Det är märkligt när mina drömmars spel ändå inte blir vad jag tänkt mig. Ända sedan jag för första gången hörde talas om Pokémon på skolgården så fantiserade jag om ett spel där du fångade dina monster för att kunna slåss med dem i en miljö ā la fightingspel. Jag blev till en början kort och gott besviken när jag fick se Pokémonspelens turbaserade stridssystem. Jag ändrade ganska fort uppfattning, men har aldrig slutat drömma om mina drömmars Pokémon-spel. Sedan utannonserades Pokkén Tournament till Wii U.

Under transformationen till fightingspel så har Nintendo valt att lägga produktionen i Bandai Namcos händer med Katsuhiro Harada (Tekken) i spetsen. En storsatsning med andra ord där Nintendo redan under produktionen har visat ett starkt intresse för att göra spelet till ett autentiskt fightingspel, vilket är mer än vad man kan säga om de Pokémon-spinoffs vi är vana vid.

fight

Själva storyn i spelet handlar om en vacker kontinent där strider utövas på ett annorlunda sätt än traditionellt. Tränare använder sig endast av en Pokémon var och slåss synkade med sina monster. Striderna sker sedan i turneringsform där du måste slå dig genom de olika ligorna för att klättra på listorna. Det tar dock oerhört lång tid att ranka upp så pass mycket att du faktiskt kan avancera till en svårare nivå och det finns ingen möjlighet för duktiga spelare att hoppa över de matcherna eller avancera fortare.

Extra jobbigt blir det därför att de första motståndarna var smärtsamt enkla för min del och även i ligan över fortsatte jag vinna match på match utan att förlora. Det blev helt enkelt tråkigt även för mig och kommer skrämma bort hardcore-spelare fort. För de som däremot vill gå långsamt fram och kanske inte är speciellt överdrivet duktiga på fightingspel så kan det här vara ett välkomnande moment.

Mer seriösa spelare kommer ganska så snart att söka sig till andra titlar, både när det gäller lokalt spelande och online. För spelet har definitivt ett djup som går längre än vad jag som casual-spelare någonsin kommer att gräva ner mig i.

Rent spelmässigt är nämligen Pokkén Tournament mer annorlunda och mer briljant än man kan tänka sig utav den färgglada ytan. Spelet bygger precis som andra spel i genren på att få in bra kombinationstekniker, läsa spelaren och även att hitta en karaktär som passar din spelstil. Skillnaden från andra spel som till exempel Street Fighter är att stridsfältet skiftar mellan 3D-vy och traditionell sidoscrollande smisk-kalas. Får du in en hård attack så kommer spelaren antingen bli liggande eller så kommer stridsfältet ändra vy, vilket ger ett strategiskt djup som gör att du kan kontrollera striden på ett helt annat sätt.

choose ur pokaman

Stridssystemet som till en början kan verka otydligt blir efter ett tag mer klarare och erbjuder ett större djup om du sätter dig in i det, speciellt just förmågan att läsa av striden och förutspå din motspelares handlingar. Jag blev själv flertalet gånger lurad in i fällor och fick ta mycket stryk. Det positiva är att det erbjuds andrum när du ligger på backen eftersom motspelaren inte kan skada dig då.

Spelet är fullt av kontringsmöjligheter, vilket gör att matcherna kan bli både spännande för åskådare och kombattanter. Inte minst möjligheten till att hela dig själv eller superattacken gör det här möjligt. Matcher kan vända på ett ögonblick när du superutvecklar din Pokémon och du blir både starkare och tåligare. Dessutom får du tillgång till en superattack som är förödande om den träffar.

Förberedelser är ett viktigt inslag i Pokkén Tournament. Till din hjälp har du även assisterande Pokémon som väljs innan striden börjar. De har olika effekt på fighten beroende på vilka de är och ger ännu ett strategiskt djup att bemästra och pricka in vid rätt tillfälle under striden. Dessutom ökar dina Pokémon i nivå efter hand, vilket gör att du får möjligheten att utveckla olika attribut som hastighet, skada, hur snabbt din superattack laddas upp och så vidare. På det här sättet har rollspelsmekanik introducerats i spelet för att ge dig möjligheten till att skräddarsy din karaktär efter egna preferenser och spelteknik.

d

Karaktärerna är även väldigt olika när det gäller stridsteknik. Som ett fan av serien känns utbudet väldigt fattigt, men som ett självklart val av Bandai Namco för att få spelbalansen att fungera. Dock känns det lite tråkigt att det finns två versioner av Pikachu och Mewtwo istället för två andra valbara alternativ.

För de som vill samla saker så finns det olika utstyrslar som kan låsas upp till din tränare. Rent spelmekaniskt så är det dock ingen skillnad och jag kände aldrig att jag behövde samla på mig en massa grejer för att känna mig klar med spelet. Ganska fort har du fått ihop en större summa pengar som du kan köpa nya kläder med och redan då känner jag mig nöjd med min tränare. Istället råder jag spelare att fördjupa sina kunskaper mot tuffare tränare och för att bli den bästa som finns. Fånga alla kan du göra i andra spel istället.

About the author

Robert Arveteg

Robert Arveteg

Stream-redaktör

Robert började sitt spelande som snorätande 4-åring. Han grät floder över att hans mamma inte klarade av att hoppa över en Goomba och var stolt ägare av Mario-pins. Idag är Robert vuxen och älskar Pokémon och rpg. Han räddar världar på kvällar och är superfarsa på dagtid. Han letar dock fortfarande efter spel som hans mamma ska klara och gråter numera bara inombords över att hon inte inte kan hoppa i spel.