Gedigen portning med gott om inställningar och sätter ribban över konsoloriginalet.

Detta kommer inte vara en vanlig recension. Redaktionens skånska tyrann, Andréas Göransson, har redan recenserat spelet när det släpptes på Xbox One förra året så det är onödigt för mig att gå in på samma detaljer. Jag kommer såklart att ha med lite av mina egna tankar i texten men för de som vill veta lite mer så rekommenderar jag texten för originalsläppet. Denna recension kommer att tackla kvalitén av PC-versionen och om den är köpvärd.

1
Vissa scener är så vackra att jag tappar hakan.

Det första spelet i Lara Crofts pånyttstartade spelserie var ett spel jag ställde mig kluven till. Det inbringade ny energi och dynamik till en serie som annars trampat vatten på senare år, blandat med strålande produktionsvärden och prima teknologi för att porträttera Lara som en mer levande karaktär.


Allt var dock inte rosiga ängar och rostade syltmackor trots detta. Det var stundtals väldigt kliché i hur det var skrivet, spelet överkompenserade konstant för att få Lara att kännas som en överdrivet stark människa och pusslen var ganska svaga eller bara väldigt få. Detta kombinerat med en känsla av identitetslöst trendjagande där alla spelmekaniska delar kändes lånade från andra spel eller serier.

2
Tekniken för ansiktsanimationerna, Mova, är bland det bästa jag sett i spel.



Rise of the Tomb Raider begår samma synder, om inte ännu mer. Det är en lockande premiss som ger utrymme för en plågad Lara som fortfarande lever i skuggan av sin far, blandat med överlevnadssyndrom och känslan av meningslöshet efter att ha ställts framför det okända som inte går att förklara rationellt.

Alla grundstenar för en fenomenal del i Lara Crofts liv finns där, men fumlas tyvärr bort med klichéer, ostiga skurkar som är onda för ondskans skull och scener som känns så ologiska att det nästan känns som att spelet var skapat för att irritera mig. Alla pussel är nu fler och mer komplexa än tidigare också men också mer ologiska. Om du inte har ork för vattenpussel så är detta inte spelet för dig.

4
Snön i Rise of the Tomb Raider är den bästa sedan Uncharted 2.

Men tekniken är en fruktansvärt stark grundstomme i spelet. Crystal Dynamics hemmagjorda Foundation-motor är väldigt kapabel och imponerar stort vad gäller omgivningar och belysning. Utvecklarna har utan tvekan kikat på Naughty Dogs öga för animationer då Laras animationer känns mer dynamiska än tidigare när hon rör sig och interagerar med sin omgivning.

Vi har också PureHair, en vidareutveckling av AMD:s TressFX-teknik från det förra spelet som tillåter rendering av individuella hårstrån eller kluster av hår som alla påverkas av fysik, väder och vind. Här fungerar det fortfarande fenomenalt och ligger ljusår före det mesta i karaktärsrendering, trots att det bara är Lara själv som får ta del av denna teknik för att motorn inte ska sakta ner för mycket.

3
Spelet har gott om inställningar för de som har riggar av olika prestanda.

Detta fanns dock med i Xbox One-versionen som fortfarande var en oerhört kompetent titel rent tekniskt. Det PC-versionen gör är att ta i princip alla delar och skruva upp. Vegetation reagerar mer realistiskt, skuggor är mjukare och tar avstånd från objekt med i beräkningarna, texturer är skarpare och för de som vill (och kan) så har spelet stöd för 4k-upplösning. Det är en serie av uppgraderingar som alla kan ställas in beroende på hur kraftfull dator du har.

På min dator, en PC jag plockat ihop själv med en Intel i7 6700k, 8GB RAM och ett GTX 980, så flyter spelet på för det mesta fenomenalt i stabila 60 bilder per sekund, dubbelt det på Xbox One, med bara vissa stunder av att spelet saktar ner. Detta kommer troligen från renderingen av Laras hår, något som också kunde vara ganska krävande redan i det förra spelet. Dessa hickar är som sagt väldigt få men har du ett långsammare grafikkort kan det vara en effekt, tillsammans med den mer avancerade belysningen, som kan behöva offras om det ska flyta på perfekt.

5
Animationerna är inte riktigt lika kvicka och robotliknande som i det förra spelet.



Detta är en gedigen portning som fungerar väldigt bra. Med gott om inställningsmöjligheter och möjligheten att få ut det lilla extra ur ett spel som redan såg väldigt bra ut redan på konsol, så är det inte svårt att säga att spelet kan vara värt att kika på om du antingen redan funnit intresse för rebooten av Tomb Raider, eller bara är en fantast av teknologin bakom spelet som jag är.



Själva spelet är inte riktigt något för mig som jag nämnde ovan, men jag har inte svårt att se vad det är som lockar många till de nya spelen. Har ni en PC kapabel till att spela spelet eller bara inte har tillgång till en Xbox One, så är detta ett givet köp. Spelet kretsar kring spektakel, men fortfarande väldigt väloptimerat och vackert sådant.

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.

Fler artiklar av Adam Holmberg