Ett uppslukande äventyr av gigantiska mått ämnat för den erfarne rollspelaren.

Xenoblade Chronicles X och dess utvecklare Monolith Soft har onekligen hamnat i ett tufft läge. Från att ha varit ett av flera efterlängtade spel till Wii U detta år har det nu plötsligt allas ögon på sig, efter att The Legend of Zelda flyttats fram till 2016. Frågan är om Xenoblade Chronicles X kan attrahera den stora massan som törstar efter nästa enorma äventyr, eller om endast fans av genren bör göra sig besvär.

Inledningsvis lutar Xenoblade Chronicles X åt det förstnämnda. Redan från start bryts många av genrens normer mot betydligt fräschare alternativ. Till att börja med saknas det en egentlig huvudperson, istället får du fria händer att skapa en avatar som fyller den platsen. Det innebär inte att spelet känns mindre personligt, utan snarare att övriga protagonisters dialoger anpassas till den grad att din avatar blir en välintegrerad del av berättelsen. Karaktärsskapandet i sig är smått fantastiskt och ger mycket utrymme för fantasin. Man eller kvinna, prettyboy eller hårding, tatuerad eller inte - här har Monolith lyckats med ett system som bör tillfredsställa alla dina behov.

3
Fly eller fäkta?

Bakgrundshistorien känns dock igen från andra science fiction-sagor. Kort förklarat: delar av mänskligheten flyr vår planet för att undkomma undergången. Stjärnkryssaren och tillika hemvisten för emigranterna råkar ut för komplikationer och tvingas kraschlanda på planeten Mira, varpå kampen för mänsklighetens anpassning och överlevnad börjar. Inget revolutionerande i sig, men lyckligtvis är Xenoblade Chronicles X mer än berättelsen det försöker förmedla.

En annan kontrast till det typiska rollspelet är utgångsläget. Här finns inte den sedvanliga lilla byn med ett fåtal invånare och ännu färre hus. Du kastas istället in i den gigantiska staden New Los Angeles. Bostäder och handelsområden avlöser parker och restauranger, allt i ett futuristiskt stuk. Tyvärr är vistelsen i själva staden inte särskilt interaktiv, men magnituden ökar åtminstone inlevelsen. Det känns verkligen som en metropol värd namnet.

4
Här har vi en riktig fuling till boss.

Kärnan i New Los Angeles är den administrativa stadsdelen. Som medlem i elitförbandet BLADE kan du härifrån fritt välja mellan olika uppdrag av varierande rang. Vissa för handlingen vidare framåt medan andra är mer traditionella sidouppdrag. Utmärkande för Xenoblade Chronicles X är att du står bakom rodret när det gäller fortskridning. Känner du för att tackla det mest väsentliga först går det alldeles utmärkt, vill du istället dra ut på upplevelsen är även det en möjlighet. Puritaner kan dra en lättnadens suck, då upplägget inte medför att narrativet får sig en törn. Tvärtom känns det väldigt befriande med tanke på att japanska rollspel annars har en tendens att vara ytterst linjära.

Men detta är inget mot vad som väntar utanför stadens murar. Superlativen räcker inte för att beskriva hur imponerande den öppna världen är. Trots att Wii U tekniskt sett ligger ett steg bakom konkurrenterna har konsolen inga som helst problem med renderingen av kontinenternas varierande flora och fauna. Den inledande slätten angränsar till både djungel och öken, men det finurliga i sammanhanget att är övergången mellan kontinenter sker helt utan extra laddningstider. Inte heller syns det nedsänkning av bildrutor per sekund så långt ögat når.

2
Denna fågelhybrid är bara ett exempel på bizzara fiender i spelet.

De öppna slagfälten kan enklast beskrivas som Jurassic Park möter valfritt öppen värld-spel. Gigantiska jättelika bestar strövar runt fritt och sköter sitt utan att ens lägga märke till vad du eller dina lagmedlemmar gör. Givetvis finns det även våldsammare varianter som inte drar sig för att attackera på måfå; har du låg nivå och viker ifrån din destination alltför mycket kan din resa bli kort. Inledningsvis är fienderna däremot rätt tama och fungerar mest som ypperlig introduktion stridssystemet.

För att ta itu med antagonisterna har du tillgång till ett annorlunda attacksystem. I sann rollspelsanda handlar det om mätare som ska fyllas på vartefter du attackerar. Varje egenskap har en egen mätare och det är upp till dig att experimentera för att hitta just din unika stridsstil. Attackera med full styrka eller vidta försiktighet, du väljer själv. Striderna i sig sker i realtid och med hjälp av låsningsfunktionen blir det fullt möjligt att cirkla runt fienden. En del attacker fungerar dessutom bäst från en viss anfallsvinkel, nyckeln här är ett taktiskt tänkande. Dina lagkamrater sköts av AI:n men ställer sällan till det för dig.

5
De största varelserna är även de mest fridfulla.

Din andra stora bundsförvant, förutom dina lagkamrater, är din Skell. Om du sett trailers för Xenoblade Chronicles X är sannolikheten stor att dessa jättelika robotar figurerat där. För att vara ett av spelets stora dragplåster måste det sägas att de inte är helt lättillgängliga. Vägen till din alldeles egna Skell är både för lång och framför allt jobbig. Om det är mödan värt att stressa med alla sidouppdragen är svårt att svara på, men för egen del kändes det bitterljuvt att äntligen få styra roboten efter mycket hårt slit. När du väl står där på slagfältet redo att tackla de större monstren känns Xenoblade Chronicles X däremot helt rätt. Skellsen känns unika i detta sammanhang och borde ha varit fokus redan från början.

Betyder det att allt är frid och fröjd? Både ja och nej. Utmärkande för Xenoblade Chronicles X är framför allt friheten. Många platser måste absolut undersökas, men annars är du i princip fri att utforska kartan - så länge du är beredd på konsekvenserna. Men för varje positivt inslag finns det tyvärr klyschor eller designmissar som sänker slutomdömet. Exempelvis har vi dina övriga kamrater, som inte fått någon vidare representation i texten. Anledningen är enkel: de faller in de typiska rollerna för genren och de flesta saknar dessutom substans. Det blir inte bättre av att den största delen av dialogen enbart levereras i textform, något som inte alls känns särskilt tidsenligt. Rent audivisuellt är det dock en fröjd för ögon och öron, även om vissa musikstycken känns minst sagt tveksamma. Vad antihiphop, vars enda lyrik består av ett upprepande "Uh, yeah", har att göra i ett episkt rollspel är bortom all förståelse.

1
Rollerna är visst ombytta. Eller hur, antagonist?

Så nej, Xenoblade Chronicles X kommer inte att omvända dig som redan är skeptisk mot japanska rollspel. Alla typiska kännetecknen finns representerade på något vis och det är svårt att undkomma faktumet att detta i första hand är riktat mot fans av genren. Dessutom göms spelets absoluta höjdpunkt bakom ett evigt samlande och grindande, vilket säkerligen kommer att avskräcka många nybörjare. Är du däremot någorlunda insnöad i vad ett japanskt rollspel innebär och dessutom har överseende med spelets felsteg är Xenoblade Chronicles X definitivt en säker investering.

About the author

Percy Oropeza

Percy Oropeza

Skribent

Ung sydamerikansk spoling som alltför ofta drömmer om svunna tider, en tid då arkadspelen dominerade branschen. I arkadhallarna upptäckte Percy spelserier som Killer Instinct och Tekken, två spelserier han vördar än i dag. Han har även en förkärlek till våldsamma actionspel och har alltid med sig en bärbar konsol när han är ute på vift.