Förtitt: Assassin's Creed: Syndicate

Vi har testat Ubisofts senaste lönnmördarfest.

Hösten vankas runt hörnet och vore inte årets mest gråmulna årstid desto tristare utan ett sprillans nytt Assassin's Creed? Så tänker antagligen herrarna borta på Ubisoft, skulle jag tro, och denna gång vankas det lönnmördarpisk i 1800-talets London. Under Gamescom 2015 fick vi chansen att klämma, känna och testa på att traska runt bland höga hattar, tvivelaktig munhygien och vinäger.

Inledningsvis så tåls det att upprepas; Assassin's Creed: Unity var ett praktfiasko utan dess like. Ubisoft släppte ett trasigt spel fullt av lika mycket potential som buggar och resultatet var mördande uselt. Kritik haglade, folk svor på internet och spelet - som idag tillslut blivit spelbart - fick oförtjänt mycket skit. I grunden var premissen ändå god och Ubisoft bevisade återigen hur briljanta de är på just miljödesign.

1

Med Assassin's Creed: Syndicate har vi förflyttat oss i både tid och rum. Skådeplatsen är London - brittiska imperiets huvudstad - och det är här vår historia tar vid. Det är industriell revolution, ekonomin går som tåget och allt är frid och fröjd. Eller är det verkligen det? Svaret är så klart "nej" och i rollen som syskonen Jacob och Evie Frye är det upp till dig att befria London som numera är kontrollerad av tempelriddarna.

I det Gamescom-demot som presenterades för mig spelar jag som Evie. Jag är på uppdrag och mitt mål är att slå ihjäl Lucy Thorne - en tempelriddare som är på jakt efter Shroud of Eden. I min arsenal har jag den alldeles sprillans nya änterhaken, gift och så klart en sylvass kniv.

Uppdraget inleds med att jag får ett gäng olika alternativ; dels ska jag skära halsen av falska vakter (som egentligen är tempelriddare) och dels spåra upp Lucy. Jag möts av en sliten huvudstad som vimlar av folk och jag slås återigen, precis som i fallet Unity, av hur otroligt vackert designad miljöerna är. Att spela Assassin's Creed är lite som att få en interaktiv historielektion; varje detalj är genomtänkt, så väl karaktärsdesign som byggnadernas uppbyggnad, och om jag hade kunnat (det vill säga, om tid hade funnits) så hade jag nog spenderat ett par timmar enbart med att snoka i varje gränd, rota i varenda höstack och bara insupa atmosfären.

2

Det är tyvärr en omöjlighet när man befinner sig på mässa, har ett tight schema och ett gäng andra journalister i kö bakom en. Av den anledningen slog jag på den ständigt återvändande "Eagle vision" och plockade ner de falska vakterna en efter en.

Mekaniken i Assassin's Creed: Syndicate skiljer sig inte särskilt märkbart från Unity eller för den delen Black Flag. Kontrollen sitter som ett smäck och är väldigt följsamt, mycket tack vare åratal av finslipning. Om det är något Ubisoft kan så är det just ett ordentligt styrschema vilket så också är fallet med Syndicate.

Jag träffar en man som går med på att låtsas ha tillfångatagit mig. Genom att långsamt böja styrspaken går jag i snigeltakt framåt. Här gäller det att ha nerverna i styr, för om jag gör den minsta hastiga rörelsen kommer min "förklädnad" att röjas och locka till onödigt med uppmärksamhet. Jag släpas upp i borgen, genom en sal och vidare upp för en trappa. Där och då står Lucy och innan jag vet ordet av har hon insett att jag inte alls är fångad. Då gäller det att agera snabbt.

3

Med en kniv inköttad i Lucys strupe avslutas min demo-session med Assassin's Creed: Syndicate. Trots att nyheterna är få, med undantag för miljöerna och tidsepoken så klart, känner jag mig mer än nöjd. Om Ubisoft släpper spelet i färdigt skick kan det bli en stabil AAA-titel att fylla höstmörkret med. Om de upprepar samma misstag som med Unity, ja, då kan de lika gärna lägga ner serien för gott.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.

Relaterat material

Recension: Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutants in Manhattan

Turtles är tillbaka och Robin är inte nöjd.

FeatureNågra tankar om Nintendo NX

Trots mycket bristfällig information går spekulationerna varma

Feature10 saker vi helst vill se under E3 2015

Vi har berättat vad vi tror kommer visas och inte. Här är vår önskelista inför E3 2015.

Tävling: Vinn kritikerrosade Uncharted 4: A Thief's End och en t-shirt!

Är du redo för det största äventyret någonsin?

FeatureSå var Microsofts Gamescom-konferens

Microsoft matade oss med flera spelsessioner men i stort sett inga överraskningar

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading