Det sämsta med Dying Light var huvudpersonen Kyle Crane. Han var sinnesbilden av en spelprotagonist, en vit medelålders man med en sån där lagom personlighet som låter spelaren fylla i resten utifrån hur man själv vill vara i spelet. En sån där karaktär som säger saker utan att egentligen säga någonting.

Eller ja, ibland sa han saker i stil som "oh shit not again" eller "don't fall down now!", ni vet precis det där man som spelare ska tänka i den stunden. När han väl sa mer än en mening lät han mest douchig och bitvis till och med osympatisk. Den där biten i manuset då han ska gå från att vara en hemlig agent till en man av folket måste ha skrivits då författarna var på semester och lämnade allt till praktikanterna.

Trots det så var Dying Light en av förra årets smyghits. Ett väldigt stämningsfullt överlevnadsspel som var både visuellt imponerande och med en både originell spelmekanik, med parkour-element som dess stora stjärna. Dag och natt-mekaniken medförde även två helt olika spelstilar och allt kunde göras tillsammans med andra kompisar i co-op.

Det var som en zombie-version av Far Cry, men mer fokuserat, skrämmande och tillfredsställande.

1

Drygt ett år senare är Techland tillbaka med den första stora expansionen The Following, och mycket av det som gjorde grundspelet unikt: stora stadskartor med mycket parkour-element, är utkastade till förmån för en ännu större landsbygdskarta med öppna fält och långa landsvägar.

Du spelar återigen (tyvärr) som Kyle Crane som fått information om en grupp människor utanför den fiktiva staden Harran, där grundspelet utspelade sig, som verkar vara immuna mot zombieviruset. Målet är att utforska huruvida det finns ett botemedel och ta det tillbaka till invånarna i Harran. Väl där upptäcker han att gruppen som är immun är också del av en gammal kult som tillber deras mystiska ledare "The Mother".

Föga överraskande blir det din uppgift att nästla dig in i kulten genom att göra diverse uppgifter åt befolkningen, alltifrån att hitta försvunna människor till att ta ner superzombies och allt däremellan. Likt Dying Light erbjuder inte The Following ett stort djup i de enskilda historierna, men karaktärerna är hyfsat utvecklade och bitvis även underhållande att lyssna på.

2

För att ta dig runt den stora kartan får du även tidigt tillgång till det stora tillägget i expansionen, nämligen en buggy. Mycket av expansionen går sedan ut på att levla upp dina körskills och hitta bra delar att installera (på samma sätt som dina vapen). Det är alltså mycket mindre parkour och mer landsbygdskörning som gäller, och hur märkligt det än låter så funkar det.

Bilen styrs förvånansvärt bra och när du tillslut lyckas uppgradera den med elektriska stötar eller eldkastare är den ett riktigt odjur när du plöjer ner meningslösa horder av zombies. Jag skulle inte bli förvånad om utvecklarna har lagt lika mycket tid på att designa kartan som att justera känslan av att köra på en grupp zombies på ett åkersfält.

Samtidigt försämras bildelarna efter ett tag, och jakten på nya delar och skruvar för att reparera dem pågår ständigt. Det är ett elegant sätt för spelet att aldrig låta dig vara en oövervinnelig gud.

3

The Following känns på gott och ont ännu mer Far Cry än vad Dying Light gjorde. Du känner dig inte alls lika utsatt som du gjorde tidigare, inte ens på natten när superzombiesarna Volatiles vandrar ute. Det finns fortfarande en hel del spänning och hjärtpulserande sekvenser i spelet. Speciellt när du smyger dig in de grottor Volatiles befinner sig i under dagen för att förstöra dem. Men när du sitter i din buggy och trycker pedalen i mattan representerar få fiender något mer än ett snabbt blodsplatter på motorhuven.

Det finns även tillägg i levelsystemet som är tänkt att kunna skapa ett större utrymme för end game, med ett Legendary ranksystem som långsamt förbättrar Cranes huvudstats. Det går även att spela spelet i Nightmare mode som kan ge mängder av XP men som sätter nya restriktioner på vapen, stamina och hälsa. Även om huvudhistorien är en relativt kort sak (precis som i grundspelet) så finns det alltså en hel del grind att ta del av för den som vill.

Det är en imponerande chansning Techland tar i och med The Following. De har ett grundspel som funkade förvånansvärt bra mycket på grund av den urbana miljön och dess parkour-element, och till den stora expansionen väljer de att nästan helt ersätta dem med nya delar. Men det är en chansning som definitivt lönat sig, och utgåvan med både Dying Light och The Following ger tveklöst mycket underhållning för pengarna.

About the author

Niklas Alicki

Niklas Alicki

Skribent

Niklas återupptäckte sin barndomskärlek till spel när han fick uppdraget att recensera det första Assassin’s creed på Sveriges radio. Sedan dess kombinerar han intresset för AC-serien och story-drivna konsolspel med att vara förälder och redaktör. Numera Playstation-trogen med aldrig mer än två meter från sin Vita.

Fler artiklar av Niklas Alicki

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material