Förtitt: Rock Band 4

Vi har rockat loss med Rock Bands heliga återkomst. Och vi vill ha mer.

Jag älskar karaoke, men jag sjunger mer falskt än satan själv. Men det är okej - folk går inte till karaoke för att få en sånglektion, och folk spelar inte Rock Band för att bli en äkta gitarrhjälte eller en rockgud. Och där ligger problemet med dagens musikspel; de försöker för mycket och istället för att fokusera på svinroligt gameplay och goda vänners sällskap, tenderar många titlar att istället vilja lära människor att spela riktiga musikspel. I det tomrum som uppstod - där bara den äkta glädjen hos en tondöv amatör kunde rymmas - fann Guitar Hero och Rock Band sin plats. Vi smiskade plastinstrument och knappade på fejkade gitarrer hela vägen till gryningen. Vi lärde oss inget men vi hade kul.

Har du läst vår förtitt på Guitar Hero Live?

Sen gick det som det gick. Utgivarna fick hybris och pumpade ut spel efter spel, DLC i tonvis och massproducerade instrument nog att kunna fylla ett garage. Spelvärlden tröttnade, lade ner musicerandet och gick vidare.

I höst är dock musikspelen tillbaka. Sida vid sida med Guitar Hero Live, är tanken att Rock Band 4 med utvecklaren Harmonix än en gång ska göra för- och efterfester lite coolare och lite bättre. Förstnämnda går tillbaka till rötterna och slopar allt förutom gitarr och mikrofon, medan sistnämnda skalat av förfinat och lagt till. Jag fick chansen att under ett par timmar i Stockholm rocka loss på både gitarr och trummor. Om jag är imponerad? Absolut.

1

Men vad är nytt och vad har Harmonix lärt sig efter musikspelens förra död? Till att börja med levereras Rock Band 4 med en gitarr som både luktar gammal vänskap och ny, spännande bekantskap. Uppsättningen knappar är i det traditionella stuket - fem stycken med olika färger. Tillkommer gör dock fem till, fast längst ner på gitarrhalsen. Dessa används främst för att göra spelupplevelsen mer autentisk och lik en riktig gura. Genom att växla mellan de olika uppsättningarna kan jag varva mellan vanliga toner och renodlade gitarrsolon.

De nya knapparna är dock inte alls nödvändiga för att kunna spela spelet. Harmonix har gjort oss den goda gesten att implementera stöd för äldre uppsättningar av instrument. Detta innebär, kort och gott, att om du har en massa gamla glassgitarrer och trumset kvar från Playstation 3/Xbox 360-eran går dessa utmärkt att koppla in och spela med på den nya generationen.

Att daska trummor sägs vara en lika stor fröjd som i tidigare delar, när man väl lyckas greppa takten. Jag som knappt rörde trumseten när det begav sig får därmed en rejäl utmaning med koordineringen och misslyckas fatalt, gång på gång. På gitarren går det däremot mycket bättre. När jag testade Guitar Hero Live på Gamescom tidigare i höstas hade jag betydligt större problem med spelandet eftersom designen är radikalt annorlunda. Här är det mer som att ta en öl med en gammal vän; vi har mycket att ta igen efter åren som separerat oss, men i slutändan är jag ändå bekväm i sällskapet.

2

Och den nya gitarren öppnar för kreativitet. I ett av de nya spellägena - Endless Solo - får jag chansen att bara rocka loss utan att behöva bry mig om prestige eller att träffa rätt knappar. Det är bara att lira hejvilt, växla mellan övre och nedre raden knappar och njuta. Under stunder som dessa känner man sig som en riktig gitarrhjälte, fastän jag på riktigt inte skulle ha en chans.

Jag känner att Rock Band 4 är ett spel som antingen köper, eller så kommer du att låta bli. Det handlar inte om realism, eller gud förbjude, att lära dig något. Det är renodlad glädje och chansen att bara få släppa loss. I mitt fall är detta ett givet köp och jag ser fram emot att få bita tag i det fullständiga spelet. Innan dess kommer vi även att ha en recension på plats, så klart.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.

Relaterat material

FeatureTrailern - spelvärldens samhällsfara nummer ett?

Alex om ständigt krossade förväntningar i spelvärlden.

FeatureThrowback Thursday: Eternal Sonata

Så mycket mer än bara ett spel.

FeatureThe Witcher III: En värld utan kompromisser

Adam har fått chanen att intervjua Witcher-teamet om spelvärlden i deras efterlängtade rollspel.

Tävling: Vinn massor av Fallout-prylar

Prylar och loot - vi tävlar ut ett härligt Fallout-paket.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading