Morgonen den 19 januari blickar jag yrvaket ut genom fönstret över min hemmafront, Göteborg. Ett kaotiskt krig mellan snöflingor - istället för kulor - har brutit ut och många av samhällets viktigaste funktioner har slagits ut. Bussar och spårvagnar är inställda och det flyg jag ska ta till västfronten i London, där det fiktiva kriget i Homefront: The Revolution ska visas upp för en samlad presskår, är uppskjutet på obestämd tid.

Krigsreferenserna är redan trötta men efter en lång kamp kommer jag till slut fram till Islington Metal Works i norra London. Där möts jag av en gigantisk pansarvagn och ett halvdussin soldater med gevär som skriker på mig att revolutionen är nära. Utgivarna Deep Silver och studion bakom Homefront: The Revolution, nystartade Dambuster, sparar inte på krutet när de ska visa upp sitt senaste spel.

6
Armborsten, som blivit omåttligt populär i spelsammanhang, är givetvis med.

Spelets designer, Fasahat Salim, är tidigt noga med att poängtera att Homefront: The Revolution inte är Homefront 2, utan en nytolkning av varumärket. Det första spelet utvecklades av nedlagda Kaos Studios och publicerades av den nu konkursade utgivaren THQ. Homefront var en linjär upplevelse som uttalat hämtade inspiration från sättet Half-Life 2 berättade en historia.

Även Homefront: The Revolution skulle stöpas i samma mall, men efter att Crytek köpte upp rättigheterna av THQ i januari 2013 bytte spelets nya utvecklare, Crytek UK, riktning och valde istället att göra spelet till ett krigsdrama i en öppen spelvärld.

Ett år senare fick dock Crytek egna finansiella problem och hade svårt att betala ut löner till det brittiska dotterbolaget, vilket skapade en myteristämning och till slut kände sig Crytek nödgade att sälja vidare Homefront-varumärket till Koch Media och Deep Silver. Enligt brittiska lagar var de nya utgivarna i sin tur tvungna att erbjuda de anställda hos Crytek UK chansen att stöpas om till en ny studio för att fortsätta arbetet med Homefront: The Revolution. På den vägen grundades Dambuster.

Det var ett utvecklingskaos som hade kunnat få de bästa att tappa fokuset. Men enligt Fasaht Salim har inte kulorna som vinat i styrelserummen nått ner till fotsoldaterna som programmerat spelet. Trots både ägarbyten och skifte av narrativ i spelet så menar Salim att det ändå har varit exakt samma människor som har jobbat på spelet i snart fem år och att kvaliteten aldrig har tummats på.

3
Vissa fiender tål enorma mängder stryk, så det krävs att alla i laget koordinerar sina blyskurar.

Originalspelet fick halvljumna betyg, där kampanjen kritiserades för att vara för kort och snarlik andra spel, trots en relativt intressant historia där Nordkorea och Sydkorea begravt stridsyxan sinsemellan för att istället invadera USA. Däremot fick det fina omdömen för dess online-läge, något som Dambuster nu vill bygga vidare på, och något som uteslutande fokuserades på under pressvisningen. I dagsläget finns det med andra ord inget nytt att rapportera från singleplayer-fronten.

Under två intensiva timmar skulle fyra konkurrerande spelskribenter försöka samarbeta så gott vi kunde för att överta olika områden i ett framtida krigshärjat Philadelphia. Dambuster menar att man frångått originalets lilla stad Montrose i Colorado för att göra spelet mer igenkänningsbart och för att kunna erbjuda känslan av en riktigt öppen storstad. Och mycket riktigt var alla tre uppdrag vi fick panga oss igenom genuint vidsträckta landskap som erbjöd en ny sorts framåtrörelse jag inte tidigare sett i co-op-sammanhang. Det kändes verkligen som man var en liten utsatt rebell-grupp som fick hanka sig fram gentemot en övermäktig stridsmakts obehagliga stadsbelägring.

2
En fiffig detalj är att man kan byta inställningar på sitt vapen, så som ljuddämpare eller kikarsikte, inne i själva spelet.

Spelet är uppdelat i tre olika zoner; en röd zon där den lilla amerikanska rebellrörelsen fortfarande regerar, en gul zon som kan liknas vid ett "big brother"- övervakat ghetto där de civila har sin hemvist, och till sist ett grönt område som helt domineras av KPA (Korean Public Army) - den nord och syd-koreanska koalition som övergett västkustens stater från förra spelet för att nu ta över östkusten med Philadelphia i spetsen.

I förra spelet refererade man till fienden som det påhittade GKR (Great Korea Republic), så nyfiket frågade jag Fasahat Salim varför man nu har ändrat namn på de "onda"? Svaret blev att de ville frångå historien från förra spelet, att man vill ignorera att det spelet ens har släppts. Då jag nämner att det kanske framstår mer känsligt att använda KPA, som baseras på en verklig armé, menade Salim att filmer och böcker använder riktiga namn hela tiden och att spel inte ska behöva skämmas för att erbjuda samma sprängstoff. I slutändan är ändå Homefront: The Revolution en fiktion. Ett övertygande svar.

4
Att samarbeta för att skydda en konvoj av militärfordon tillhör spelets bättre uppdrag.

Det första uppdraget vi fick spela utspelade sig i den gula zonen där vi sakta skulle framskrida bland sönderbombade, betonggråa hus. Uppdragen är snarlika varandra men som nämnt tidigare så är banorna öppna på ett sätt som tillät oss att ta olika vägar mot nästa mål. Upplägget går eventuellt att jämföras med vad The Division försöker göra, där en liten styrka på fyra också utforskar en dystopisk framtidsvärld, med skillnaden att Homefront: The Revolution är ett renodlat FPS-spel. Tempot i The Revolution går att spåra till andra spels "horde-mode", men istället för att invänta varje våg av KPA-soldater vill man hela tiden röra sig framåt för att flankera och överraska fienderna.

Spelet är tänk att släppas om fyra månader så det var inte förvånande att den beta-versionen vi fick prova var i ett ganska trasigt skick. Idéerna och variationen fanns där med allt ifrån att skydda konvojer till att köra mopeder, men hantverket är i dagsläget långt ifrån klart. Vapnen kändes oväntat skruttiga, animationerna var stundtals tveksamma, och kontrollen var inte tillräckligt responsiv. Saker som förhoppningsvis kommer att fixas, men när även estetiken kändes alldeles för grå blev man en smula orolig om Dambuster kommer hinna med allt.

Att kriga mot datorstyrda fiender burkar i längden vara ganska tråkigt, jämfört med oberäkneligheten riktiga människor erbjuder, och i detta tidiga stadie kan man inte påstå att AI:n var direkt hotfull. Men lyckas Dambuster göra KPA skrämmande på riktigt kan studion sitta på ett riktigt intressant co-op-läge. Kanske är det inte revolutionerande men faller allt på plats kommer Homefront: The Revolution definitivt ge The Division och övrigt motstånd en hård match om spelarnas intresse senare i vår.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Jimmy Andersson

Jimmy Andersson

Nyhetsskribent

Jimmy härstammar från den hårda bohusgraniten i väst, men blev en mjuk spelpojke tack vare sin Game Boy. Han har läst neurovetenskap i Sverige och evolutionär psykologi i Skottland i hopp om att förstå vad som händer i våra hjärnor när vi spelar. Han gillar spel som fokuserar på spelmekaniken men som också dryper av atmosfär så som Zelda, Half-Life och Civilization. Resten av Jimmys hjärta tillhör punk och fotboll.