Innehållsfattigt och enformigt spel med identitetskris som på något sätt lyckas hålla intresset uppe under korta perioder.

Det är med spänning som jag ska ge mig an Mario Tennis: Ultra Smash. Jag var ganska duktig på många sporter som ung, men tennis och jag kom aldrig överens. Därför känns det extra kul att få prova en Mariofiering av den här sporten som jag så gärna vill vara bra på. Jag sätter med andra ord hoppet till att man lyckats göra det simpelt och roligt nog för mig att klara av. Visst är det simpelt, men var är alla galna upptåg som brukar komma i ett Mariospel och var är allt innehåll?

Mario Tennis: Ultra Smash är en uppföljare i den oändliga rad Mario-spinoffs som finns. Man tar helt enkelt den gamle rörmokarens varumärke och slänger på en seal of approval från Nintendo för att sedan ha spelet kvalitetssäkrat, och ingen höjer längre på ögonbrynen. Istället för att titta på en boll som slås fram och tillbaka så besparar vi oss nackspärren och ger oss själva in i tennismatchen med rack i handen. Variationen består av de gamla vanliga Mario-ikonerna som Mario och Luigi, men erbjuder även lite nyare karaktärer som Rosalina från Mario Galaxy och Sprixie från Super Mario 3D World. Alla karaktärer är duktiga på olika saker. Vissa är tekniska, vissa är starka, en del är snabba och så har vi Mario och Luigi som alltid får agera mellantinget. Det bästa med det här är simpelheten. Det är lätt att ta till sig en spelstil som passar en bäst.

tennis c

Mario Tennis: Ultra Smash bjuder på 4 olika spellägen. Mega Battle är spelets huvudsakliga spelläge och involverar den stora svampen som gör att din karaktär växer till gigantisk storlek, vilket gör det oerhört svårt för motståndaren att ta emot skott men även att finta av jätten som tar upp halva spelplanen på andra sidan. Annars är det inte mycket mer till mekaniken än att få in rätt typ av skott vid rätt tillfälle. Läget kändes fräscht och roligt de två första matcherna jag spelade och tillförde sedan ingenting speciellt.

Sedan har vi Classic Tennis, vilket är som det låter det klassiska spelläget som bara involverar mindre förändringar spelmekaniskt från riktiga tennisregler. Knockout Challange handlar om att du ska möta flera motståndare på rad som blir svårare och svårare. Mega Ball Rally ska du istället hålla bollen i spel så länge som möjligt för att få så hög poäng som möjligt.

Allting låter inte speciellt avancerat, och det är det inte heller. Det blir helt enkelt väldigt enformig och bristen på power-ups gör sig ständigt påmind. Det spelet hade behövt är galenskaper som gjort andra Mario-spinoffs så fantastiska som de verkligen är, men istället hamnar man i något slags ingenmansland där man varken verkar veta ifall man ska vara ett riktigt tennisspel eller en galen och rolig version av tennis.

Big P

Förhoppningarna ligger nu i multiplayer istället och det är här spelet är som roligast. Men trots att det är roligt en del perioder så misstänker jag att det är mer sällskapet än spelet i sig som ger nöje. Det blir helt enkelt lite enformigt när det varken finns roliga möjligheter att sabba för varandra eller ett djupt tekniskt system att gräva ned sig i. Dessutom är många saker förvånansvärt dåligt gjorda. Motion Controller har ingen möjlighet att använda Nunchuck utan läggs på sidan. Bristen på knappar gör sig smärtsamt påmind och styrkorset skär in i min annars så vana Nintendotumme när jag trycker så där lite extra hårt för att Luigi ska röra sig snabbare. För att njuta av det till fullo krävs helt enkelt tre stycken Pro Controllers, vilket kostar skjortan.

Lobbyn för multiplayer känns konstigt nog förvirrande. Vi hade problem att flytta runt lagen som vi ville och bytte helt enkelt kontroller med varandra när våra placeringar inte stämde med hur vi ville ha dem.

Till och med onlineläget känns fattigt. Här har du bara valen att köra rankade matcher eller orankade och ingen lobby finns så långt ögat når.

Till trots är spelet ändå kul i vissa perioder och innehåller en väldigt snabb inlärningskurva. Alla kan spela och ha roligt och kontrollerna är lätta och responsiva. Dock finns det ingenting som höjer Mario Tennis: Ultra Smash och får det till slut att ses som en grå skugga som passerar förbi medan alla fortfarande njuter av Super Smash Bros. Vill du ha ett Mario-spel och allt som hör därtill så hittar du det inte här. Vill du ha ett tennisspel med allt därtill så hittar du det inte heller här. Så frågan är egentligen vad Mario Tennis: Ultra Smash egentligen är, och har Mario verkligen ropat glatt om ingen är där och hör det?

About the author

Robert Arveteg

Robert Arveteg

Stream-redaktör

Robert började sitt spelande som snorätande 4-åring. Han grät floder över att hans mamma inte klarade av att hoppa över en Goomba och var stolt ägare av Mario-pins. Idag är Robert vuxen och älskar Pokémon och rpg. Han räddar världar på kvällar och är superfarsa på dagtid. Han letar dock fortfarande efter spel som hans mamma ska klara och gråter numera bara inombords över att hon inte inte kan hoppa i spel.

Fler artiklar av Robert Arveteg

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material