Recension: Skylanders: SuperChargers

Nytt år, nya plastfigurer. Chefredaktör Andréas har förkovrat sig i färgglada plattformsvärldar.

Skylanders: SuperChargers är spelet som kommer få föräldrars plånböcker att gråta även detta år.

Att Skylanders blivit en ren kassako för utgivaren Activision är ren och skär fakta. Trots konkurrens från Nintendo med deras Amiibos och Disney med Infinity står sig serien stadigt och växer i popularitet hos kidsen, år efter år. Det är en väldigt lukrativ affärsmodell man hittat där fullprisspel kompletteras med en uppsjö av figurer att köpa vid sidan av.

För mig har serien på senare år blivit lite av en gäspning. Nu tillhör jag ju inte alls målgruppen (jag är cirka 20 år för gammal) men för min del har Skylanders blivit synonymt med ett monoton upplägg som knappt ändras för varje utgåva som släppts. Visst, Activision har i viss mån tillfört nya element som fällor (Trap Team) och möjligheten att mixa figurer efter smak och tycke (Swap Force) men i grunden har det alltid varit samma - plattformande i en hubbvärld med styggt långsamma karaktärer.

1

Som barnspel är dock serien ett genidrag. Spelen har alltid varit otroligt enkla att lära sig och målade i en sprudlande färgpalett som självaste Pixar och Dreamworks blir avundsjuka på. Kombinera detta med mysig design, trallvänligt soundtrack och välgjorda figurer (Nintendo, ni borde lära er ett och annat) och Skylanders är de facto en välförtjänat succé.

Skylanders: SuperChargers är inget undantag. Jag har nu spenderat ohälsosamt många timmar med senaste delen och tja, jag är faktiskt nöjd.

Kaos är än en gång på krigsstigen. Han har avfyrat sitt värsta vapen så här långt - Doomstation of Ultimate Doomstruction - och världen skriker efter hjälp. Ett lag bestående av Skylanders, kallade SuperChargers, får härmed uppdraget att slå Kaos på fingrarna, återställa ordningen och ja... det är faktiskt allt.

Tillbaka vid rodret är utvecklaren Vicarious Visions - studion som gjorde Swap Force - och de har gjort ett utomordentligt jobb. SuperChargers för med sig arvet från tidigare delar, slänger in lite välbehövlig variation i form av fordon, och matar på med nya plattformsbanor i den hubbvärld som utgör Skylanders universum.

2

Fordon var det ja. Nytt för i år är nämligen möjligheten att ratta motordrivna åbäken i form av bilar, flygplan och ubåtar. Samtliga nyttjas väl under olika sessioner i spelets banor vilket både är på gott och ont. På plussidan är det ju otroligt skoj att trycka gasen i botten och elda gummi, men på minussidan är att fordonen byts ut alldeles för många gånger på en och samma bana. Detta gäller inte alla, så klart, men stundtals blir det frustrerande att behöva greppa efter en ny plastleksak att kasta på den portal som följer med spelet. Detta kan tyckas som en petitess i sammanhanget (herregud gubbe, res på dig!) men för en som har portalen ståendes på tv-bänken och har en bit från soffan och dit, så är det ganska irriterande att behöva överge komforten för att resa sig upp. I-landsproblem eller ej, men så är det.

Med fordonen kommer därmed också ett helfestligt multiplayer-läge som konkurrerar stenhårt med Mario Kart. Jag hade chansen att tajma in ett par sessioner med nyvakna amerikaner och upplevde SuperChargers som hetsigare, galnare och betydligt snabbare än Nintendos dito. Att köra flygplan har blivit av en favorit för undertecknad, dock med en viss reservation. Att lära sig flyga är nämligen en ganska hård uppförsbacke (med tanke på att spelet riktar sig mot barn) och det tar ett tag att verkligen komma in i gunget. Å andra sidan bidrar tröskeln till ett visst djup och en utmaning som jag tidigare inte mött under mina år i bekantskap med spelserien.

3

Men bilarna, ubåtarna och flygplanen innebär också en radikal minskning av nya Skylanders-figurer. Fokuset ligger som sagt på att kränga plastfordon och därför släpps endast 20 stycken nya karaktärer. Bra för föräldrarna, bra för samlingsgalningarna och det kommer att finnas totalt 40 objekt ute i handeln. Men med tanke på att varje inköp ligger på cirka 149 kronor blir det ändå en del pengar i slutändan. Men, och detta är värt att nämna, det är inget måste att inhandla separata figurer. SuperChargers går alldeles utmärkt att spela igenom endast med startpaketet och det enda man går miste om är coola karaktärsdesigner. Bra där Activision!

Summa summarum är SuperChargers Skylanders igen, fast med små justeringar. De som spelat tidigare delar kommer inte ha mycket nytt att hämta under ordinarie gameplay men kan å andra sidan se fram emot att leka motordåre både på land, under ytan och bland molnen. Serien är precis lika gullegull-charmig som alltid och Activision skapar än en gång ett enormt köpbegär bland kidsen så här på höstkanten.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.

Relaterat material

EssentielltRecension: Inside

Läs inte recensionen, gå och spela spelet istället.

RekommenderatRecension: Gears of War 4

Dra igång motorsågarna igen.

Recension: Lego Star Wars: The Force Awakens

Andréas har klubbat dansk plast i den yttre rymden.

EssentielltRecension: Uncharted: The Nathan Drake Collection

Favoritäventyraren är tillbaka i riktigt god form.

RekommenderatRecension: Until Dawn

Enda enda lång filmsekvens eller en spelbar skräckfest? Alex Pettersson har svaret.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading