Det var sju år sedan jag senast satt naken hemma i min studentlägenhet med plastgurra i handen och tonvis med läxor som skrek efter uppmärksamhet. När jag i dag blickar tillbaka var det en bekymmersfri tid. Jag hade knappt några krav annat än att dyka upp på lektionerna och leverera på tentorna, och därför fanns det gott om tid att förkovra sig i TV-spel. Guitar Hero blev en favorit under de där åren. Det gick snabbt att greppa, var hyfsat enkelt att bli bra på, och det fanns en legitim anledning att spela sönder favoritlåtarna utan att grannen ville döda mig.

Men sen gick det som det gick. Activision fick pengakåtslag och pumpade ut spel efter spel, gjorde Guitar Hero till en slaskprodukt och fullkomligt sket ut plastinstrument. Spelvärlden tröttnade, jag tröttnade och tillslut hamnade min digitala rockkarriär på hyllan. Guitar Hero som serie lades på is utan någon lovande framtid. Och det var nog, med facit i hand, lika bra.

Jag måste dock erkänna att jag saknat Guitar Hero. Förfesterna har inte varit sig lika under åren som gått. Visst, jag har kunnat damma av både min Playstation 3 och de gamla instrumenten. Men det är ändå inte samma sak när man har en pigg och ursexig rad nextgen-konsoler i tv-hyllan.

1

Därför jublade jag och var på gränsen till eufori när Activision utannonserade Guitar Hero Live tidigare i år. Men orosmolnen fanns likväl i horisonten. Skulle vi än en gång matas med samma gamla gameplay som vi redan nött under hundratals timmar? Och hur skulle Activision än en gång få oss att fylla på med plastinstrument och prioritera dem framför riktiga?

Faktum är, så här 20 timmars frenetiskt nötande senare, att de lyckats riktigt bra. Guitar Hero Live är nämligen en behövlig fräschör till en serie som tappade sin glans. Det är en reboot samtidigt som det går tillbaka till sina rötter - gitarrspelandet. Borta är trumsetet och alla miljarder DLC-paket. Istället levererar utvecklaren FreeStyleGames är en härligt rockig upplevelse som lär fånga upp och fascinera nybörjare - så som jag var en gång i tiden - samtidigt som spelet kommer med en behövlig utmaning för de som redan spenderat hundratals timmar av jammande.

Den nya gitarren, som nu innehåller sex knappar staplade på varandra istället för de färgglada på rad, ger spelserien ett helt nytt djup. Plötsligt känns gitarrspelandet mer autentiskt än förr och det ger verkligen illusionen av att jag, som både är tondöv och värdelös på instrument, får en hel publik att digga, hoppa och veva med händerna. Borta är också karikatyrerna som vi minns från tidigare delar i serien. Dessa är istället ersatta med antingen live-publik (i spelets sprillans nya konsert-läge) eller med musikvideos till respektive låtar.

Och det är en speciell känsla att stå på scen, höra publikens vrål och dra ett rejält riff. Det är också nedslående när mina fumliga fingrar halkar fel och jag blir bemött av buande och toalettrullar. För den nya gitarren är en rejäl utmaning. Det krävdes ett antal timmar innan jag kom in i rätt flow och vande mig vid den nya uppsättningen. Att lära en gammal hund att sitta är svårt, sägs det, och stämmer åtminstone i mitt fall. En skön nyhet är därför att jag får spela klart en låt, oavsett hur urusel jag än är, och straffas istället av publiken samt sura miner från mina bandmedlemmar. Tummen upp för det!

2

Men den största nyheten i Guitar Hero Live stavas GHTV. Kortfattat är det spelets "musiknätverk" som pumpar dygnet runt, alla dagar i veckan. Spelläget kräver en konstant internetuppkoppling för att fungera fullt ut. I GHTV slussas jag genom olika genres, låtar och band som plockas fram genom spelets inbygds algoritmer. På så vis ska det bli enkelt att hitta ny musik hela tiden, tävla mot andra gitarrgalningar och hitta musiker som jag aldrig tänkt på innan. Upplägget fungerar och påminner en hel del om exempelvis Spotify.

Och vad jag upplevt så fungerar det felfritt. Trots en viss buffer i början av en låt så hackar aldrig min spelsession. Nu sitter jag förvisso och spelar via 100 mbit snabb fiber vilket så klart underlättar, men jag skulle bli grovt förvånad om inte FreeStyleGames optimerat varje låt för att spelupplevelsen ska fungera så smärtfritt som möjligt, oavsett internetuppkoppling. Den tråkiga delen som måste nämnas är att tekniken begränsar ifall anslutning till internet saknas. Förvisso skeppas Guitar Hero Live med en uppsättning låtar direkt på skivan, men skulle du bo ute i skogen med 4G som enda kommunikation med omvärlden, ja då blir du faktiskt en aningen stympad.

3

Men samtliga låtar i spelet kan låsas upp med lite envishet och vilja. Ju mer du rockar, desto fler poäng plockar du, och desto snabbare klättrar du i ranking. Detta genererar sköna cash att låsa upp nya musikfavoriter med och är en skön kontrast till det påtvingade DLC-upplägget som tidigare delar drogs med. Du kan, om du är lat, så klart slaska upp riktig kosing och på så vis ta en genväg. Men då det inte förändrar annat än att få tillgång till vissa låtar snabbare, så ser jag det mer som en smart kompromiss från Activisions sida snarare än något negativt.

För att knyta ihop recensionen så är Guitar Hero Live en underbar återträff med en serie som när den var som bäst rockade riktigt fett. Det är en fräsch titel som både blickar bakåt samtidigt som den kommer med riktigt starka nyheter. Att mycket av spelet kräver internetuppkoppling är så klart trist, men en förståelig prioritering från Activisions och FreeStyleGames sida. Framtiden ligger ju i molnet som sagt, säga vad man vill om det. Söker du ett förfestspel eller något att plocka upp då och då för att uppfylla ungdomens rockdrömmar, ja då detta ett givet köp.

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.