Vad är det som gör något intuitivt?

Ibland pratar man om två olika sätt som en person kan uppleva något som enkelt och intuitivt. Där det som krävs förstås omedelbart. Den första varianten är när min egen kunskapsnivå helt stämmer överens med den kunskapsnivå som krävs av mig. Ta till exempel Googles söksida - en ruta och en stor knapp. Ur ett designperspektiv är det så intuitivt man kan göra det.

Det kan också vara när min egen kunskapsnivå och den kunskapsnivå som krävs av mig är olika, men där jag helt omedvetet tar till mig den kunskap som krävs för att överbrygga de båda punkterna. Det perfekta exemplet: The Witness.

1

Det är häpnadsväckande hur ett spel fyllt med pussel kan ge dig de verktyg du behöver för att lösa dem utan en enda förklaring eller instruktion. Från det att du vaknar upp, och under alla de timmar du tillbringar med att utforska den folktomma ön, löser du den ena efter den andra klurigheten, utan att egentligen lära dig några regler.

Pusslena i sig kan till en början verka bedrägligt enkla. Du drar en linje genom rutor, från en startpunkt till en slutpunkt. Allt eftersom introduceras du för fler och mer avancerade villkor i den enkla linjemekaniken - rutor som ska uteslutas, punkter som måste korsas eller block som ska skapas.

Ibland spelar omgivningen in också. Hur trädet bredvid ser ut, hur skuggorna faller över skärmen eller ljuden i din omgivning. När man fastnar vid ett pussel hjälper det ofta att ta ett steg bakåt och se problemet ur ett annat perspektiv. Eller helt enkelt utforska din omgivning.

Ön du befinner dig på är i teorin open world. Om du vill kan du gå från ena änden till andra så fort du startat spelet. De olika delarna av ön är pastellfärgade explosioner, väldigt distinkta från varandra och full av vackra detaljer. Här finns små ökenlandskap, djungelträd, en snötäckt bergstopp och mer därtill. Det är en spelvärld som är både drömlik och konkret på samma gång, och som framför allt framhäver pusslena.

Däremot blir du inte belönad som spelare av att du snabbt utforskar hela ön på en gång, i alla fall inte på det traditionella sätt vi är vana vid. Det finns små ljudspelare utspridda över än som läser upp citat från kända vetenskapsmän och filosofer genom historien, men de riktiga "collectibles" är de du får i ditt eget huvud. Den nyvunna kunskap du får för att lösa framtida pussel. Och det är ett oerhört tillfredsställande sätt att uppleva ett spel på.

2

Men jag hör vad ni säger nu: "det här låter ju bara som ett om än vackert men ändå simpelt minipussel-spel, är det verkligen kul"? Visst, i de enskilda beståndsdelarna är The Witness enbart ett spel fyllt av olika typer av pussel. Det finns ingen multiplayer, inga stora överraskningar eller ens en dialog. Är man helt ointresserad av pussel och mysterier så finns det inte mycket att hämta i The Witness.

Men för er andra väntar flera fängslande timmar i The Witness. Det är inget perfekt spel. Ibland funkar inte riktigt tempot i hur pusslena introduceras och skapar onödig frustration. Men det handlar om ett fåtal pussel av hundratals. Det är väldigt sällan och lätt att förlåta. Speciellt när allt annat utgör en sådan komplett helhet.

The Witness är helt enkelt en väldigt bra hyllning till logik och perception, som utmanar dig på ett sätt som få andra spel gör.

About the author

Niklas Alicki

Niklas Alicki

Skribent

Niklas återupptäckte sin barndomskärlek till spel när han fick uppdraget att recensera det första Assassin’s creed på Sveriges radio. Sedan dess kombinerar han intresset för AC-serien och story-drivna konsolspel med att vara förälder och redaktör. Numera Playstation-trogen med aldrig mer än två meter från sin Vita.

Fler artiklar av Niklas Alicki

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material