Zombi är ett mediokert spel som drunknar bland jättar. En värdelös portering som ingen frågade efter.

När Zombiu släpptes till Wii U för tre år sedan sålde det undermåligt och glömdes snabbt bort av allmänheten. Nu har Ubisoft begett sig till kyrkogården med spade i hand och nekromanti 101 under armen. Den oheliga ritualen lyckades och Zombiu är tillbaka, men det är inte en fager varelse att beskåda. Ett Frankensteins monster handikappat av Wii Us hårdvara med föråldrad grafik och klaustrofobiska miljöer. Nej, det här är ingen bra portering vilket ställer frågan: vad har Ubisoft hållit på med i över tre år?

1

Zombi är ett spel med överlevnad i fokus. Min första karaktär som tilldelas mig är Ben Evans. Gimmicken är att man vid dödsfall själv blir till en av de levande döda. All utrustning som släpades runt på vid zombifiering kan återfås genom att hitta och döda den förra karaktären, Ben Evans i mitt fall. Den första gången som jag blev en zombiemiddag hade jag inte lagt undan vapen eller andra förnödenheter, och min nya karaktär fick börja om från början. Det är ett bra sätt att skapa spänning, men kanske inte av den anledning som Ubisoft hoppats på. Jag bryr mig inte om Average Joe eller vem jag för tillfället spelar som. Det finns ingen kemi mellan mig och Ben Evans. Det enda jag bryr mig om är vad som finns i min BOB (Bug Out Bag).

Tråkigt nog saknar Zombi intressanta prylar att rota fram bland soporna på Londons gator. Det finns inga föremål som får mig att lysa upp av glädje. Pistoler och gevär känns ineffektiva med svaga ljudeffekter och ammunition är en bristvara. Det är således svårt att rättfärdiga en dyrbar plats i min BOB. Istället är det närstridsvapen som gäller och Ubisoft har uppdaterat arsenalen sedan Zombiu. Förutom ett Cricketbollträ finns det numera också en spikklubba och en spade. Otroligt! Det säger en hel del när en Remington slängs iväg för en burk läsk.

Det var hyggligt av Ubisoft att bredda utbudet av påkar från en till tre(!), men själva stridssystemet hade också behövt en "ordentlig" uppdatering. Oavsett tillhygge tål zombierna en hel del stryk och de kommer vanligtvis i pack. Den bästa strategin är därmed att slå mot deras huvuden, backa några steg och upprepa. Skicklighet? Inte här! Repetition är ett faktum och det blir mycket snabbt tråkigt. Faran kommer snarare från mina egna blunder och misstag. Lite mer fantasi hade gått långa vägar, istället känns Zombi som en undermålig version av Dead Rising eller Dying Light. Marknaden är mättad och genren är passé, nämnde ingen det för Ubisoft?

2
u avin a giggle m8?

Tråkiga slagsmål åt sidan, jag startar spelet och finner mig i Ben Evans skor. Inte de trevligaste kängorna, helvetet har brakat loss och världen översvämmas av zombier. De döda reser sig ur gravarna och äter upp allt de får tag på. Ben Evans finner sig i ett hopplöst läge, sekunder från att bli ett mellanmål när "The Prepper" tilltalar honom med en komiskt överdriven dialekt. Med hjälp av Londons otaliga övervakningskameror och högtalare av överraskande kvalitet guidar han mig genom en tunnelbana till ett säkrat källarutrymme.

Härifrån börjar äventyret på riktigt. Jag skickas ut att hitta ett nyckelkort, gå på disco, hitta ett vaccin och hämta bensindunkar. Uppgifterna befinner sig på en standardnivå för zombiespel med den permanenta döden alltid i bakhuvudet. Med tiden bjuder Zombi på lite handling och det liknar för det mesta en stereotypisk zombiefilm. Förvisso ligger ingen galen vetenskapsman bakom utbrottet, ā la Resident Evil, istället drog Ubisoft profetia-kortet som originellt kallas för "The Black Prophecy". Förvänta dig minst tio timmar i London med Buckingham Palace som spelets höjdpunkt och flera möjliga slut.

4

Som Wii U-spel implementerades handkontrollens skärm med finess. På dator, Playstation och Xbox One saknas denna funktionalitet. Ubisofts lösning är lika enkel som osmidig. När sopor och kroppar rotas igenom på jakt efter byte sparkas kameran från förstaperson till en förvirrande tredjepersonsvy. Tanken är att man ska kunna se zombier som smyger sig på, så att en ovälkommen överraskning inte leder till ett irreversibelt misstag. Men det måste ha funnits en smidigare lösning. Vidare har spelets mini-map flyttat sig från Wii Us handkontroll till högra hörnet på teven. Det märks att den var designad med ett större format i åtanke och den är både svårläst och svåranvänd.

Wii U var ingen stark maskin när den debuterade och det märks på Zombi. Oavsett plattform är det inte ett vackert spel. Det är trevligt med Londons stadslandskap men grafik från förra generationen hjälper inte upplevelsen. Texturerna är platta, skuggorna är enkla och geometrin är fattig på polygoner. Dessutom saknar datorversionen ordentliga inställningar utöver upplösning. För ett bra spel i en tom genre vore detta ett ringa problem. För ett mediokert spel i en överbefolkad genre är detta däremot ett ganska allvarligt problem. Ubisoft är för sent ute, zombietåget har lämnat hypestationen och utgivaren står byxorna nere. Ubisoft borde ha släppt Zombi i somras när hyllorna var tomma, inte en vecka innan Metal Gear Solid V.

Spel i den här artikeln

About the author

David Markkanen

David Markkanen

Skribent

Galet kräsen skåning som föredrar att gnälla om spel än att faktiskt spela dem. Han gillar även att påpeka hur bäst Dark Souls är medan allt annat är skräp. David är förhållandevis ny till spelscenen och började på allvar med en Xbox 360 men vistas exklusivt på datorn nu för tiden. Den enda guden David tror på är Språkrådet.