Året är 2006. Youtube hade nyligen grundats, Spider-Man var inne på sin tredje film utan någon sorts reboot i sikte, och Microsoft har precis sparkat igång sjunde generationens konsoler; den första så kallade "HD"-generationen. Men ingen förutom de verkligt insatta förstod vad det innebar eller varför deras TV borde kunna visa 720p. Sedan släpptes Gears of War. Grått, smutsigt och snorsnyggt var spelet, med utmärkt ljussättning, högupplösta texturer och imponerande partikeleffekter. Det var spelet som på allvar visade varför det var värt att uppgradera hårdvaran.

År 2015 ser läget såklart lite annorlunda ut. För att ta igen nio år på nacken så har alla omgivningar, karaktärsmodeller och texturer gjorts om från grunden tillsammans med ett ordentligt lyft i upplösning till 1080p. Ansiktsmodellerna är realistiska, ljussättningen är ljuvlig och mellansekvenserna har fått en mer filmisk touch med hjälp av mer dramatiska kameravinklar. Alla trevliga förbättringar, och från en teknisk synpunkt så kommer det väldigt nära många moderna titlar.

Däremot så har spelets estetik åldrats långt ifrån väl, då det knappt finns någon antydan till en varierad färgpalett. Det skämtades trots allt om spelets femtio nyanser av grått långt före det blev titeln för världens populäraste tantporr, och det är i stort sätt samma situation idag. Välgjorda miljöer och bra design tar dig en bra bit, men att endast växla mellan brunt och grått gör det hela en aning mindre njutbart.

textbild 3
Imponerande teknik till trots så sjunker bilduppdateringen stundvis under 30 FPS, vilket är mycket irriterande och märkligt för en återutgivning av denna kaliber.

Detta låter såklart väldigt ytligt, för Gears of War är så mycket mer än bara ett tekniskt hantverk. Rent spelmässigt så definierade titeln hur tredjepersonskjutare skulle göras. Om du är ny till serien kan jag ge en kort summering över hur det fungerar: Ser du ett skydd framför dig? Luta spaken ditåt och tryck A. Vill du sedan volta över skyddet framåt eller byta till ett annat skydd på väster sida? Luta spaken och tryck på A så är du där. För att du alltid ska ha full koll på vad du gör så syns en liten bild på nedre delen av skärmen som visar vad som kommer att hända ifall du trycker på A för att luta spaken. Systemet känns lika solitt, logiskt och lika tillfredställande idag som det gjorde då.

textbild 1
Kampanjen är spelbar med en vän i co-op, och är det absolut bästa sättet att uppleva spelet.

Spelmässigt har det dock gjorts väldigt få förändringar. Några av de saker som har utvecklats med serien har lagts till här, som förmågan att återuppliva bakom skydd och markering av fiender, men överlag är det väldigt troget originalet. Active Reload-systemet är även det tillbaka, som låter dig halvera omladdningstiden och öka din skottskada genom ett vältajmat tryck på reload-knappen (RB). Att lyckas med detta när du har slut på skott och bara är sekunder från att bli köttfärs av fiendens hagelbrakare är otroligt tillfredställande.

På tal om fienderna, Locust, så är de nog spelets svagaste länk. Rent spelmässigt är denna monster-ras helt funktionell och erbjuder några intressanta bosstrider. Däremot så är de storymässigt en otroligt enfaldig fiende. När spelet startar så får vi snabbt veta att ett krig pågår med Locust och att de måste besegras, men inget betydelsefullt motiv ges till varför de agerar som de gör. Vi vet bara att de är de onda snubbarna och att de måste elimineras illa kvickt. Lite tråkigt, då det absolut funnits potential för en mer intressant antagonist.

textbild 4
Vid möte med denna herre, så råds det att vända på påkarna och fly för livet.

Multiplayer: När det kommer till flerspelarläget är det en fullspäckad upplevelse som erbjuds. 19 banor, 60 bildrutor per sekund och flertalet klassiska spellägen. Bland annat så återvänder Warzone, Execution, King of the Hill och Team Deathmatch, tillsammans med det sprillans nya 2 mot 2-duellerna där endast spelets hagelbrakare kan användas. Det är ett roligt tillskott som känns en aning underutvecklat, då det bara finns en bana att spela på.

Rent nätverksmässigt så fungerar det klockrent; det är aldrig svårt att hitta matcher och Microsofts dedikerade servrar håller uppe för trycket utan problem. Däremot så känns vapenbalansen lite halvdan, där framförallt hagelgeväret Gnasher känns inkonsekvent med dess spridning. Ibland kan du bara stå centimeter från motspelaren utan att göra minsta inverkan på denne med ett kulregn mot ansiktet. Förhoppningsvis löses detta i en framtida patch.

Trots dessa brister så skadas inte spelglädjen märkvärt. Vare sig du vill använda intressanta vapen, beskåda tekniskt lullull eller helt enkelt har ett sug för att motorsåga monster så kommer Gears of War: Ultimate Edition att ge dig en injektion macho-röj som fortfarande heter duga.

About the author

Christoffer Lundberg

Christoffer Lundberg

Skribent

Trots sin ringa ålder är Christoffers smak väldigt gammalmodig. MOBA’s går helt över hans huvud och virtuella kortspel är inte ens att tänka på. Bäst trivs han i de norrländska skogarna med en rejäl bit renkött och en kopia av valfri Rockstar-titel.

Fler artiklar av Christoffer Lundberg