Detta är ett öppet brev till David Ehrelind på spelbloggen Slutet.nu. Du kan läsa Davids krönika här.

Ingen betalar längre för sig. Jag köper knappt några tidningar länge, och jag tvivlar på att du gör det. De få hemsidor som försöker med någon slags betaltjänst kämpar för att överleva eftersom vi inte vill betala för vad vi läser, tittar och lyssnar på. Att Aftonbladets Plus-tjänst är nästintill ett undantag säger en hel del om marknaden. Hur ska då tidningar och sajter då överleva? Reklam, såklart.

Att spelreklam inte skulle höra hemma på en spelkritisk sajt är därför ett underligt ställningstagande. Jag förstår tanken, det är svårt att inte bli cynisk efter exempelvis hela Dorito-skandalen . Och det finns gott om bra bloggar där ute som överlever helt utan reklam - Slutet är en av dem - men det kan och ska inte bli ett självändamål för branschen.

För om tv-spelsjournalistikbranschen ska fortsätta existera krävs det pengar. De flesta kan inte slita röven av sig för gratisarbete i all evighet, och erfarenhet är en bristvara i den här branschen. Reklam är därför inte ett "nödvändigt ont", det är vår enda inkomstkälla, vår räddning. Och tro mig, på de PR-resor jag varit på så är det gratisbloggarna som bugar djupast när de får goodiebags och gratisresor, inte kritiker på stora spelsajter. Den senaste spelskribenten jag på ett pressevent såg tacka nej till gratisprylar av etiska skäl var från amerikanska IGN, tro det eller ej.

doritoskandalen
Geoff Keighley verkar gilla Mountain Dew och Doritos.

Hela din krönika hänger upp sig på faktumet att reklam och recensioner på något sätt skulle säga emot eller påverka varandra. Som om vi, FZ, Gamereactor eller någon annan spelsajt skulle såga ett storspel så får vi inga annonspengar. För uppdelningen mellan redaktionellt innehåll och reklam är nyckeln här och det ena ska aldrig någonsin missuppfattas för det andra. Att annonserna är riktade - Square Enix vill göra reklam för Just Cause 3 när det släpps - är helt naturligt och allt annat vore idiotiskt. Är det fel av Dagens Nyheter att ha teaterreklam i kultursidorna när de recenserar en premiär?

Självklart är relationen mellan spelföretag och spelskribenter en hårfin gräns, något Alfred Holmgren skriver utförligt om i den här krönikan. Men av den anledningen krävs det att vi ställer krav om professionalitet. Om att vi ska få göra vårt jobb som spelkritiker, att vi ska få vara journalister snarare än en förlängd arm av företagens PR-avdelning. Och de absolut flesta spelföretag, PR-människor och annonsförsäljare förstår detta. Att vi på något sätt skulle vara i maskopi eller vara köpta är en myt jag alltför ofta hör från läsare men aldrig märkt av.

Om vi ska kunna arbeta med spelkritik på något annat än fritiden så måste vi ha reklamen. Det handlar inte om ett nödvändigt ont, och att pyssla med det på hobbynivå kan inte vara ett mål. Arbete skapar erfarenhet och erfarenhet leder till trovärdighet. Trovärdighet skapas inte genom att såga hela branschen på felaktiga punkter, oavsett hur vackert idealistiska ens tankar är. För spelreklam hör självklart hemma på spelkritiska sajter. Var annars?

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Robin Stjernberg

Robin Stjernberg

Redaktionschef / Försäljningschef

"Är du en förrädare?" frågade de sura jämtarna när Robin red ner till Hallandsskogarna på en älg för att plugga film. "Nej", svarade Robin och tog sig en ordentlig prilla. "Jag infiltrerar södermarken" sa han. Förutom att snusa, och att vara en norrlänning, gillar Robin konstiga filmer, bastant hiphop och att spela episka äventyrsspel och hårda skjutare.

Fler artiklar av Robin Stjernberg

Kommentarer (0)

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material

Annons