Recension: Assassin's Creed Chronicles: India

Gabriel har rest till Indien i andra delen av Assassin's Creed Chronicles-spinoffen.

Ett innovativt spel med den klassiska Assassin's Creed-känslan som ger flashbacks till Altaïrs tid på skärmen.

Lönnmördare och tempelriddare, spänningsfyllda intriger, fartfylld action och jakten efter bitarna av Eden. Detta, tillsammans med klättring och hopp åt fel håll, är vad jag förväntar mig efter nästan tio år med Assassin's Creed. Tänk dig allt detta fast med en underbar artistisk stil och en story som påminner om Altaïrs tid. Där har du Assassin's Creed Chronicles: India.

Assassin's Creed Chronicles: India är inte en del huvudserien utan det är det andra spelet i en ny spinoff-trilogi kallad Chronicles. I första spelet Assassin's Creed Chronicles: China fick vi följa Shao Jun genom Mingdynastin. I India får vi istället hänga med Arbaaz när han skyddar sina nära och kära i jakten efter en bit av Eden. Likt det nostalgiska Assassin's Creed II Discovery utspelar sig denna story i 2,5D med plattformsdesign och det är redan efter första banan jag kommer ihåg varför jag aldrig klarade Discovery.

r3
Smyga? Nej, hänga och vänta.

Det har skett många förbättringar sedan 2009: spelmekaniken är bättre och klättringen flyter på, men formatet i 2,5D är fortfarande oerhört svårt. Kontrollerna blir enkelt fel och banorna blir krångligare eftersom du har mindre utrymme att röra dig på. Vissa banor tar ett flertal försök och andra går som en dans. Om man inte hamnar i bråk med vakterna det vill säga, för då är man körd.

Olikt huvudspelen har huvudkaraktären Arbaaz Mir inga speciella uppgraderingar. Beroende på hur mycket poäng som samlats vid varje bana kan Arbaaz till sist bära två rökbomber istället för en och ta lite mer stryk. I slutet kan han överleva hela fyra slag, vilket verkligen inte är tillräckligt när vakterna flyger in genom dörrar likt fiskmåsar på en kaj. Detta är vad som gör Assassin's Creed Chronicles: India så utmanande. Det går inte att agera först och tänka senare. Istället hänger man på de dekorfyllda väggarna och väntar på det perfekta tillfället, men allt som oftast bestämmer sig spelet för att du istället ville upp och frontalkrocka med vakterna.

r4

När det kommer till story är Assassin's Creed Chronicles: India inte någonting unikt. Precis som många andra Assassin's Creed-titlar är den dramaturgiska kurvan och intrigerna densamma. Förbjuden kärlek som i Assassin's Creed I och Unity, check. En inspirerande mentor som vägledare likt Assassin's Creed I,II,III och Unity, check. En ny bit av Eden och det ultimata kriget mot tempelriddarna, check. Det är samma gamla berättelse, men hur den förmedlas är nytt.

Precis som föregångaren Assassin's Creed Chronicles: China berättas storyn genom målade sekvenser. Dessa förekommer i slutet av varje uppdrag, vilket är cirka åtta gånger och de är otroligt fina. Hela spelet genomsyras av den indiskt inspirerade stilen med allt från cirklande vindpustar till blomstriga skvätt av blod. Det ger liv till skärmen och en artistisk känsla likt Journey.

random1

Assassin's Creed Chronicles: India är oerhört linjärt. Banorna är varierande men själva spelet erbjuder inte friheten som Assassin's Creed blivit känd för. Allt utspelar sig på två kartor där målet är att ta dig från A till B för att fortsätta med uppdraget. Det kanske låter tråkigt med ingen valmöjlighet och en linjär story men denna titeln lyckas. Assassin's Creed Chronicles: India fokuserar på pussel och innovativ plattformsdesign, inte fart och stora städer med många uppdrag. Det är vad som gör det så speciellt.

Det är simpelt, stilfullt och något utanför det normala. I det stora hela är Assassin's Creed Chronicles: India ett Assassin's Creed spel med sin egen själ och innovativa idéer som skapar en nyfikenhet för resten av trilogin.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Gabriel Eriksson Sahlin

Gabriel Eriksson Sahlin

Skribent

Gabriel är en öppen och sprallig östgöte som älskar spel, cosplay och skådespeleri. Med en dröm för att uppträda på scen studerar han skådespeleri i Göteborg och åker även runt på konvent där han både uppträder och dömer. Kärleken för cosplay kom för cirka 4 år sedan från den passionerade kärleken för spel. Gabriel älskar alla genrer men dras till spelen med en stark och drivande story så som favoriten Eternal Sonata.

Relaterat material

Recension: Traverser

Jonas har lekt med gravitationen i svenska indietiteln Traverser. Vad tycker han?

EssentielltRecension: Batman: Arkham Knight

Alex har lekt förmögen superhjälte i Rocksteady Studios nya dunderspel.

EssentielltRecension: Inside

Läs inte recensionen, gå och spela spelet istället.

EssentielltRecension: Metal Gear Solid 5: Phantom Pain

En studie i smärta. Big Boss är tillbaka och avslutar Metal Gear-sagan på bästa tänkbara sätt.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading