Recension: Gemini: Heroes Reborn

Hjältesagan där referenserna till toppspelen haglar. 

En rolig och uppfriskande upplevelse bristerna till trots som hålls uppe av simpel spelmekanik, nostalgi och starka spelreferenser.

Heroes som tv-serie slog igenom med buller och brak. Varje avsnitt satt vi och väntade på att en ny superkraft skulle visas upp, eller kanske var det dags för ett möte mellan de två olika sidorna. Det fanns många infallsvinklar som gjorde serien intressant.

Men någonstans efter första säsongen hände något. Serien i stort sett tvärdog för många. Personligen tyckte jag att den stod alldeles för länge på samma ställe och stampade och tappade sitt fokus allt mer, vilket till slut gjorde det till en spretig sörja som inte var intressant för många. Efter att jag hört "Save the cheerleader, save the world!" hundra gånger så var det som om orden rann ut ur hjärnan tillsammans med hjärnsubstansen.

hard rock hallelujah
Bästa med den här typen av spel är utan tvekan att se hur mycket du kan leka med fiendernas livlösa kroppar. Jag älskar Ragdoll!

Serien lade i vilket fall som helst ned, men fick nyligen en nystart i form av Heroes: Reborn under 2015 i form av en webserie. I början av 2016 utannonserade det att en andra säsong inte skulle bli av, alltså ungefär samtidigt som spelet Gemini: Heroes Reborn kom ut. Ett spel som utspelar sig i tv-seriens universum.

Men Gemini: Heroes Reborn är annorlunda i den bemärkelsen att spelet inte alls handlar om karaktärerna från huvudspelet. Istället har utvecklarna Phosphor Games gjort en helt egen historia, vilket var något av det bästa som de kunde ha gjort. Inte för att spelets historia på något sätt är bra genomförd eller egentligen intressant, utan för att det är något helt annat än vad serien är. Istället för att fokusera på att göra ett tilltrasslat försök till att hålla ihop historien samtidigt som man gör det till ett spel så väljer man istället att implementera blinkningar till tv-serien.

Du spelar som Cassandra, en tjej som inte har något minne av sin barndom. Tillsammans med sin vän så undersöker de ett område som kallas för Stenbrottet och snubblar då över en hemlig bas. Genom resans gång får du som spelare lära dig mer om Cassandras förflutna och väcker samtidigt till liv superkrafter som hon inte visste att hon hade. Efter uppvaknandet av hennes tidsmanipulativa krafter så finner hon även en spruta som ger henne superkrafter i form av telekinesi, vilket är ett välbehövligt komplement för att kunna tackla problemen som ligger framför henne.

tidshopp
Se igenom tidsluckor, ta med dig saker genom tiden och vips så har du ett pussel som repeteras om och om igen.

För de uppmärksamma så är det just under den här biten som spelet har sina höjdpunkter, nämligen under alla referenser som sker i spelet. Inte nog med att du kommer leta efter referenser i form av superkrafter som redan finns i tv-serien av Heroes, du kommer även att hitta väldigt många och starka referenser till redan existerande storspel där ute på marknaden. Gemini: Heroes Reborn är nämligen inte på något sätt unikt och man snor allt ifrån Bioshocks sätt att visa upp dina krafter till Half Life 2 och dess Gravity Gun. Vi ser även självklara blinkningar till Portal och Mirror´s Edge med flera.

Det bästa med det hela är att det är roligt. Känslan i spelet tillsammans med de stulna idéerna gör att många som spelat spel ett tag kommer få en rejäl nostalgikick. Hela sättet att spela och lösa pussel känns betydligt mindre scriptade och kontrollen känns föråldrad, fast på ett uppfriskande sätt. Det positiva är att det är lättillgängligt och helt enkelt roande. Jag kastar runt fiender på skoj med mina superkrafter och rör mig fram och tillbaka på ett sätt som många spel idag inte tillåter.

lover
Med smarta glasögon som inte har nååååågot som helst samband med riktiga varumärken idag kan du se dialog innan folk sagt det och även hitta potentiella hot.

Problem finns dock i spelet i form av buggar, repetitiva miljöer och att bristen på nytänk uteblir. Tack och lov är spelet då i perfekt längd på mellan 2-5 timmar och du hinner aldrig riktigt tröttna. Du kommer knappt märka de förfärande dåligt skrivna karaktärerna och dialogen eller fråga dig själv varför pusslen är så hemskt lätta och tråkigt genomförda trots att det finns alla möjligheter i världen att göra det hur bra som helst. Du kommer heller inte märka av att Cassandra av någon anledning börjar döda människor utan att blinka. Spelet kommer nämligen vara slut när du väl nått dit i ditt tänkande.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Robert Arveteg

Robert Arveteg

Stream-redaktör

Robert började sitt spelande som snorätande 4-åring. Han grät floder över att hans mamma inte klarade av att hoppa över en Goomba och var stolt ägare av Mario-pins. Idag är Robert vuxen och älskar Pokémon och rpg. Han räddar världar på kvällar och är superfarsa på dagtid. Han letar dock fortfarande efter spel som hans mamma ska klara och gråter numera bara inombords över att hon inte inte kan hoppa i spel.

Relaterat material

Recension: Traverser

Jonas har lekt med gravitationen i svenska indietiteln Traverser. Vad tycker han?

EssentielltRecension: Batman: Arkham Knight

Alex har lekt förmögen superhjälte i Rocksteady Studios nya dunderspel.

EssentielltRecension: Inside

Läs inte recensionen, gå och spela spelet istället.

EssentielltRecension: Metal Gear Solid 5: Phantom Pain

En studie i smärta. Big Boss är tillbaka och avslutar Metal Gear-sagan på bästa tänkbara sätt.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading