När det kommer till PC-spel är det svårt att bli mer klassiskt än Master of Orion-spelen. Mellan 1993 och 2003 kom det tre spel i serien som byggde upp en ganska stor samling av fans. Det var en stapel för den så kallade 4X-genren som lät oss bygga imperier och erövra galaxen. Med över 10 år sedan den senaste delen så arbetar nu NGD Studios, en liten argentinsk studio, tillsammans med Wargaming (World of Tanks) som utgivare för att i princip ge serien en modernare nytolkning.

1
De olika raserna har alla olika preferenser av planeter och fördelar.

Spelet är i ett så kallat Early Access-stadie just nu vilket betyder att allt än så länge inte är på plats och att mycket kan ändras med spelets gång. Alla spelbara raser var inte på plats ännu då jag bara kunde komma åt sex av de tio som kommer finnas spelbara när spelet är klart.

Precis som i Sid Meiers populära spelserie Civilization, så har alla folkslag vi får spela med olika naturliga fördelar och inriktningar. Människor är till exempel inriktade på diplomati och att bygga relationer medan Psilons har en stor fördel vad gäller vetenskaplig utveckling och teknologi.

De spelbara raserna känns ganska arketypiska inom Science Fiction och att få känn för deras olika attityder är inte svårt. Jag finner personligen deras design aningen simpel då vissa bara är antropomorfiska djurhybrider (som kattfolket Mrrshan eller björnarna Bulrathi), men de fyller sin funktion.

5
Diplomatin fungerar nästan exakt som i Civilization V. Vilket inte är helt negativt.

Något som gjorde mig glad när jag satte mig ner och spelade spelet var också att de tagit ännu en sida ur Sid Meiers bok för genren. Det var väldigt lätt att förstå och gränssnittet tog inte alls lång tid att klura ut. Faktum är att om ni spelat Civilization något så kommer det inte ta lång tid innan ni börjat etablera kolonier bland stjärnorna. Gränssnittet kändes aldrig komplicerat och spelet var ganska duktigt på att förklara vad allt gjorde, till skillnad från många andra spel inom 4X-genren som ofta misstar ett komplext gränssnitt för speldjup.

Det tog inte lång tid innan jag märkte att jag fastnade i det där "en runda till" som genren är så känd för. Min första sittning åt upp över 5 timmar av min dag, något som är ganska sällsynt idag då jag ofta känner ett behov av att hoppa mellan olika spel. Spelet har ett ganska högt tempo vilket får varje runda att kännas att det avancerar kampanjens gång.

6
Varje ras har sin egna skeppsdesign, men du kanske också specialdesigna dessa som du vill.

Att expandera sitt imperie är ganska enkelt. Det är bara att bygga ett koloniskepp och skicka ut detta till den planet du vill kalla din egna. Utefter det är det bara att påbörja byggandet av de byggnader kolonin ska ha och detta fungerar ungefär som i Civilization också. Alla byggnader har olika fördelar för produktion, population, försvar, ekonomi och vetenskap och det är bara du som kan avgöra vad som är viktigast att fokusera på.

Sedan så kan det även vara bra att fundera på vilken planet du väljer att plonka ner kolonisatörer på. Vissa planeter är betydligt rikare än andra och kommer ge en klar fördel i både population och produktion. Sedan så uppskattar inte alla arter de olika världarna som finns att bo på. Många kräver teknologier för att effektivt kunna husera dina invånare med minimal skada på moralen.

Men det är inte helt perfekt. Nu är det som sagt ett Early Access-spel så mycket kan ändras till när spelet släpps på riktigt, men det kunde ibland vara lite för simpelt. Krigsföring kändes sällan utmanande utöver att klumpa ihop en enorm flotta och låta mina högre siffror krossa motståndet. Sedan har spelet ett realtidsläge för dessa rymdstrider. Den enda fördelen jag fann med detta var att vissa strider där motståndet var jämnt blev aningen lättare.

7
Realtidsstriderna känns just nu aningen för simpla och bidrar inte till så hemskt mycket.

Känslan av att saker var lite enkela kunde genomsyra många delar av spelet. Min första match vann jag utan större problem då många av systemen var lätta att missbruka. För att vinna krigen jag var i så pumpade jag ut skepp så det skrek om det. Dessa överskred sedan min militära poäng vilket gjorde att min flotta slukade pengar. Detta löste jag genom att helt enkelt skruva upp skatterna till max och nästan helt fokusera några av mina mer utvecklade kolonier på handel. Balansen är något jag känner att NGD behöver arbeta mer på.

Master of Orion: Conquer the Stars är en lovande titel som förhoppningsvis kan skänka många timmars spelande åt hungriga X4-fans. Det behöver egentligen bara mer finslipning och kanske lite mer innehåll för att kunna vara en sann konkurrent till Civilization-serien. Det är fördelen med att det är i Early Access, mycket kan hända nu när utvecklarna får feedback från communityn. Jag håller tummarna på att framtida uppdateringar kommer lösa de få problem jag fann med spelet.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.

Fler artiklar av Adam Holmberg