När det gäller multiplayerspel så är jag ganska kräsen i smaken, men i de flesta fallen så måste det finnas ett par röda trådar för att jag ska uppskatta det: Gott om rörelse, enkelt att lära sig och inte för mycket krimskrams i vägen för spelmekaniken. Det är därför jag för det mesta faller tillbaka till spel som Halo 5, Titanfall, Heroes of The Storm eller liknande när jag ska spela online. Det ska gå snabbt att komma in, spela några matcher och sedan vara klar för dagen (med Battlefield-spelen som det enda undantaget antar jag).



Nu fick jag chansen att vara med i den stängda betan för Blizzards kommande förstapersonsskjutare Overwatch. Det är deras ensemble-skjutare lite i stil med Valves fortfarande populära Team Fortress 2. Och efter att ha spelat en bunt med matcher den senaste veckan måste jag säga att det överträffat alla mina förväntningar.

1
Karaktärerna är färgglada, unika och lätta att känna igen. Stort plus!


 En stor del av min förtjusning när det kommer till Overwatch har att göra med att spelet följer samma designmantra som Blizzards Heroes of the Storm. Det vill säga att spelet skalar bort allt som är onödigt och fokuserar på att låta spelaren finna sin egna stil bland alla karaktärer istället för att ösa på med ren komplexitet. Det har ett djup, men det handlar snarare om hur du som individ agerar än något annat.



Detta märks speciellt då jag själv bara efter en kort stund med varje karaktär snabbt lär mig vad de handlar om och hur jag kan applicera deras förmågor. Om vi tar vad som är mångas favorit bland spelets karaktärer, Tracer, som exempel. Hon har förmågan att kunna teleportera sig en kort bit i den riktning hon rör sig i, upp till tre gånger. Hon har även en form av tidsspolförmåga som låter henne backa i sina steg för att kanske undvika fara hon råkat vandra in i. Direkt känns det naturligt att använda Tracer för att snabbt spana på motståndarlaget men också plåga dessa med snabba gerillaattacker där jag snabbt kan teleportera mig in, sätta lite skott i ryggen på motståndarna och förhoppningsvis teleportera mig iväg igen innan de märker att jag är där. 


3
Alla karaktärernas förmågor är lätta att lära sig. Det är hur man använder dessa som räknas.

Ett annat exempel är också Pharah, som i sin tur är till för att separera motståndare som kanske står klumpade eller försöker pressa sig framåt. Hon har en granatkastare som gör ganska bra med skada, speciellt om flera är i ett område, och en granat som också stöter bort fiender. Detta fungerar utmärkt om man vill separera folk från varandra eller kanske knuffa ner krypskytten Widowmaker från ett närliggande tak. Hon har även en jetpack som låter henne sväva eller snabbt ta sig upp till högre höjder där hon kan kontrollera marken lättare.


Men hennes rörlighet har också flera fördelar. Hade till exempel en liten duell mot karaktären Reinhardt. Reinhardt är en stor riddare med en enorm hammare och hans roll är att hjälpa sitt lag och pressa på offensiven. Detta genom att ha starka närstrids- och områdesattacker och en stor sköld han kan slänga upp framför sig. Han fortsatte slänga upp sin sköld framför mina granatkastarskott och började pressa mig bakåt från positionen jag skulle försvara. Eller i alla fall fram tills jag om ihåg att jag hade min jetpack och jag elegant kunde hoppa över Reinhardt och hans sköld för att spränga honom i bitar från ovan. Det kändes fruktansvärt belönande och naturligt att göra och det är Overwatch största styrka. 



Detta är också bara ett litet urval av de karaktärer som än så länge finns i Overwatch. I princip alla jag testade var underhållande men framförallt enkla att börja spela med, även om vissa var klurigare att bemästra. Som Reaper vars förmåga att en kort stund kunna bli osårbar (men samtidigt inte kunna skjuta) gör honom väldigt klurig att använda. Eller Widowmaker, som med sin änterhake kan ta sig upp på många höga platser och kan bli väldigt dödlig om man inte har koll på henne. Alla dessa är bara ett litet urval av de kämpar som finns att välja mellan.

2
Banorna är alla väldigt fina. Synd bara att matcherna ibland är över innan de börjat.

Sedan var stämningen ganska god. Nu kan det vara att de flesta som kommit in i betan är skribenter, journalister, youtubers eller folk som streamar vilket såklart höjer kvalitén aningen vad gäller tonen. Men det var fortfarande aldrig något som kändes tråkigt eller bestraffande när man spelade utöver att man lätt kunde inse sina egna misstag. Efter varje match får alla spelare också rösta på bästa prestationer, då det efter varje match kommer upp fyra individer med saker som vem som gjort mest skada eller liknande saker. Det märks att Blizzard försöker undvika något som ofta hittas i spel som till exempel Starcraft, där det knappast är svårt att hitta någon med dålig ton. 


Så karaktärerna och spelmekaniken är alla check, men hur är det med banorna? Banorna är alla bra ljussatta, lätta att röra sig igenom och vackra att se på. Blizzards val av lite stiliserade grafikstil gör sig bra här. Det enda tråkiga är att man inte ser så hemskt mycket av banorna då matcherna ibland kan vara över väldigt snabbt. Grenarna i spelet brukar handla om att lag 1 ska försöka ta över punkter som lag 2 försöker försvara, eller att lag 1 ska försöka eskortera ett föremål längst med banan och lag 2 givetvis ska stoppa dessa. Det är trevligt, asymmetriskt och balanserat, men det är över väldigt snabbt. Någon gren eller större bana som i alla fall lägger till några minuters spelande skulle inte skada ibland för variationens skull. 



4
Stämningen var alltid god när jag spelade och Overwatch försöker alltid ge positiv feedback för att uppmuntra en till att bli bättre.

Det var mina tankar än så länge efter min stund med Overwatch-betan. Spelet har väldigt stor potential. Det är snabbt, det är enkelt och det är fruktansvärt inbjudande att spela med ljus och charmig design, gott om variation vad gäller karaktärer och enkel spelmekanik som erbjuder taktiskt djup om man lär sig karaktärerna rätt. Det är ett multiplayer-spel jag nu kommer hålla ögonen på framöver.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.