Förtitt: One Piece: Burning Blood

De galna figurerna i One Piece gör upp om vem som egentligen är bäst på att slåss.

Har du inte hört talats om One Piece har du levt bakom en sten var det någon som sa till mig. Nej jag har inte levt bakom en sten (jag har levt bakom en soffa) men jag visste inte att One Piece idag räknas som världens största manga. Seriealbumen har sedan starten 1997 sålt i över 320 miljoner exemplar och den nästan lika hyllade anime-serien har sänts i över 700 avsnitt. Men hur ser det ut på spelfronten?

Det visar sig att det finns ett 40-tal(!) spel baserat på den berömda mangan, men de allra flesta har varit mediokra äventyrsspel till Playstation 2 som bara de mest inbitna fansen kunnat försvara. Och bara en handfull av dem har släppts utanför Japan.

2

Men nu är det dags för One Pieces rika karaktärsflora att inta ny mark. Efter att utvecklarna Spike Chunsoft och Bandai Namco hört med fansen vad för typ av spel de borde göra med licensen svarade de nästan i kör: Vi vill se Ace, Luffy, Usopp och de andra figurerna spöa varandra gula och blå såklart! Resultatet heter One Piece: Burning Blood, ett rykande hetsigt fightingspel där blodet sannerligen både brinner och kokar.

6

Bandai Namco har som bekant en rik tradition av fightingspel. Med spel som Tekken, Soul Calibur, Naruto och via ett samarbete med Nintendo nu även Super Smash Bros. och Pokkén Tournamnet skulle man kunna hävda att utgivaren numera är ledande inom sitt skrå. Med en sådan mångfald blev jag såklart nyfiken på vilket spel Burning Blood hämtat mest inspiration ifrån.

När jag väl fick sätta mig med en handkontroll på Bandai Namcos huvudkontor i Stockholm för en exklusiv visning visar det sig att svaret på frågan blir, något väntat, Naruto. Men också Pokkén Tournamnet. I det senare erbjuder Bandai Namco tredimensionella strider på en öppen arena där man kan röra sig fritt och attackera på ett sätt man inte ser i varken Tekken eller Soul-spelen. Även om Tekken en gång i tiden revolutionerade sättet att flytta sin karaktär inåt i skärmen för att undvika attacker så är Burning Blood mer likt fickmonstrens nya fria upplägg. Men då Naruto faktiskt också är ett fightingspel baserat på en manga så är den jämförelsen betydligt enklare att ta till sig. I Naruto slåss karaktärerna som om de precis stigit ur ett extravagant nummer av mangan där man på öppna gröna fält springer cirklar runt varandra och utför spektakulära specialare så bombastiska att man häpnar.

3

Burning Bloods grafik använder såklart den karaktäristiska färgskalan i One Piece-serien. Det vill säga superskrikiga rosa strålar, underskönt neongrönt gnister och orange eldexplosioner fyller skärmen omvartannat. Det knastrar, smattrar och fräser precis så där intensivt som jag kan tänka mig att förlagan förmedlar i sina bästa stunder. Då jag inte känner till karaktärerna i One Piece låter jag det vara osagt om utvecklarna även lyckats fånga deras personligheter i striderna, men det ser onekligen ut så. Även icke-fans av One Piece lär le fånigt åt Smokers eller Marcos minspel när de biter i gräset.

Presentationen är autentisk och frenesin finns där, men hur är det med själva spelmekaniken? Till min glädje är kontrollen betydligt tajtare än jag hade trott av ett spel som något förenklat, och orättvist, kan betraktas som ett "partyfightingspel". Även om Spike Chunsoft vill göra ett spel som är tillgängligt för alla har de lagt en ära i att göra spelet lika kirurgiskt hardcore som valfritt proffsspel. Har man också en uttalad ambition att få in Burning Blood i esport-sammanhang så är det såklart ett måste att kontrollen är rättvis.

8

Varenda slag känns köttiga och figurerna har en trovärdig tyngd. Balansen mellan karaktärerna sviktar ännu lite, där de större klumparna har en sådan styrka att det räckte att blåsa på de mindre figurerna för att vinna. Men enligt god fightingspel-tradition behövs ovärderlig feedback från communityt innan man kan finjustera slagserier och sparkar till perfektum absurdum. Det är enkelt att sätta sig in i hur man får till bra combos genom att pumpa rytmiskt på knapparna, men lika svårt är det att bemästra tajmingen när det är dags att trycka in en specialattack för störst effekt. Såklart kan du knapphamra dig igenom matcherna men då blir du inte långlivad, vilket är ytterligare ett gott tecken för seriösa spelare.

5

Det som gör att spelet kan betraktas som ett partyspel är att man måste välja tre frustande slagskämpar inför varje match. Likt Marvel vs Capcom alternerar man sedan mellan dessa för att få till taktiska fördelar som gör att du kan puckla på din fiende i evighetslånga slagserier. På tal om frenesi så delar Burning Blood både tempo och galenskap med just Marvel-spelen, och ja, sämre förebild kan man ju ha.

Då mer än 40 olika One Piece-karaktärer kommer att vara spelbara i Burning Blood kommer alla fans kunna sätta ihop sin drömtrio. Matcherna är långa och episka, men kanske skulle man kunna dra ner på animationerna när man trycker av en specialare. Det kanske är att häda i manga-sammanhang, där extravagans premieras, men animationerna tar för lång tid och bryter upp flytet, speciellt när de används typ var sjunde sekund.

4

One Piece: Burning Blood är först och främst till för fansen av serien, sen till för hardcore-esportare och till sist alla som bara vill sparka lite rumpa i ultrakulörta färger. Det som utvecklarna kanske inte hade räknat med är att en sån som jag - en oinvigd i One Piece-universumet - faktiskt blir intresserad av serien bara av att spela detta "simpla" fightingspel. Jag vill helt enkelt veta mer om vart Whitebeard och Blackbeard har sitt ursprung. Det måste väl anses vara ett gott betyg om något.

Den 3:e juni släpps det brinnande blodet lös på Xbox One och PS4, för att vid ett senare tillfälle också landa på PC.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Jimmy Andersson

Jimmy Andersson

Nyhetsskribent

Jimmy härstammar från den hårda bohusgraniten i väst, men blev en mjuk spelpojke tack vare sin Game Boy. Han har läst neurovetenskap i Sverige och evolutionär psykologi i Skottland i hopp om att förstå vad som händer i våra hjärnor när vi spelar. Han gillar spel som fokuserar på spelmekaniken men som också dryper av atmosfär så som Zelda, Half-Life och Civilization. Resten av Jimmys hjärta tillhör punk och fotboll.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Mortal Kombat X

Alex har delat ut mer däng än Paolo Roberto i Kungsträdgården under 80-talet.

Recension: Street Fighter V

Petter har tagit ett gäng shoryukens i ansiktet.

FeatureHär är allt du behöver veta inför E3 - Del 1

Med vänliga hälsningar, E3-experten.

RekommenderatRecension: Pokkén Tournament

Ta direktkontroll i dina Pokémonmatcher med senaste fightingspelet från Nintendo.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading