föregångaren. Laddningstiderna är också stundtals bedrövliga och jag upplever en viss fördröjning från det att jag dött tills att jag är tillbaka på fötterna igen. Men då spelet fortfarande är under utveckling bör detta vara åtgärdat innan release.

5

Jag gillar det faktum att mitt liv inte fylls på automatiskt som det gör i många andra förstapersonsskjutare. Detta ger en känsla av att jag faktiskt måste vara försiktig och ta vara på alla resurser som kommer i min väg och inte bara gå fullständig bananas på allt och alla.

Homefront: The Revolution släpps till PC, PS4 och Xbox One under 2016. Hur den färdiga produktion blir återstår att se.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.

Fler artiklar av Andréas Göransson