Många anser skräckspel vara något som konstant skall plåga spelaren med sin psykiska terror. Amnesia: The Dark Descent och Silent Hill statuerar fortfarande som få lyckade exempel. Men varför måste ett skräckspel bara finnas där för att få en att må dåligt? Med den Playstation 4-exklusiva titeln Until Dawn försöker Supermassive Games ge oss ett alternativ.

1
Vad gömmer sig egentligen i den dunkla skogen?

En skock, med high school-filmers mått mätt, normalbegåvade ungdomar åker ut till en stuga för att hedra minnet av den stora tragedi som inträffade året innan. Ganska snart framkommer det att de inte verkar vara ensamma i den skog stugan är belägen i. Har ni hört den förut? Säkert, men har ni sett det i spel? Inte lika många gånger.

Vissa karaktärer är stundtals ganska irriterande, men vad vore ärligt talat en slasher utan ungdomar så störiga att de närmast förtjänar att springa in i filmens hot?

Until Dawn är tänkt att vara något av en spelens motsvarighet till filmvärldens slasher-filmer - de som under tidigt 80-tal retade gallfeber på moralkonditorer med Sievert Öholm främst i ledet. Går det att klassa spelet som ett skräckspel? Ja, så länge du anser Fredag Den 13:e vara en skräckfilm. Det som är intressant med denna spelbara skräckfilm är att den är gjord med finess och balans. Skådespelarna gör överlag ett bra jobb att porträttera karaktärerna som lagom dumma och jobbiga, men inte för dumma och jobbiga. Många av de flitigt förekommande chockeffekterna känns klyschiga, men inte för klyschiga. Till och med de plumpa sexskämten - som ju mer eller mindre hör genren till - hålls på en rätt hygglig nivå. Vissa karaktärer är stundtals ganska irriterande, men vad vore ärligt talat en slasher utan ungdomar så störiga att de närmast förtjänar att springa in i filmens hot? En av de mest minnesvärda karaktärerna är en minst sagt kufisk psykolog, spelad av ingen mindre än vår egna Peter Stormare.

2
Den gode Peter Stormare som skum psykolog.

Spelaren kontrollerar likt i Heavy Rain samtliga av spelets huvudkaraktärer. Hur du beter dig mot dina kamrater får inverkan på spelets handling: om du sviker någon kan du räkna med att få kalla handen tillbaka längre fram. Utmaningen består egentligen mest av att hålla nerverna i styr. Ibland uppmanas du att hålla kontrollen 100 procent stilla för att inte bli upptäckt, men framförallt får vi ta del av branschens kanske svettigaste exempel på quick time events. Ibland kan det bli frustrerande då dessa segment ofta får ödesdigra konskekvenser; en enda missad knapptryckning kan ibland få rent dödligt utfall. Quick time event är ett ganska bespottat och närmast hånat inslag i spelvärlden. Until Dawn visar att detta spelmoment fortfarande går att använda för att skapa nerv.

4

Atmosfären är ofta tryckande tät, inte minst i de susande skogarna som för tankarna till Remedys mästerverk Alan Wake.

Spelets drivkraft är otvivelaktigt dess handling. Efter en seg inledning brakar det igång ordentligt och därifrån blir det väldigt svårt att lägga ifrån sig kontrollen. Hur förutsägbar denna ungdomssaga än kan bli så skapar nästan varenda tryckning på pausknappen en cliffhanger: "vad händer sen?". Det som skiljer Until Dawn från spel som Walking Dead och kanske största inspirationskällan - Heavy Rain - är spelets äventyrsaspekt. Även om interaktionen hålls på ungefär samma nivå som i de nämna titlarna får du här traska runt lite mer i spelets miljöer. Atmosfären är ofta tryckande tät, inte minst i de susande skogarna som för tankarna till Remedys mästerverk Alan Wake. Som ni hör är inspirationskällorna många, men trots de starka influenserna lyckas spelet stå på egna ben och kännas fräscht.

3
Vem dör och vem överlever? Du bestämmer.

Att Until Dawn är ett Playstation 4-spel är inte svårt att se. Med hjälp av Umbra - en modifierad Killzone: Shadow Fall-motor - håller både karaktärsanimationer och spelets miljöer hög klass. Att bilduppdateringen lämnats olåst resulterar dock i en viss ojämnhet för spelets flyt. Ofta rullar det på jättefint samtidigt som bilduppdateringen ibland skvalpar ned runt 20 bildrutor per sekund. Konstigt nog upplever jag att spelet laggar mycket mer under de allra första timmarna.

Until Dawn kan inte ses som något annat än en evolution inom den storydrivna spelgenren. Även om det är närmast övertydligt influerat av andra spel och filmer lyckas Supermassive ändå skapa något som andas eget syre. Ägna det de två kvällar som spelet varar, det förtjänar du!

About the author

Alex Pettersson

Alex Pettersson

Skribent

Alex är en allätare och lapar i sig det mesta inom spel. Dark Souls, Metroid och Uncharted får helt enkelt slåss med FIFA om uppmärksamheten i sladdljungeln under tv:n. Och eftersom han är så förbaskat gammal har han också minst 25 års erfarenhet av spelande.

Fler artiklar av Alex Pettersson